Jonas Lundén "Inom tre år så vill vi försöka vara tillbaka"

GAIS sportchef Jonas Lundén berättar i en intervju om spelarkarriären, sportchefsrollen och framtiden.

Jag kör in på GAIS-gården och parkerar min bil. Den här dagen känns det verkligen som våren är på gång och solen värmer på gott. På konstgräset övar ett par spelare avslut med Kjell Pettersson. Eftersom jag är lite tidig till mitt möte med GAIS sportchef Jonas Lundén passar jag på att ta lite kaffe och titta lite på avslutsövningarna. Därefter beger jag mig upp till huset där sportchefen och tränarna har sin arbetsplats. Jag hälsar på Lundén och vi slår oss ner. Vi börjar med att prata lite om hans spelarkarriär och vägen till rollen som sportchef.

Jonas Lundén är född och uppvuxen i Borlänge där han också påbörjade sin fotbollskarriär. Han spelade under första delen av sin karriär som anfallare.

- Jag började i Forsa BK när jag var fem år och spelade ända tills jag var tretton. Därefter gick jag till IK Brage som är den stora klubben i Borlänge. Jag var där i tre år och spelade pojk och junior Allsvenskan. Sedan när jag precis fyllt 16 år så flyttade jag till Göteborg och gick till IFK Göteborg där jag var i fem år.

Var det ett stort steg att ta och flytta till en ny stad och ny miljö?
- Det var ju en jättegrej såklart, en liten kille från Borlänge som fick flytta till IFK Göteborg. Att komma till en allsvensk förening i så ung ålder (16 år) är ju fantastiskt. Jag minns själv att jag tyckte jag var vuxen men när man ser 16-åringar idag så förstår man inte hur man klarade sig. Men blåvitt tog hand om mig bra, de stod för en lägenhet och de ordnade käk på dagarna. De var också noga att man gick klart skolan. Jag var två år i deras U-trupp och sedan blev jag uppflyttad till A-truppen när jag precis fyllt 18 år.

Jonas Lundén tog tidigt en plats i ungdomslandslagen och spelade ändå upp till U21-nivån. Han fick även debutera i A-landslaget i en träningsmatch mot Färörarna i januari 2001. En match där en viss Zlatan Ibrahimovic också debuterade. Det blev dock inga fler A-landskamper för Lundéns del.
En annan höjdpunkt under Jonas Lundéns tid i IFK Göteborg var de två UEFA-cup mötena mot AS Roma. Det italienska laget hade bland annat spelare som Francesco Totti och Vincenzo Montella i laget på den tiden. På den tiden fanns det inget gruppspel i UEFA-cupen. Istället spelades varsinn hemma och borta match med kvalicifiering till nästa omgång i potten. Lundén spelade hela matchen mot Roma på bortaplan och byttes även in i den andra. Roma gick däremot vidare med sammanlagt 3-0.
Hösten 2001 lämnade Lundén IFK Göteborg i förhoppning att få mer speltid i Elfsborg.

Från tiden i IFK Göteborg

Fortsatte du att spela som anfallare även i Elfsborg?
- Jag spelade ju som anfallare när jag blev uppflyttad i IFK Göteborgs A-lag. Sista året där spelade jag mer som en yttermittfältare än som en anfallare. När jag sedan gick till Elfsborg var det tänkt som anfallare och jag spelade en hel del matcher som just det. Mestadels spelade jag dock som yttermittfältare. Sista året i Elfsborg skolades jag om till ytterback av tränaren Magnus Haglund.

Hur kommer det sig att du blev placerad på yttermittfältsplatsen? Var det på grund av konkurrenssitatuionen?
- Ja det skulle jag nog säga. Det är nog en vanlig grej bland tränare. Om de ändå vill ha en duktig spelare på planen men har inte riktigt plats, så sätter man en exempelvis en anfallare på ytttermittfältet. Sedan om det är bra eller dåligt det vet jag inte. Som spelare vill man ju spela så man klagar ju inte på det. Om man ska bli riktigt bra så tror jag man ska ha varit på en position och kört på den hela tiden.

I Elfsborg blev det sextiofyra Allsvenska matcher och ett mål mellan åren 2002-2005. Han värvades som ytterback till GAIS och skrev på ett två års-kontrakt inför säsongen 2006. Han spelade majoriteten av sina matcher som högerback.

Lundén stoppar IFK Göteborgs Magnus Erlingmark

- Det var fyra jättebra år. Jag bodde kvar i Göteborg och pendlande. Kontraktet med GAIS skrev jag faktiskt på mellan kvalmatcherna (Landskrona BoIS). Jag var ju lite nervös när Wilton blev utvisad där i andra kvalmatchen. Grabbarna löste ju det dock så det var ju skönt.

Du kom ju skadad till GAIS, vad var det som hade hänt?
- Det var hälbenet som jag hade skadat. Året innan hade en sena i foten gått av men den hade läkt. Det hade dock blivit en påväxt på hälbenet som de var tvugna att gå in och hacka bort med ett stämjärn. Det låter nog värre än var det var och jag var tillbaka efter några månader.

Roland Nilsson var ju tränare på den tiden och hade ju spelat ytterback under sin karriär. Utvecklades du mycket under hans ledning?
- Jag hade ju bara gjort ett år som ytterback egentligen så tiden med "Rolle" gav oerhört mycket. Dessutom gav han GAIS även mycket. Vi var nykomlingar i Allsvenskan och han visste ju hur man skulle försvara sig. Det är ju så man måste göra för att klara de första åren. Så han var ju klockren då. Som ytterback fick man mycket tips även om man även också fick mycket skäll men det fick ju hela backlinjen också ska sägas.

Sedan rullade det på och du spelade som ordinarie ytterback under ett par år. Vad minns du mest från den tiden?
- Det kändes som när man hade varit här ett tag att det blev familiärt och att alla är lika värda när de kommer hit. Jag har ju haft jättebra år här i GAIS. Från när jag kom 2006 fram till mitt sista år har man ju fått se en utveckling. De första åren handlade ju mer om att hålla sig kvar och då var det fokus på försvarsspelet. Sedan kom Magnus Pehrsson 2008 och då blev det helt annorlunda. Vi fick ett eget spel och hade ett litet annat spelsystem. Helt plötsligt började vi spela fotboll också. Det tycker jag var rätt. Vi hade ju kört två år med bara försvarsspel och då kände vi spelare att vi ville ta nästa kliv. "Rolle" och Hans Gren var två bra tränare men de hade varit där länge och då var det rätt med ett byte. Vi fick in lite nya idéer som tog vår goda försvarsgrund det ett steg vidare.

Under 2010 började GAIS dåvarande tränare Alexander Axén spela Richard Ekunde som högerback under fler och fler matchen. Hur såg du på den konkurrensen?
- Man vill ju alltid spela. Men jag var inte den som gick och gnällde på något sätt utan det gäller att knyta näven och köra på. Jag tror att du har inget att vinna på att gå runt och vara sur på en tränare för att du inte för spela. Det är aldrig en tränares fel att du inte får spela heller utan det är bara upp dig till dig själv. Richard Ekunde är en fantastiskt bra back, framför allt defensivt. Betydligt bättre än vad jag någonsin var. Axén valde att satsa på det defensiva istället och det får man köpa. De matcher han ville ha lite mer offensivt spel och då spelade jag istället. Det är många unga spelare som kan gå och gnälla för att de inte får spela. Gör du ditt jobb bra och visar tränaren där ute på träningsplanen och de matcherna du får chansen i, så får du spela. Det är helt upp till spelaren själv tycker jag.

Året därpå kom du att vikariera på alla möjliga positioner, hur kom det sig att det blev så?
- Vi pratade ju inför säsongen och han förklarade att det inte kanske inte blir spel på en speciell plats. Han sa att han gillade att jag var lojal och jag kunde faktsikt kan spela på andra positioner. Även om det nu var en herrans massa år sedan jag spelade som exempelvis forward. Där det fattades folk på grund av skador, så kunde jag gå in och göra ett ok jobb. Vi hade ju ett långt snack där innan säsongen så det var inga konstigheter. Bara man är medveten om sin roll i laget. Jag kände ju att jag började bli äldre och hade en del skador, vilket gjorde det svårare att ta en fast plats i en backlinje exempelvis.

Påverkade det här ditt beslut att avsluta spelarkarriären?
- Nej det tror jag inte. Jag var trött på alla skador på slutet även om det inte var några allvarliga skador. Det var mycket bristningar och ljumskar. Man var med i tre veckor och sedan borta på rehab i fyra. Jag hade ju spelat ända sedan jag var 18 år med 13 Allsvenska säsonger, så jag kände mig ganska färdig. Framför allt handlade det om att jag fick erbjudandet vara kvar som sportchef för akademin. Bara att få möjligheten att få vara kvar i klubben jag lärt mig att gilla så mycket, det var den största anledningen till att jag slutade spela. Hade jag inte haft den möjligheten hade jag kanske fortsatt två-tre år i kanske någon Superetta-klubb.

I en match mot Gefle IF säsongen 2008

Om du ska summera, är du något du ångrar under din karriär?
- Jag har fått den frågan många gånger men nej det gör jag inte. Jag känner mig nöjd.

Vi har ju pratat om några av dina höjdpunkter i karriären, berätta om några fler?
- Det är ändå många GAIS minnen jag bär med mig. Hela tiden i GAIS har ju varit bra och jag har lärt känna många människor och fått vänner för livet. Jag kom ju hit när jag var 25 och man har ju olika faser i livet. Vi fick ju barn precis innan jag kom så det var ju en helt ny fas i livet som gjorde att man har väldigt starka minnen från den tiden. En femteplats under mitt sista år var ju fantastiskt.

Lundén avslutade sin karriär efter säsongen 2012. Han blev inför säsongen 2012 istället assisterande sportchef. Lundén fick då ta rollen som ansvarig för ungdomsakademin, assisterande sportchef till Mats Persson och fungera som en länk mellan spelartruppen och ledningen. När Jan Mak lämnade sin tränarpost under hösten blev han dessutom assisterande tränare till Benjamin Westman de sista matcherna.

Berätta hur det var under 2012 med ditt nya jobb?
- Jag tror inte jag insåg hur mycket jobb det skulle vara om jag ska vara ärlig. Men det var fantastiskt roligt. Så himla mycket föräldrar, barn och tränare man kom i kontakt med. Det var ett kanonår!

- Sedan var det ju mer än vad jag tror att det skulle vara. Men man lärde sig allt eftersom och jag hade ju jättebra medarbetare runt omkring mig. Bland annat Leif Gjulhem och Benjamin Westman. De fick ju ta ett större ansvar med för att hjälpa mig och jag kom ju in i det jättebra. Sedan fungerade jag som en länk mellan Mats Persson och spelartruppen, det var kanske den enklaste biten. Det var ju mina gamla polare och jag tror det var skönt för dem med. Jag tror det var lite lättare för dem att prata med mig. När Persson sedan slutade då fick ju frågan (om att bli sportchef) från Leif Gjulem och Christer Wallin. Jag funderade egentligen ingenting utan det vara bara att ta det. Det är ett otroligt roligt jobb och även om det är tufft ibland ångrar jag det inte en sekund.

Lärde du dig mycket av Mats Persson under den här tiden?
- Mats Persson har ju varit i den här branschen så himla länge så det är klart att jag lärde mig mycket utav honom. Han är ju en klipsk herre som är duktig på de juridiska bitarna och ekonomin. Jag lärde mig oerhört mycket av honom men även av Leif Gjulem och Christer Wallin. Alla i min närhet har ställt upp med det jag behövt hjälp med.

GAIS fick börja om från början efter katastrofåret 2012 och påbörjade en sanering av ekonomi och spelartrupp. Nu är försäsongen inne i sitt sista skede och truppen inför säsongen 2013 är mer eller mindre satt.

Vad är du mest nöjd med om du ska summera jobbet med att forma truppen inför Superettan 2013?
- Det första jag kommer att tänka på är att vi lyckades sänka lönerna såpass mycket som vi har gjort. I och för sig var det ju ett måste men inte att vi skulle lyckas sänka dem såhär mycket som vi har gjort. Men det var ju nödvändigt. Det andra är att vi har fått hit såpass duktiga och namnkunniga spelare, det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro i oktober. Det säger ju oerhört mycket om GAIS som förening. Spelare kommer hellre hit för att de vet att det är roligare att spela här och det finns hängivna supportrar. Jag är glad att se att vi kan faktiskt få hit spelare till helt ok löner men som ändå är oerhört duktiga fotbollsspelare. Dessutom är jag nöjd att alla de här unga killarna har utvecklats såpass bra som de har gjort. Det kommer gå upp och ner för dem, så är det. Man får ha lite tålamod men har vi alla friska så ser det jättespännande ut. Sedan är vi lite tunna om vi får mycket skador men det vet vi om. Inom tre år vill vi vara tillbaka igen (Allsvenskan).

Berätta mer om just målet att ta GAIS tillbaka till Allsvenskan?
- Inom tre år så vill vi försöka vara tillbaka men det ska gå hand i hand med ekonomin. Så vi ska inte göra några dumheter. Nu har vi börjat om med en ny trupp och nya tränare men det känns fantastiskt bra. Gruppen känns redan sammansvetsad och det är bra killar som är här. Det gäller att få ihop det på plan också men man får ge det lite tid.

Är det något du är besviken med såhär långt med truppen eller något annat?
- Nej inte överhuvudtaget. Det är klart att man alltid vill ha fler spelare att jobba med, framför allt tränarna. Men det är väldigt tydligt att ska vi ha in något, så behöver vi ha hjälp av externa finansiärer. Vi har fortfarande vår akademi med jättemånga duktiga spelare och det går alltid att plocka upp någon därifrån.

Jonas Lundén, mittfältaren Adnan Maric och GAIS tränare Thomas Askebrand.

Däremot har det varit en hel del skador inledningsvis. Oroar du dig något över att vissa spelare kanske är lite väl skadebenägna?
- Får vi lite skador så är det en ganska tunn trupp. De som är skadebenänga är ju de äldre och det är ju dem som ska visa de unga hur det här ska gå till. Både via träning och på match och därigenom sätta exempel för de unga killarna. Har du då för många borta så blir det inte den kvalitén som man vill ha på träningarna. Så länge inte alla är skadade samtidigt så har vi såpass många bra karaktärer som kan få det att snurra runt. Vi vet ju om detta också, så det kommer ju inte som en chock för oss.

Marcus Översjö skadade sig direkt. Hur ser du på den saken?
- Den är ju helt overklig. Det är så synd om honom. Tråkigt för oss som lag med. Han har ju ytterligare två år efter i år och han kommer vi ha jättestor nytta utav. Det var ju våran första värvning som vi vill ha hit eftersom han kan spela på många positioner. Det är klart att det är tufft men det här är sådant som hör till. Vi har andra duktiga killar som får kliva fram istället.

Jag passade på att fråga Lundén om några av mina frågatecken kring några spelare status i den nuvarande truppen.

Erik Berthagen och Calum Angus
- Berthagen har ju bara kontrakt till sommaren. Vi har resonerat som så att han behöver spela men han har vi inte hittat någon klubb till honom. Fönstret är öppet en månad till och han och Angus är med och kör med oss till vidare. Skulle det dyka upp något innan den 2 april (när transferfönstret stängs) så får vi ta ställning till det då. Annars är det ju våra spelare och de får vara med och konkurrera på samma vilkor.

Fredrik Jonsson:
- Han tränar för tillfället med A-laget.

Det är väldigt många spelare som kan spela eller är från början centrala mittfältare. Kan det vara aktuellt med någon utlåning?
- Ja det kan det ju bli. Nu har vi ju haft så mycket skador så egentligen har det varit precis så vi har fått ihop centrala mittfältare. Spelare såsom Jeffery Aubynn och Richard Spong kommer ju inte att göra 30 matcher var. Jag tror ändå vi kommer behöva alla de här killarna vi har att gå runt på. Då kommer de unga killarna att få spela och de ska ju inte heller spela 30 matcher egentligen. De behöver få vila lite ibland för att komma upp igen, för de kommer ju få sina dippar.

Hur går tankarna kring Brasilien och ta in någon spelare därifrån?
- Vi pratade om det senast för några veckor sedan om att vi fundererar på åka ner dit. Det vi var tydliga med är att tar man hit en brasilianare tar det oftast ett eller två år för dem att komma igång. Alla spelare som är här i år måste vi veta att de kan klara av att spela i Superettan. Däremot kan vi alltid åka ner och titta och ta upp den tråden igen. Kanske kan vi ta hit någon redan i sommar om det ser bättre ut eller vid ett senare tillfälle. Där kan vi ju hitta spetsegenskaper och relativt billiga lösningar. Men det var inte aktuellt att ta hit någon nu.

Har ni börjat skissa på några framtida mål på exempelvis värvningar?
- Absolut. Vi har ju en plan att dels fortsätta med vår akademi och slussa in talanger där. Förhoppningsvis blir de bara bättre och bättre varje år. Sjävlklart har vi spelare som vi är intresserade av som egentligen är redo att komma hit med. Men just nu av olika anledningar så går det inte. Vi har en även plan på hur vi skulle gå tillväga i sommar om någon skulle försvinna.

De flesta spelarna har numera agenter. Hur är det att arbeta med dem?
- Det är en speciell värld det måste jag säga. Många är bra och just dem licenserade agenterna är dem man ska försöka ha att göra med. Man vet vilka man kan prata och vilka man kan ta med en nypa salt.

Jag avslutar intervjun och tackar vår trevlige sportchef för att han tog sig tid att svara på alla frågor. På GAIS-gården sken solen fortfarande. Det andas nya tider och nya möjligheter.