Krönika: "2013 - Gaisgårdens år"
Vid summering av GAIS-året 2013 så är det inte spelare eller publik som står i fokus, 2013 var Gaisgårdens år.
Kring nyårsafton 2012 så var framtiden oviss. Vi hade precis åkt ur Allsvenskan med dunder och brak samtidigt som ekonomin var den sämsta på decennier. Ett tiotal spelare hade lämnat klubben och det var fortfarande oklart hur slagkraftiga vi skulle komma att bli i Superettan.
Inför säsongen lovade jag mig själv att vara nöjd om GAIS klarade av att hamna på den övre halvan av Superettan i en av dess starkaste upplagor på många år. Men när Fredrik Johansson blåste av säsongens sista match på ett kyligt Gamla Ullevi (0-1 mot Jönköping Södra) så stod jag ändå missnöjd på läktaren. Matchen i sig spelade ingen större roll, men den kom att ge en bra bild för hur GAIS sportsliga säsong 2013 hade sett ut; en dålig start, en riktigt bra period på mitten och ett uselt slut. Även om hoppet levde under sommaren så kändes det logiskt att det inte blev något Allsvenskt äventyr 2014. Trots att det stundtals såg riktigt lovande ut så var den genomusla hösten fullt logisk. Truppen var ny på alla sätt, nya spelare, nya tränare och en ny spelidé. Allt detta till trots så lyckades GAIS att ro hem en sjundeplats med stundtals häng på mer.
På det stora hela är det sportsliga året 2013 inget som kommer att gå till historien. Istället är det organisationen uppe på Gaisgården som har stått för den viktigaste insatsen. Om det sportsliga fokuset var att hålla sig flytande så var det organisatoriska fokuset att undvika att drunkna. Klubben stod med skulder upp över öronen och det var nog ingen som riktigt visste om det skulle finnas ett GAIS när säsongen var över.
På vårens årsmöte så stod det klart att Tomas Andersson skulle ta över ordförandeposten efter att Christer Wallin bestämt sig för att lämna. Ett okänt namn för många supportrar, men det tog inte lång tid innan det stod klart att han var precis vad GAIS behövde. Med en bestämd stil så försökte han röja upp i den djungel av obetalda skulder som den gamla styrelsen lämnat efter sig. Resultatet blev bättre än vad många hade vågat önska, även om klubben står inför en fortsatt tuff ekonomisk verklighet så är det omedelbara hotet undanröjt.
Samtidigt som ekonomin var den viktigaste prioriteten så lyckades GAIS med konststycket att både gasa och bromsa samtidigt. De publiksatsningar som skett under året (och inför nästa år) är oerhört imponerande. Med Erik "Frallan" Bergkvist i organisationen så tog GAIS till sig av det som publiken länge efterfrågat. Sektion 23, billigare årskort, bättre evenemang samt en god kontakt med supportrarna har varit nyckelinsatser för att stärka GAIS varumärke. Som om att inte detta var nog så kom ytterligare goda nyheter med biljetter direkt i "spärren", musikgala med Håkan Hellström och förstärkningar på gais.se.
Allt arbete som gjorts uppe på Gaisgården kommer att ge frukt under 2014, alla publikmässiga förutsättningar finns, nu är det upp till oss att dyka upp. Det finns inte längre några ursäkter att stanna hemma i TV-soffan. Årskorten är inte längre dyra, ingen kommer att behöva stå i kö till biljettkassorna och Sektion 23 är svensk fotbolls sexigaste publiklösning. Med allt detta i åtanke så är slutsatsen simpel; om 2013 var Gaisgårdens år, låt 2014 bli publikens år.
Det sportsliga då?
Givetvis finns chansen redan säsongen 2014, men jag lovar att nöja mig om vi slutar sexa eller bättre.
