Krönika: 'Extra: Här dör svensk fotboll'
Låt oss lämna GAIS för ett litet tag för att blicka mot det enda som är större: Den svenska fotbollens själ.
Idag står den svenska fotbollen under attack. Det är inte första gången och garanterat inte heller den sista. Svenska Fotbollsförbundet har återigen öppnat för en förändring av den regeln som på egen hand bevarar den svenska fotbollens identitet och karaktär. Genom att förespråka möjligheten att slopa 51%-regeln som idag hindrar utomstående finansiärer att köpa, investera i och styra klubbar så attackerar SvFF den svenska fotbollens själ.
Förslaget kommer i en tid då den internationella fotbollen har en större genomslag än någonsin. Var dag finns möjligheten att se matcher från de stora ligorna ute i Europa och Champions League marknadsförs som årets fotbollshändelse där världens bästa spelare och lag gör upp om stora prispengar samt en plats i fotbollshistorien. Samtidigt som Champions League och föregångaren Europacupen omnämns som en av fotbollens mest prestigefyllda och traditionsrika tävlingar så kan man urskilja en ny trend:
Tidigare okända eller rent av usla lag har tack vare utomstående finansiärer givits en plats i fotbollens finrum. Paradexemplet torde vara Chelsea som gick från ett halvbra i Premier League till regerande mästare av Europa. Allt tack vare Roman Abramovic vars privata förmögenhet gav klubben nödvändiga medel för att bli ett världslag. Utöver Chelsea så finns det otaliga exempel på klubbar som har gått från mediokra till europaklass på bara några år med hjälp av extern finansiering. Manchester City, Shakthar Donetsk och Malaga för att nämna några.
Utvecklingen i fotbollseuropa följer samma mönster som samhället i stort - ledorden är snabba pengar och omedelbar framgång. Spelare och tränare byter klubbar på ett sätt som aldrig skådats när klubbägarnas tålamod mu allt snabbare tryter. Supportrarna till storklubbarna kommer inte längre bara från det lokala utan istället från hela världen. Fotbollen är en global miljardindustri ochdär TV- och sponsoravtal styr och det är inget som storklubbarna försöker sticka under stol med.
I Sverige har vi till synes varit förskonade från nämnda fenomen, men det finns undantag och de stavas BK Häcken och IF Elfsborg. Två gulsvarta klubbar som under 2000-talet har gått från medelmåtta till topplag. I båda fallen är det en ekonomi på steroider som ligger bakom framgångarna. För BK Häcken ligger Gothia Cup bakom en stor del av de ekonomiska vinsterna och i Borås stöttas Elfsborg utan like av lokala sponsorer och givmilda supportrar. Ytterligare en gemensam nämnare för dessa lagen är att de under de senaste decennierna har agerat jojo- eller mittenlag i Superettan samt Allsvenskan, men när pengarna kom så följde även framgångarna. Elfsborg är idag det lag som under 2000-talet har varit mest frekventa i den Allsvenska toppen medan Häcken idag ses som ett givet topplag inför årets upplaga av densamma. Ytterligare en gemensam nämnare för de båda klubbarna är att supporterskara och supporterkultur, rent subjektivt, lämnar en del att önska. För mig är dessa klubbar inte synonyma med den svenska fotbollens identitet och jag hoppas att så aldrig blir fallet.
När jag tänker på den svenska fotbollen så är det inte plastgräs och tiki-taka som gör mig uppspelt när en ny säsong närmar sig. Det är den smutsiga bortamatchen mot Mjällby, Gefles grisdefensiv, passionen, kultlirare som Fredrik Lundgren och den viljestarka fotbollen som gör att jag år på år spenderar otaliga timmar framför TV och på läktare. Jag älskar att läsa om när Tobias Grahn gråter ut i media. Jag älskar att storklubbarna varje år kritiserar usla planer och jag älskar att Nanne Bergstrand heter just Nanne Bergstrand. För mig är allt detta unikt, det är vad som utgör den svenska fotbollen: vi försöker inte vara något vi inte kan vara. Tills nu.
Svensk fotboll har rönt framgångar i Europa och det är en del av det som format den svenska fotbollens identitet. Framgångarna är från en svunnen tid när Kopparvallen i Åtvidaberg besöktes av europeiska storlag och när IFK Göteborg faktiskt var bra. Idag är allt detta bortglömt och när SvFF istället vänder blickarna mot det kommersiellt attraktiva spelet i Champions League och Europa League är det inte utan att jag blir rädd. Genom ståplatsreducering, satsningar på den mer kapitalstarka sittplatspubliken och ytterligare metoder så försöker man - likt som en gång hände i England - tvinga bort den passionerade och trogna delen av fotbollspubliken för att göra plats för ett mer kostnadseffektivt klientel.
Jag misstänker att somliga redan har avfärdat mig som en bakåtsträvande konservativ dåre som förespråkar en utdöende fotbollskultur. Jag kan köpa sådana tankar och är beredd att hålla med om att min syn på fotbollen kan uppfattas som just bakåtsträvande. Låt så vara fallet, men tänk på det här:
Vill vi verkligen att enskilda individer, företag, hobbymiljadärer och övrigt pack skall ges möjlighet att köra över oss föreningsmedlemmer i den klubb som vi älskar? Är det verkligen värt att ge upp vår möjlighet att styra våra egna klubbar för några extra miljoner eller spektakulära värvningar? Vi har i GAIS redan, i miniatyr, sett hur ett sådant förhållande kan se ut. "Intressenterna" har under flera års tid ägt spelare i GAIS och tagit del av de vinster som spelarförsäljningar genererat. Idag är vi oerhört beroende av dessa individer då vi är fast i en lånestruktur som kan bli oerhört svår att ta sig ur. Jag vill att GAIS och andra svenska klubbar skall stå på egna ben och med medlemmarnas goda vilja styra föreningarna mot framgång. Må det så vara genom framtidsfonder och tiggeri, men lämna våra klubbar till de personer som inte har något ekonomiskt intresse i dess framgångar.
51%-regeln är det som idag hindrar detta scenario från att bli verklighet. Nu är jag helt övertygad om att regeln inte kommer att rubbas på, inte ännu. SvFF har bara känt av klimatet ute hos klubbar och supportrar för att se hur läget ligger. Men var så säkra, de kommer att försöka igen.
Det är inte bengaler, ultras eller smällare som dödar svensk fotboll - det är drömmen om en svunnen tid. En dröm som kan kosta oss hela det svenska fotbollsarvet.
Det finns oerhört mycket att diskutera på det här ämnet och allt hinns inte med här. Fortsätt gärna diskussionen på Twitter eller i forumet här på Sektion Grönsvart.
