Krönika: "Fotbollen är ett sammanhang, inte en orsak"
Svensk fotboll drabbades idag av en fruktansvärd tragedi när en Djurgårdssupporter avled i samband med den Allsvenska premiären.
Totalt mörker. En ofattbar tragedi. En klump i magen som vägrar släppa. Den svenska fotbollen, som jag håller så kär, drabbades idag av ett fruktansvärt dödsfall. Exakt vad som hände vet vi ännu inte, men det spelar ingen roll. Attacken som skedde vid Kärnan i centrala Helsingborg påverkar inte bara de anhöriga till den avlidna mannen, utan för med sig en sorg för hela fotbollssverige.
Det tog inte lång tid innan skuld skulle fördelas; breda formuleringar om den svenska fotbollens död och hur klubbarna bör hållas ansvariga för det inträffade. Det är i sådana krönikor och ledare som den riktiga attacken på svensk fotboll ligger. Frustrationen fyller mig när jag läser Beatrice Asks oinitierade uttalanden om den hotfulla stämningen som förföljer svensk fotboll och att ansvaret ligger hos klubbarna. Bilden är inte bara grovt förenklad, den är direkt felaktig. Ja, hot och våld förekommer kring svensk fotboll, men det är inte på något sätt varken fotbollens eller klubbarnas fel. Det är individer som väljer att hävda sin existens genom våld, det är individer som plockar upp glasflaskor och kastar dessa på "motståndare", det är individer som mördar. Att klubbarna skall åläggas ansvar för det olagliga beteende som en bråkdel väljer att ägna sig åt är befängt. Att garantera säkerheten för medborgare som rör sig på stan, oavsett anledning, ligger på samhällets bord. Det är genom polisiära insatser, politiska beslut och en samhällelig rörelse som våldet kan bekämpas. En fotbollsklubb kan omöjligen ansvara för tiotusentals individer, än mindre när det sker utanför sportens domäner.
Inte heller är fotbollskulturen våldsam till sin natur, det vore som att hävda att politiken är detsamma. Detta till trots så väljer individer att använda våld som verktyg i sin kamp mot sina motståndare, oavsett om det gäller fotboll eller politik. Dessa handlingar kan inte representera en helhetsbild av varken fotbollskultur eller politiska rörelser. Det tåls att förtydligas i en oändlighet; det är ett fåtal INDIVIDER som väljer våldet före passionen. Fotboll som politik, det är bara sammanhang inom vilka våld kan förekomma, men det är inte på något sätt orsaken till våldet. Det hat som finns inom fotbollen är inte i närheten av lika stort som den medmänskliga kärlek som ryms inom sporten.
Att så är fallet bevisas gång på gång av den svenska supporterkulturen. När Ivan Turina gick bort under förra säsongen så slöt fotbollssupportrar från hela landet upp för att sörja den kroatiska målvakten. När en MFF-supporter misshandlades av nazister i Malmö så slöt samma fotbollsupportrar upp igen för att visa sitt stöd. När en Djurgårdssupporter idag avled i Helsingborg så duggar stödet tätt från alla möjliga håll inom fotbollssverige. Den svenska fotbollen dog inte idag, den svenska fotbollen visade att den i sin helhet är fylld av kärlek.
Vi sörjer tillsammans, oavsett klubbtillhörighet, oavsett rivalitet.