Låt medlemmarna bestämma
Insändare Söndagens bengalbränning innan matchen mellan GAIS och GIF Sundsvall har startat en stor debatt bland oss supportrar. Att journalister sen tar sig frihet att skriva lite som man vill, helt utan källor har bara eldat på debatten ytterligare. I den här insändaren förklarar Patrik Pook sin syn på det hela.
Få människor kan ha undgått medias hetsjakt på diverse supportrar efter att Göteborgs två största lag fått oförtjänt mycket skit i media.
Först var det IFK Göteborg som under matchen mot AIK valde att ha ett tifo med bengaler. Media var tysta. Men sen framkom det att en kastad bengalhylsa från deras tillresta fans råkat träffa en pojkes keps och mediestormen var ett faktum.
Tolv dagar senare var det dags igen. GAIS mötte GIF Sundsvall i sin premiärmatch. Inför matchen spärrades de tre främsta raderna i klacken av för att kunna genomföra ett säkert tifo med inslag av pyroteknik. Media var tysta. Sen kom det fram att lagkaptenens dotter blivit rädd och fått rök i ögat då hon befann sig i närheten av klacken. Mediestormen var åter igen ett faktum. Nästkommande dagar skulle kantas av inslag i media om att fotbollen håller på att dö, att vanliga supportrar klassas som huliganer samt att ståplats bör försvinna.
Tre dagar senare igen, närmare bestämt den 16 april, hade de båda Stockholmslagen Djurgården och AIK derby. Bilder från de båda lagens pyrotekniska tifon spred sig som en löpeld på Twitter och andra sociala medier. Vad skulle bli medias reaktion tänkte jag? Vem ska avgå denna gången? Men hör och häpna, reaktionen uteblev helt. Göteborgsposten kallade istället de båda klubbarnas tifon en ”elektrisk stämning”
En dag senare, den 17 april, blev GAIS som förening samt GAIS supporterföreningar tvungna att acceptera en policy för att fortfarande få verka på den grönsvarta klacksektionen. Policyn var bland annat att ingen i framtiden får maskera sig samt att pyroteknik inte får förekomma. Detta är något som är unikt i svensk fotboll och en följd av det massiva mediedrevet som för två veckor sedan var obefintligt. Ett mediedrev som är allt annat än objektivt. En journalistik som är allt annat än sanningssökande.
I mitt tycke är det endast en kategori av människor som bör ha rätt att bestämma och besluta i frågan kring pyroteknik. Nej det är inte media. Nej det är inte heller Lena Matthijs, polischefen som med sin skrämselpropaganda försöker få familjer att inte våga gå på fotboll. Utan de som bör få bestämma och besluta är medlemmarna till föreningarna i Sveriges två högsta serier; Allsvenskan och Superettan. Det är vi som ser till att svensk fotboll överlever. Det är vi som bygger upp atmosfär på matcherna. Det är vi som åker land och rike runt för att stötta våra lag. Varför är det då inte vi som får bestämma premisserna för våra lag?
Enda sättet att få en bättre och säkrare fotboll är att låta oss medlemmar till föreningarna i Allsvenskan och Superettan rösta kring pyroteknikfrågan. Gemensamt kan vi åstadkomma något som förhoppningsvis gör produkten svensk fotboll mer attraktiv än någonsin. Gemensamt kan vi minimera olyckshändelserna och arbeta förebyggande för ett säkrare klimat.
För i slutändan, är det inte det vi alla vill?
