Richard Spong "Jag hoppas att vi kan göra fansen lite gladare i år"

I en längre intervju berättar Richard Spong om sin karriär, skadorna och hans tankar kring GAIS 2013.

Richard Spong föddes en septemberdag 1983 i Falun. Han spenderade sina första två år i staden innan hans familj flyttade till Stockholm. Vid sex års ålder började Spong spela fotboll i IK Frej, en liten förening i Täby där hans pappa tränade hans lag.
- Alla polarna runtomkring var med och vi var rätt så duktiga. Jag spelade där till jag var 12-13 år. Efter det första året på 11-mannaplanerna så lämnade alla. Vi hade bland annat två spelare förutom mig som var med i pojklandslaget och som blev ganska duktiga. Så vi hade ett ganska bra lag trots att vi var ett "bygäng".

Vid 13-årsålder började Spong spela för Brommapojkarna. Inledningsvis spelade han lite högre upp i planen men blev sedan mittback. Han spelade i klubben åren 1996-1999.
- Man var väl inte så häftig när man kom från IK Frej till BP. Det var ju många duktiga spelare där som man kände till. Sedan så fylldes det ju på med de bästa talangerna. Så det var ganska hård konkurens och vi tränade väldigt hårt. Vi hade en tränare som hette Jörgen Zetterström där. Det var en bra skola som var väldigt engelsk influerad. Jag spelade med folk som var ett eller två år äldre och sedan var man ska ganska snabbt uppe och tränade med A-laget. De sista åren i BP togs jag ut i landslaget (P16) och det gick bra för mig då. Detta var under en period då det var väldigt fördelaktigt att ta sig ut ur Sverige.

Spong bestämde sig för att pröva vingarna utomlands. Efter provträningar hos bland annat Tottenham och Liverpool, föll valet på Coventry.
- Man var ju såklart sugen på att välja någon av de där storklubbarna. Jag var väl lite brådmogen och tyckte att jag kanske skulle ta det mer nyktra alternativet och välja en mindre klubb. Där kanske jag skulle ha bättre förutsättningar att slå sig in i ett A-lag och kanske få mer fokus och prioritet än i de större klubbarna.


Richard Spong med Magnus Hedman i Coventry.

Vid millenniumskiftet flyttade han således till England och fick till en början bo hos en värdfamilj.
- Jag var ganska inställd på att det skulle bli ganska tufft och min känsla att det skulle vara väldigt jobbigt i början hjälpte nog till. Annars är det nog ganska lätt att åka dit och inte veta riktigt vad som väntar.

Du drabbades inte av hemlängtan?
- Nej jag tyckte det bara var väldigt kul att träffa nya människor. Att känna på en helt ny kultur inte bara fotbollsmässigt utan allting var England innebar. Det var en helt annan miljö än den man var uppväxt och van vid.

Var man välkommen som ung svensk i ett engelskt lag?
- Jag tycker man var ganska välkommen. Det är klart att det var lite hårdare än i Sverige kanske. Men det var väl som det är överallt, man hittar några som man gillar och dem umgås man med.

Vad lärde du dig under den här tiden?
- Det var väl en skolning på många sätt. Dels växte man ju upp och fick ta lite ansvar utanför fotbollen. Men rent fotbollsmässigt så var det mycket mer taktiskt fokus och försvarsspel och det var lärorikt. Känslan var att det fanns väldigt mycket kunskap i de tränare och ledare jag hade. De hade alla väldigt mycket erfarenhet från en hög nivå. Gordon Strachan var ju tränare när jag kom dit och ner på ungdomssidan så var det alltid gamla A-lagsspelare som tränade.

Du hade ju bland annat Roland Nilsson som tränare?
- Ja, det var ju under en kortare period. Han kom dit och skulle fungera som en hjälptränare men det visade sig att han var i fantastisk fysik form. Så de skrev ju in honom i truppen och han var med och spelade under första året (2001-2002). Sedan så fick Strachan kicken och då fick Roland gå in och ta huvudansvaret. Man märkte ju ganska snabbt att det var lite skillnad på den svenska stilen och den engelska stilen. Då hade jag ju ingen erfarenhet av en svensk A-lagstränare heller. Det var en ganska skön och avslappnad stämning på träningsanläggningen när han tog över. Med Roland blev det lite mer en dialog med spelarna och det blev en annan sorts pedagogik.

Under sin tid i Coventry (2000-2002) fick Spong känna på A-laget och var uttagen till FA-cup och Premier League matcher men fick dessvärre aldrig debutera. I en B-lagsmatch mot Arsenal drabbades Spong av en korsbandskada och var borta större delen av 2002. Julen 2002 åkte han hem för att träffa familj och kompisar. Hans agent hörde av sig i samband med hemkomsten och meddelande att det fanns möjlighet att träna med Djurgården under ledigheten. Det slutade med att Spong skrev på ett treårskontrakt med stockholmslaget. I Djurgården fick han uppleva ett SM-guld men fick svårt att slå sig in i laget.
- Det var väl konkurrensen som var lite tuff så det var väl inte någon superlyckad period. Det var det första året efter skadan så timingen stämde inte riktigt bra. Som ung spelare blir det lite segt för man behöver ju spela matcher. Det var kul ändå eftersom vi vann Allsvenskan 2003 och cupen 2004. Det var lite Royal League och Champions League och sådana saker. Så det var ju en rolig tid även om man inte var så delaktig.


Royal League match i Djurgården.

Det blev en flytt till Norrköping inför säsongen 2005 på grund av den bristande speltiden. Laget skulle då påbörja sitt tredje år i Superettan.
- Det var en bra tid med väldigt mycket fokus på fotboll. Jag trivdes jättebra i Norrköping och det var en fin förening med trevliga människor.

Norrköping gick som tåget säsongen 2007 och tog ett kliv upp till Allsvenskan. Senast klubben hade varit i landets högsta serie var året 2002.        
- Vi hade ett jäkligt bra år där, kanske inte för mig personligen, det hade det egentligen gått bättre de två första åren. Men truppen var riktigt bra och jag tror vi spelade fram till sommaruppehållet utan att förlora en enda match.

I Allsvenskan 2008 fick IFK Norrköping problem. Laget tog endast tjugo poäng och slutade som jumbo.
- Vi fick varit ett rakt och väldigt hårt arbetande lag med mycket omställnings och inläggsspel. Sedan plockades det in helt andra spelartyper när vi gick upp och började spela en kortpassningsvariant. Det var vi ju inte så vana vid och vi åkte på en tuff start i Allsvenskan. Det var en ganska bedrövlig säsong för laget där bara året 2012 kan toppa i hur dåligt det gick. Det gick dock bra för mig, framför allt på hösten. Sedan gick ju mitt kontrakt med Norrköping ut.

Var GAIS tidiga på att visa sitt intresse?
- Ja, de hörde av sig på höstkanten. Det var några andra nordiska klubbar som jag också pratade med. Magnus Pehrsson var ju den som tog över mig och sedan drog han ju själv. Staden Göteborg lockade mycket och jag har alltid varit sugen på att flytta hit. Det kändes som en roligare miljö än Norrköping. Jag kände att GAIS var ett lag som skulle passa mig. Och jag har alltid gillat det GAIS står för och hela supporterkulturen så det kändes som ett bra val.

Hur ser du på det första året i GAIS 2009?
- Det kändes som vi hade ett väldigt bra lag väldigt många duktiga spelare med rutin och unga spelare såsom Johan Mårtensson och Pär Ericsson. Vi inledde bra med segrar mot ÖIS och Häcken bland annat. Sedan hamnade i en jäkla dålig trend där som höll i sig fram till sensommaren då det vände. Det var en säsong där man gick och väntade på att det skulle klaffa eftersom kvalitén ändå fanns där. Det kändes ju bra efter säsongen när vi ändå avslutade så bra.

Du hade Alexander Axén som tränare under den här tiden. Vad tyckte du om honom som tränare?
- Jag gillade honom både som person och tränare. Han var väldigt enkel att ha att göra med och han har ju både sina styrkor och svagheter. Alexander är en som bryr sig och vill utveckla individen mycket.


I kamp om bollen mot IFK:S Gustaf Svensson.

Det blev tjugofyra matcher första säsongen och ett mål (mot Djurgården). I början av försäsongen 2010 hände det som inte fick hända. Under en kaotisk match mot Örgryte IS påbörjade Richard Spong det skadehelvete som skulle hålla borta honom från spel i 2,5 år. Hans korsband gick av och han kom att missa hela säsongen 2010.
- Det var väl tungt men det kändes ändå hanterbart. Då var det ju bara den säsongen man hade framför sig så det var bara att bita ihop och satsa på nästa istället.

Fick du mycket stöd av spelare, familj och vänner när du drabbades av den här skadan?
- Det tycker jag absolut. I den mån jag behövde och ville ha stöttning så fick jag ju det.

Hur känns det att vara utanför ett lag när man är långtidsskadad?
- Det jobbigt att känna att man inte är delaktig på något sätt utan att man hamnar lite utanför allting. Just den biten är ju jobbigast förutom den psykiska påfrestningen som jag kände med tiden när jag fick nya skador. Känslan att man inte riktigt vet om man kommer komma tillbaks överhuvudtaget.
Jag har alltid tyckt att det har varit skönt att komma ifrån det och åka bort under den första tiden. Så jag har varit en del i Stockholm under båda mina korsbandsskador och kört rehab på olika kliniker där. Mestadels för den mentala hälsan för att inte vandra häromkring (Göteborg) och bli lite bitter och nedslagen för att man inte kan vara med.

Inför säsongen 2011 var Richard Spong tillbaka men under den första träningsveckan drabbades han av en ny korsbandskada.

Hur kunde det här hända?
- Det finns väl en hel del scenarion som det skulle kunna bero på. Att man inte var redo, att det var ett dåligt underlag och om allt var rätt gjort i fråga om operationer. Sedan kan det också vara så enkelt att det var världens oflyt.

Vad sa läkarna och tränarna efter den andra gången?
- De visste nog inte vad de skulle säga och inte jag heller för den delen. Det var ju helt sjukt egentligen att få det över sig. Att när man äntligen var tillbaks så hade man exakt samma resa framför sig igen som under fjolåret.

Efter säsongen 2011 började Spong träna igen. Det tog inte en lång stund innan han skadade sig på nytt. Den här gången var det en meniskskada som drabbade honom. Skadan skulle hålla honom borta från spel i ett halvår framöver.
- Man börjar ifrågasätta sin envishet och tålamod. Det går över från att vara ett bra karaktärsdrag och något man kan beundra hos en människa till att det bara blir destruktivt och man börjar tro att man bara sabbar sin kropp istället.

Skulle du säga att du är envis som människa?
- Ja, när det gäller sådana saker och att bestämma sig. Det blev väl mer tydligt då också. Jag kände att folk runtomkring mig sa "Skit i det här, det går ju inte". Då blev ännu viktigare för mig att jag skulle tillbaka. Jag hade tankar på att det kunde räcka att komma tillbaka och spela en enda match bara för att visa att det går.

När den tredje skadan skedde hur gick dina tankar då?
- Det var väl egentligen den tiden som var jobbigast. Då var jag lite knäckt i med att man hade varit på väg tillbaka så många gånger men så hade det hänt någonting varje gång. Man började ifrågasätta om kroppen verkligen höll för den här typen av aktivitet. Jag tog ett beslut att jag ändå måste köra klart rehaben.

Du hade alltså tankar på att sluta med fotbollen helt?
- Ja, då kände jag att jag kör det här (rehaben) och så får vi lite längre fram hur det går. Men ju längre fram man kommer i rehaben, desto mer kan man göra och desto mer sugen blir man. Det blir lätt att förtränga de dåliga minnena och se framåt istället.

Berätta lite om vad man sysselsätter sig med vid sidan om rehaben när man går skadad så länge?
- Man gör väl massa olika grejer. Det är ju lite problematiskt i med att rehabarbetet tar nästan mer tid än vanligt fotbollsarbete. Sedan är det ju en psykisk påfrestning att gå skadad. Men man får försöka fokusera på lite andra saker istället och hitta nya saker att göra. Så att allt inte står och faller med det. Förra året var det ju mycket med försäkringskassan och klubben bland annat. Efter min meniskskada blev jag ju utförsäkrad och stod helt utan ersättning. Då var det ju det jag fick lägga fokus på och hålla på att bråka med dem och försöka hitta lösningar med GAIS. Det var ju inte superlätt.
Jag pratade mycket med spelarföreningen då eftersom det finns en del hål i de kollektivavtal vi har med vad som händer för utförsäkrade spelare. Så jag engagerade mig lite i det och fick en tjänst i spelarföreningen. Jag hjälpte Magnus Erlingmark (Generalsekreterare, spelarföreningen) att åka runt till olika klubbar och informera. Förra året var det ju kollektivavtalsförhandlingar och det var nära strejk och sådant. Därför fanns det en del att göra med just det.

Skulle ett jobb inom spelarföreningen kunna vara något du känner att du kanske vill syssla med efter karriären?
- Jag tyckte det var jätteintressant och ett jobb där jag gjorde något som betydde någonting. Den typen av arbete var ganska stimulerande i med att jag fick komma ut och träffa folk och dessutom den mer fackliga vinklen. Så jag har sagt till Magnus (Erlingmark) att jag gärna hjälper till. Just nu sitter jag med i styrelsen för spelarföreningen.

Har du funderat på att utbilda dig någonting framöver?
- Ja, det har jag gjort. Sedan vet jag inte riktigt exakt vad det är jag vill göra. Men de tankarna finns ju.


I match mot Djurgården 2012

I början på augusti 2012 gjorde Spong comeback i en U-21 match mot Elfsborg. Då hade Spong gått igenom 30 månaders skadehelvete.
- Om man ska hitta någon ljusglimt från förra säsongen för min del så var det att komma tillbaka. Det var en stor tillfredsställelse och det var ett år som på många sätt var positivt för mig trots att det gick så dåligt. Det var ju roligt för mig men det var tråkigt att vi aldrig fick den där vändningen. Oavsett hur det hade gått i slutändan så hade man ju velat vinna några matcher och känna att vi fick tillbaka någonting.

Under hemmamatchen mot Kalmar FF den 2 september 2012 var Spong uttagen till matchtruppen och började på bänken. När Fredrik Lundgren skadade sig i andra halvan av första halvleken, ersattes han av Spong. Han gjorde en stark insats trots sin långa frånvaro från Allsvenskt spel.
- Det var väldigt mäktigt att vara tillbaks. Sedan tyckte jag ändå att det var en konstig känsla för jag hade ju ändå sett det framför mig så länge. Tanken av hur bra jag skulle må då och vad tillfredsställd jag skulle vara. Istället var man ganska snabbt inne i besvikelsen av att vi förlorat och att jag ville spela nästa match. Det var ändå en ganska positiv känsla att man ändå hade den drivkraften kvar. Att jag inte bara kände mig nöjd att jag hade gjort en match utan det var ändå någonstans viktigare att vinna och fortsätta spela. Matchen i sig var väl inte den bästa på något sätt. Jag var ju inte fulltränad och kvalitén var låg. Självförtroendet var nog så lågt hos många andra att det kanske syntes att jag hade så mycket energi och entusiasm.

Varför tror du att det gick som det gick det året?
- Jag försöker att undvika att tänka på det nu när det är ett nytt år men det dyker ju upp hela tiden. Det finns en rad olika faktorer. Dels kanske vi tappade fotfästet lite och det var kanske en lite för bra säsong året innan som gjorde att vi kanske övervärderade truppen. Dessutom blev det väldigt tungt direkt. I vanliga fall har jag alltid upplevt att det finns en känsla i GAIS att vi alltid tror på det vi gör. Att det finns en tydlig identitet i klubben med spelsätt och hur vi krigar och även om det ser bedrövligt ut, så löser man det alltid på slutet för man har den typen av spelare och karaktärer. Men det känns som att alla spelare dippade för att självförtroendet sjönk och man kände pressen efter de första tio omgångarna där det inte riktigt lossnade.

Sedan kanske inte tränarbyten, dålig ekonomi och andra saker hjälpte?
- Självklart spelade det också en stor roll i varför det blev som det blev. Just hela uppgivenheten och sådant där. Det fanns ju en hel del andra grejer som inte riktigt fungerade heller.

När säsongen 2012 var över bildades ett helt nytt GAIS med ny tränare, sportchef och en mängd nya spelare. Richard Spong, vars kontrakt med GAIS var på väg att gå ut, fick sitt kontrakt förlängt ett år.
- Det var ju väldigt kul. Speciellt med tanke på att den tiden jag har haft här i GAIS har varit allt annat än problemfri. Jag var ju väldigt sugen på att vara kvar i med att det började släppa rent skademässigt. Oavsett hur det blev skulle det vara roligt att bygga någonting från början. Att sänka ribban lite och ta ett år där vi ska hitta hem, kriga och visa vad vi är gjorda av.  Sedan tyckte jag att de löste själva lagbygget väldigt bra. Nu känns väldigt inspirerande och det känns som det finns mycket att hämta rent kvalitetsmässigt också. Sedan tar det alltid tid att bygga ihop det men det nog finns mycket att få ut av det här laget om vi får det att fungera.

Påverkar den utsatta ekonomin er spelare?
- Så länge vi inte får några krisbesked så försöker man koppla bort det lite. Det är inte så mycket vi kan göra åt det heller. Vi får väl hoppas lite på att det löser sig och att vi får ihop de bitarna. Det känns ju inte som det är något som klubben blundar för utan att det är någonting som man jobbar med. Annars tycker jag stämningen är väldigt runtomkring i laget och runtomkring också. Vi blir lite bortskämda av fansen efter fjolåret där man ofta stod och skämdes efter matcherna men blev hyllad ändå. Framför allt i sista matchen i Örebro men det finns ju flera andra exempel. Man har verkligen känt stödet från match ett i försäsongen och in i serien nu också och det känns kul. Jag hoppas att vi kan göra fansen lite gladare i år.

Hur känns det med det nya tränarparet?
- Det känns jättebra! Att ha någon som varit här i Dime Jankulovski och som vet lite vad vi kanske behöver hitta tillbaka till.  Sedan är Thomas Askebrand en härlig person och duktig tränare. Jag tror det kommer bli jättebra.

Har du någon målsättning eller liknande med det här året?
- Första hand är ju att laget ska prestera så väl vi kan och få ut max. Vad det räcker till i form av placeringar får vi ju se lite. Men att vi hittar tillbaka till den identiteten som GAIS ska ha och känna oss trygga med. Personligen är det ju såklart att spela så mycket som möjligt och kunna bidra på det sättet som man kan utifrån den spelartyp och erfarenhet jag har.

Känner du att du att du som rutinerad spelare kan lära de yngre spelarna mycket med dina erfarenheter?
- Förhoppningsvis kan de lära sig lite av det man behärskar bra och se lite vad som krävs. Det finns alltid mycket på att jobba på som ung spelare och de kanske i många avseenden är mer talangfulla och har mer boll i sig om man jämför med oss äldre. Men det finns ju andra aspekter av spelet där de unga kanske kan plocka upp lite saker och se lite hur man exempelvis kan agera på planen när det går lite tyngre eller sådär.

Spong kunde äntligen vara med under en hel försäsong och gjorde bland annat GAIS första mål säsongen 2013.
- Det kändes bra hela försäsongen men jag återigen lite bekymmer i genrepet med en bristning i baksida lår.

Bristningen i baksidan av låret höll Richard Spong borta från matchtrupperna de inleddande sex omgångarna i Superettan. Den 19 maj gjorde han comeback i matchen mot IFK Värnamo på bortaplan. Han ersatte Jimmy Tamandi i minut sjuttiotvå och tog en plats på det centrala mittfältet. Spong gjorde ett bra inhopp och är högaktutell att ta en plats i startelvan mot Hammarby IF torsdagen den 23 maj.

0 kommentarer

Robin MöllerTwitter: @wish13372013-05-21 04:50:00