Lägg ner Superettan (Forts...)
Superettan
Frågan är, vad får då de allsvenska klubbarna ut av att dela med sig av 32 miljoner till Superettan? Ett skäl till att Superettan får dessa pengar är att det hade varit svårt för lagen att klara av de långa reseavstånden i Sverige. Samt att de vill bedriva någon form av halv-professionell verksamhet.
Enligt mig finns det två skäl att ge klubbarna i Superettan detta bidrag:
I) Klubbarna i Superettan fostrar spelare till allsvenskan
II) Fotboll blir en angelägenhet för hela Sverige och inte bara för Stockholm samt resten av Malärdalen, Göteborg och Skåne.
Problemet är bara att klubbarna i Superettan visar ungefär samma storstadskoncentration som Allsvenskan, nästan i högre utsträckning än Allsvenskan faktiskt. Mer än hälften av lagen kan betecknas som farmarklubbar eller förortsklubbar om man vill vara snällare. Lagen jag talar om är Häcken, Frölunda, BP, Café Opera, Sylvia, Ängelholm och IFK Malmö. (Jo jag vet att IFK Malmö en gång i tiden var en klassisk allsvensk klubb, men de är knappast mer storklubb än vad Sleipner är nuförtiden.) Ser man till vilka klubbar som är på väg upp så är det förskräckande nog ytterligare en samling farmarklubbar, t.ex. Väsby IK och BK Forward. Alltså, Superettan har knappast bidragit i någon större utsträckning till att göra fotbollen populärare någon annanstans än i Stockholm, Göteborg, Skåne, Västkusten, Sundsvall, Örebro, Norrköping och Kalmar.
Nu invänder många, särskilt göteborgare, och säger att det är fotbollen som skall avgöra och inte publiksnittet och naturligtvis är det så. Men vill klubbarna i Superettan bedriva professionell verksamhet så måste de trots allt ha en produkt att sälja. Det är knappast så att klubbarna i allsvenskan har någon moralisk förpliktelse att hjälpa förortsklubbarna i närområdet att bedriva proffsfotboll.
Det andra argumentet är att klubbarna i Superettan fostrar spelare till Allsvenskan. Är det verkligen så? Det är väldigt få före detta superettanspelare som gör någon större succé i Allsvenskan; på rak arm Daniel Majstorovic (Västerås SK), Martin Ericsson (Brage) och Kim Källström (BK Häcken). Det finns många andra superettanspelare i Allsvenskan, men jag vågar påstå att ingen av dem har gjort någon större succé. Flodström (Åtvidaberg) var knappast någon injektion för IFK Norrköping, Jankulovski (Frölunda) satt mest på bänken i AIK och Patrik Elmander (GAIS) har gått från bänken i ÖIS till bänken i Kalmar FF. Nu påminner någon mig om Frölunda-trion som IFK Göteborg hämtade. Det är sant att alla tre har varit ordinarie i IFK Göteborg, men samtidigt kan ingen förneka att alla tre har varit med i en nedåtgående spiral för klubben, dvs. de har faktiskt försvagat IFK Göteborg jämfört med de spelare som de ersatte.
Den bistra sanningen är faktiskt att det inte är Superettan som fostrar spelare åt Allsvenskan, det är Allsvenskan som ger spelare till Superettan. Lillienberg i TFF, Eskelinen i Café Opera, Peter ”Erra” Eriksson i BK Häcken, listan kan göras hur lång som helst. Håller man inte måttet i IFK Norrköping, AIK eller Malmö FF så är det lätt hänt att man hamnar i Café Opera, Sylvia eller Brommapojkarna. Vilket väl förklarar den stora koncentrationen av förortslag i Superettan, de ärver helt enkelt spelare från Allsvenskan när de inte längre håller måttet. Återigen, det är inget fel med det, men varför skall allsvenskan bidra med 32 miljoner för att en 35-åring med sina bästa år bakom sig skall lyfta några extra tusenlappar på ålderns höst? På vilket sätt gynnar detta svensk fotboll? Om det finns ett publikintresse kring klubbarna så är det väl inget fel i det, publikintresset betalar deras löner. Men som det är idag så subventionerar man snarare en hobby.
Sanningen är faktiskt att betydligt fler spelare i Allsvenskan hämtas från utlandet, det egna juniorlaget eller division 2 och lägre och ofta är de bättre eller väl så bra som spelarna som hämtats från Superettan.
Hur skall Allsvenskan bli bättre?
Som Thomas Nordahl sa i fotbollskväll så borde vi satsa på 2-3 klubbar i Europa. Men istället för att satsa på 2-3 klubbar i Europa, så kanske vi skulle börja med att satsa på 16 eller 18 lag i Allsvenskan, istället för att satsa 32 miljoner i Superettan. Eftersom jag tror att det är de ekonomiska förutsättningarna som avgör klassen på en liga så borde vi i mån av resurser förbättra de ekonomiska förutsättningarna för Allsvenskan. Detta kan man göra på två sätt; dels genom att öka antal lag i Allsvenskan och dels genom att ge mer av TV-bidraget till de allsvenska klubbarna.
Detta VM-år har visat att det går alldeles utmärkt att spela två matcher vissa veckor utan att det påverkar publikintresset speciellt mycket. Om man dessutom skulle slopa Svenska Cupen, som är ett annat svenskt sorgebarn, så skulle man definitivt kunna klämma in 4 extra omgångar (16 lag) i allsvenskan. Med den nya generationens konstgräs som är på väg så skulle man förmodligen inom några år kunna utöka säsongen med 8 omgångar (18 lag) i Allsvenskan. Om de 32 miljoner som idag delas upp bland lagen i Superettan skulle delas upp i en utökad allsvenska med 16 lag så skulle det innebära en omsättningsökning på 4-5 miljoner kronor; med 18 lag skulle det bli 5-7 miljoner kronor. Skulle man välja att som i resten av Europa ge de främst placerade klubbarna (exempelvis de två bästa) ett extra tillskott på 8 miljoner vardera, så skulle omsättningsökningen hos övriga klubbar ändå bli 3-4 miljoner kronor.
En invändning mot detta är förmodligen att det inte finns 2 eller 4 fler tillräckligt bra lag i Sverige. Jag tror det motsatta. En spelare blir vanligtvis bättre om han spelar mot bättre motstånd. Så bara där skulle det förmodligen ske en kvalitetsökning. Dessutom så har vi redan sett en markant ökning av utländska spelare i allsvenskan. En utveckling som jag tycker är enbart positiv. Dessutom, vad skulle det spela för roll om det fanns två eller fyra fler klubbar som höll ungefär samma klass som Kalmar FF? För mycket sämre än så tror jag knappast att de nya lagen skulle bli.
Vad skall man göra med Superettan då? Om lagen har råd så kan man naturligtvis fortsätta driva en nationell serie, klubbarna i Damallsvenskan klarar av det med ett modest bidrag från SvFF på 100 000 kr per förening. Kan man inte det så får man väl helt enkelt åter dela upp den i två eller tre regionala serier. Det finns gott om lag i division 2 som är tillräckligt attraktiva för att det skulle kunna bli intressant.
