Häcken segrade i vårregnet
Häcken är återigen ett vinnande lag. Vinsten mot Djurgården gav arbetsro och i går vaknade Moestafa El Kabir på allvar. Samtidigt var det den sista hemmapremiären på Rambergsvallen.
Det var mycket känslor, tankar och funderingar som låg i luften inför hemmapremiären på Rambergsvallen. Var stod laget egentligen efter den trevande säsongsinledningen? Det var inte svårt att hysa tvivel efter det slätstrukna spelet. På eftermiddagen började regnmolnen hopa sig över den gula fotbollsplanen som mer liknade en savann i naturreservatet i Serengeti, Tanzania.
Men det går att bortse från dessa ytterligheter när vi slår ut allt i sin helhet.
I går spelade BK Häcken sin sista hemmapremiär på Rambergsvallens gräs. Det var sista hemmapremiären vi satte oss på träläktaren, lyssnade på hur vårregnet smattrade på plåttaket och smakade av kaffe på ett vis som skulle kunna likna den bästa reklamfilmen till livets goda ting.
Jag tittade på löparbanorna som genom åren blivit utnötta av väder och vind. Det var en måttstock på tidens inverkan på Rambergsvallen och hur den varit med och format det BK Häcken vi ser i dag. I går var alla 3064 åskådare på matchen med och påbörjade det sista kapitlet i boken om Rambergsvallen. Vår arena på vår ö. Där tårar, glädje, hopp och förtvivlan svarvats samman till en stolt och rakryggad identitet.
På tal om historia. I går återvände Mattias Östberg till Hisingen. På uppvärmningen hälsade han på sina gamla lagkamrater som han delat flera framgångsrika säsonger med. Tyvärr för Mattias, slutade återkomsten med att han lämnade planen på bår och som förlorare när han efter bara tio minuters spel landade snett, och från sidan fick se René Makondele göra Häckens första allsvenska mål för säsongen i sekvensen efter.Häckens ledningsmål kom annars i ett ögonblick i matchen där Djurgården hade satt press på Hisingslaget med farliga inspel som rann igenom hela backlinjen och som med rätt tillfälligheter kunnat ge gästerna ledningen.
Men i går gick allt Häckens väg och det bekräftades när Martin Ericsson gör psykologiskt viktiga 2-0 när det bara återstår någon minut av första halvlek. En mardröm för Djurgården och Magnus Pehrsson som fick gå in i omklädningsrummet blöta och nedstämda.
Om det var viktigt att Makondele och Ericsson gjorde mål så var det inget mot betydelsen i Moestafa El Kabirs fyrverkeri. Hans två mål i går var inte bara vackra utan extremt nödvändiga för hela Häcken.
Djurgården har all den otur ett lag i motgång har. Inte nog med att Mattias Östberg fick lämna planen. Det slutade också med att Erton Fejzullahu fick linka av bandagerad samt att superlöftet Daniel Amartey skallade ihop med Emil Wahlström. DIF hade i det läget gjort alla byten och fick avsluta sista 25 minuterna med en man kort.
Häcken vinner den sista hemmapremiären på Rambergsvallens gräs. Minnena från matchen är att Häcken reser sig efter den halkiga säsongsinledningen. El Kabir fick presenterat sig. Alla häckensupportrarna gick hem med lättade hjärtan och med mod i blicken.
Vad hände mer i den här premiären? Jag vill avsluta den här matchkrönikan med att lägga ett par ord till Djurgårdens supportrar. Det må finnas fallfrukter i klubben men i går sjöng stolta och lojala supportrar från start till mål i bedrövelsens nederbörd. Sådant skiljer supportrar från supportrar och det här ska naturligtvis också uppmärksammas likväl som att vissa inte vet att frukt ska ätas och inte kastas.
All heder till er som visade vad äkta supporterhjärtan är uppbyggda av.
@Bennelind
