Gästskribent: DIF-dominans
Pablo fortsätter att leverera.
Under de tre år som hittills gått av det nya århundradet har idrottssverige blivit varse om en ny tendens; DIF:s totala dominans i fotboll. Jag ser inget fel i detta. Tvärtom njuter jag av det och tycker det ska fortsätta länge till.
Till skillnad från IFK Göteborgs gulddagar på 90-talet och sedermera AIK:s dito under slutet av förra seklet och början på denna, ser jag inget farligt med att DIF dominerar Allsvenskan alldeles för mycket. Tvärtom tycker jag att det är bra för fotbollssverige att Djurgården har tagit ledningen och visar alla andra vägen. Inte för att vi pratar om mitt kära Djurgårdens IF, utan snarare på grund av det sätt som DIF gjort det på. Ingen har tidigare gjort det som Djurgården nu gör, nämligen revolutionerat hela spelsystemet från grunden och lagt exempel på hur en hel nation ska spela. Om de vill följa med i utvecklingen, vill säga. Ska ni andra också vara bra, måste ni spela som vi gör!
År 2000 vann Djurgården Superettan med hjälp av det positiva och vägvinnande spel vi lärt oss känna igen. Med den uppgradering seriesegern innebar befästes ytterligare det som påbörjats ett och ett halvt år tidigare av den rådande DIF-ledningen, i spetsen bestående av Bo Lundquist och Putte Carlsson, och med tränarparet Sören Åkeby och Zoran Lucic till sitt förfogande. Dessa hade givit upphov till den modell som nu hela klubben rätta sig efter och spelar enligt. Detta gäller inte bara A-laget utan alla lag i hela föreningen ska spela enligt samma modell. Till en början var modellens formel 3-4-3 men denna verifierades under resans gång till 4-3-3.
Och vilken resa det hittills varit! Överlägsen serieseger i Superettan 2000; Stora Silvret 2001; Guld 2002; final och seger i Svenska Cupen 2002; Guld igen 2003; semifinal i Svenska Cupen 2003; juniorerna i år i Sverigefinal; ett antal framgångsrika lag i S:t Erikscupen, världens största ungdomsturnering; och sist men inte minst damernas eget SM-guld, vilka ytterligare lade tyngd till orden "DIF - Sveriges ledande fotbollsförening"!
Detta är endast de faktiska resultat som DIF-modellen gett upphov till. Icke att förglömma all uppmärksamhet som riktats mot klubben från alla möjliga håll. Till sist är det väl bara resultat som räknas men hade dessa inte kommit, hade ändå ingen kunnat förneka den påverkan som DIF-modellen haft på resten av fotbollssverige. Så pass revolutionerande har den nya spelmodellen varit att det antagligen inte gått att stoppa dess framfart ute på Sveriges gräsmattor.
DIF-modellen är i grund och botten väldigt simpel. Det enda som krävs är spelare som förstår sig på den och är beredda att spela enligt den, men annars handlar det bara om att ställa upp spelare till avspark på andra ursprungspositioner än i det traditionella 4-4-2-systemet. Då DIF haft sådana framgångar med hjälp av detta nya system, är det svårt att begripa varför ingen annan vågade testa det före oss. För spelsättet är egentligen inte ny utan är snarare bara en vidareutveckling av den modell som Ajax spelat efter i många år. Andra hade innan DIF kunnat åkt ner och anammat modellen innan blåränderna gjorde det. Att ingen trots allt gjorde det tycker jag ger underbetyg åt hela svenska fotbollsetablissemanget. Att det just blev DIF som stod för nytänkandet kan jag nu bara tacka min lilla stjärna för, för det hade varit jobbigt att som åskådare varit tvungen att stå vid sidan av och se något annat lag leda denna utveckling.
Så pass bra har vi varit i vårat arbete med DIF-modellen att vi med fog kan påstå att Djurgården leder fotbollsutvecklingen i Sverige. Tidningarna har under de fyra senaste säsongerna aldrig någonsin slutat hänföras över hur pass effektiv och vacker våran fotboll är. Landslaget ville spela som DIF gjorde redan när vi spelade i Superettan, och även om de aldrig anammade spelidén, har de med jämna mellanrum åkt och tittat på enstaka matcher eller träningar. DIF:s egna seriekonkurrenter, AIK och Örgryte IS, lägger numera upp sin försäsongsträning på samma sätt som DIF gjort de senaste åren. Att dessa lag fortfarande inte rår på oss betyder inget annat än att de nu befinner sig där DIF befann sig för tre, fyra år sedan men utvecklingen pekar ändå i en enda riktning. DIF-modellen har kommit för att stanna och många vill ta efter den.
Trots att IFK Göteborg och AIK haft sina glansdagar så sent som under 90-talet och början av detta, har dominansen inte resulterat i något varaktigt av i dag. Självklart är det i talande stund svårt att ens jämföra oss med det facit Göteborgsklubben kan visa upp från sin senaste guldperiod men jag menar att IFK Göteborgs framgångar aldrig varit frukten av en fotbollsrevolution på det sätt som Djurgårdens är i dag. Det IFK Göteborg gjorde var helt enkelt att köpa de bästa spelarna till de flesta positionerna och invagga dem i den trygghet det på den tiden innebar att spela för IFK Göteborg. Rikskända kamratgården gjorde sitt till för att spelarna skulle känna arbetsro.
[Fortsättning]
