To Skövde with Love....
På Alla Hjärtans Dag så väljer vissa människor att åka till Paris med sin käresta. Andra väljer att tillbringa hela dagen i sängen. Och så finns det dom som väljer att åka till Skövde för tillbringa några kalla timmar bredvid en konstgräsplan.
Bussen är en ganska underskattad plats för berättelse och spänning. Oavsett om den bara ska två kvarter bort eller 35 mil så samlar den en brokig skara människor som alla har en intressant historia. Tyvärr är så inte fallet med min buss vars slutdestination är Karlstad. Trots avståndet till målet och de många hållplaster så finns det inte mer en handfull folk på bussen. Den person som tycks vara den som bär på den mest spännande historien är en medelålders kvinna i fuskpäls som reser med en plastpåse som bär texten ”Copenhagen Body Extremes Pain is best way to be beautiful”. Även om det förmodligen rör sig om en skönhetssalong så kan man inte undlåta fantasin att vandra iväg en smula.
Så är vi plötsligt i Tidaholm, denna stad som både gett HFF Xhevdet och Anders Danielsson. Man ska förstås inte glömma att den levande legenden Jörgen Larsson kom till oss från denna stad som yngling. 2003 kom Tidaholms GOIF trea i division 2 östra Götaland, sedan gick utför och TGIF och stadens andra lag, IFK Tidaholm för nu en ganska anonym tillvaro i de lägre divisionerna. Humorn tycks i alla fall inte lämnat stad då den marknadsför sig med följande slogan: ”Tidaholm- Familjestaden”. Jag vet inte om en stad med ett fängelse ska lansera sig själv med de orden. Kanske ska de istället satsa på dessa ord: ”Tidaholm- En fängslande upplevelse”. Det borde i alla fall få göteborgare att stanna till. Trots att jag bara varit i Skövde en gång innan så är jag säker på att jag hittar till Södermalms IP konstgräs eftersom jag minns att järnvägen passerade alldeles bakom arenan. Alltså bara att följa järnvägen från Skövdes resecentrum när bussen stannar. Dock så får jag en hjälpande hand när vi åker in i Skövde och då passerar målet för dagen. Lätt som en plätt att hitta spelplanen nu alltså.
Eftersom det var vinter i Skövde så var jag rejält påpälsad. Någon där uppe hade bestämt sig för att jävlas och lät solen ligga på vilket gjorde att man svettades en del. Dock försvann solen titt som tätt och det blev kallare än i filmen ” Day After Tomorrow”. Alltså var det ungefär som i en öken där det är hett på dagen och väldigt kyligt på natten. Jaja det var bara att knäppa upp rocken ibland och knäppa ihop sen igen. At gå från resecentrum tog en dryg kvart och när jag knallade in vid planen så såg jag snart vår materialare och tränare stå och språka med varandra. En kamera riggades för att filma matchen. Spelarna skulle nämligen inte få njuta av någon college-komedi eller överdriven action i bussen hem utan istället få se sina egna rätt och fel under matchen. Nu ska jag dock vara ärlig och säga att jag inte vet spelarna glor på för filmer under sina bussresor. Men jag gissar att det inte direkt är något av Bergman, kanske så kollar man på Nyckeln till frihet, det tycks ju vara var och varannans favoritfilm bland spelarna i allsvenskan i alla fall.
Anledningen till att denna match går här och inte på Zinkens konstgräs är förstås att denna konstgräsplan inte är livsfarlig att spela på när temperaturen är under 5 grader. Och inte nog med värmeslingor, planen har även fått både matchur, resultattavla och en vanlig klocka. Man kan börja undra om inte vi kommer från den enda kommun som tycks strunta i all form av idrott så länge den inte är Sverigebäst och därmed ger en möjlighet att frottera sig med. Snart så dyker spelarna upp för att värma upp och man kan notera att Skördåker är den ende som kommer ut utan mössa något som han efter ett par minuter ångrar och får springa in i omklädningsrummet igen. Någon annan som ångrar sitt val av medhavd klädartikel är Vlado som kommer på att det kanske är smart att ha vantar i kylan.
Motståndare för dagen är alltså seriekollegan Skövde AIK som förra rået slutade femma. Och när alla snackar om Öster, LB07 och FC Rosengård så håller jag det sannolikt att Skövde hamnar topp två. Hela SAIK andas laganda och kontinuitet . De gick på några år från div 5 till div 1 vilket gjorde att Simon Bank på aftonbladet beskrevs Skövde som Sveriges lag, de har slagit ut jättar i Svenska Cupen och de har firat stora triumfer inom Futsal. Skövde värvar ungt och lokalt och de försöker spela en teknisk fotboll med mycket boll på marken. Ingen press har laget heller på sig förutom från sig själv. Skövde är trots allt en handbollsstad. Och så har vi då mitt Husqvarna, ett lag vars värvningsstrategi beror på hur full plånboken är. När det fanns pengar (och även de säsonger man inte ville erkänna att det inte fanns det) så värvade man från både när och fjärran, både från Tidaholm och Nigeria. När man sedan vaknande upp med ekonomisk baksmälla så fick lägga sig och botanisera bland de lokala div 4- lagen. Nu är ekonomin på väg åt rätt håll igen och då ramlar det in fyra spelare från superettan. Tyvärr så kommer de närmaste från ärkerivalen Södra. Men ja det är bara villigt att erkänna att rivaliteten och de heta känslorna främst finns hos fansen. För klubbarna känslorna bra att ha när det passar, som när man ska fylla på försäsongskassan och därmed träningsmatchar mot Södra. Någon som jag tycker urholkar det hela. Men ja även Boca Juniors och River Plate träningsmatchar mot varandra så man får vara glad för det lilla.
”-Jag har aldrig kommit längre än till nummer ett.”.Ordens är Michel Haidaris och det är hans svar på lagkamrater pikar honom eftersom han inte kan hitta sin vattenflaska. Varje spelare har en bestämd flaska efter sitt tröjnummer och när Miche inte hittar sin så säger någon av lagkamraterna ”Kan du inte siffror”. Efter Miche sedan leverat sitt svar så blir det tyst, om det beror på repliken, att han har hittat sin flaska eller att det snart är dags för matchstart är svårt att säga, det är upp till var och en att bedöma.
Under uppvärmningen så är det Erik Backlund som håller låda mest och det är därmed in helt ologiskt att han får agera som kapten när Partin börjar på bänken. HFF är ganska bra under matchens första kvart, Skövde skapar ingenting och det är då inte oväntad att Husqvarna gör första målet. Mattias Karlsson slår en hörna som SAIK:s går ut för att boxa bort, dock missar han bollen helt och på bortre stolpen stormar en klunga av spelare fram och bollen hamnar nätet. Målskytt är svårt att avgöra men det kan nog ha varit kapten Backlund. Målet väcker Skövde och i ett par minuter verkar man vara på g men sedan är det som man somnar om och låter HFF ta över matchen igen. Strax efter en hörna så kommer bollen till Jimmy Arnesson som står uppe i högra hörnet av straffområdet, han ser att målvakten är någon meter för långt ut och slår därför en välavvägd chipp över Skövdes målväktare som landar vid bortre stolpen. 2-0 till HFF alltså och allt känns ganska bra. Men nu är det som SAIK stormar upp från sin sömn och genast sätter i gång att spela. Man reducerar och bara minuter efteråt så har man även kvitterat. Halvtid.
Trots några byten så fortsätter matchen som förutom och Skövde kan snart ta ledningen i matchen. Nu är det HFF vaknar och även om man inte direkt börjar dominera matchen så är man i alla fall lika bra som Skövde. Hemmalaget gör sedan en stund senare ytterligare ett mål något som får i gång gästerna ordentligt och visst till slut får man i alla fall en välförtjänt kvittering av inhoppande Partin. Tio minuter kvar. HFF gör en allvarlig forcering för att kvittera och man skapar en del, bla ett kanonskott av Arnesson. Men matchen tar precis som alla matcher slut och ett oavgjort resultat hade kanske varit rättvist.
Nu finns det förstås inget som heter rättvisa inom fotbollen och det är trots allt en träningsmatch, inget man ska gräma sig över med andra ord. Nu blir det tåget hem, denna gång är mitt resesällskap betydligt större och här finns säkert många spännande historier att berätta men det får vi ta en annan gång.
