Betraktelser från plåtlådan: Den skönaste av segrar
Jag har upplevt seriesegrar. Jag har upplevt derbyvinster. Frågan är om 1-0 segrar på bortaplan smäller högre? Just nu känns det så i alla fall.
Idag var en riktigt arbetsseger, eller grisseger , bevittnad tillsammans med nio andra bultande HFF-hjärtan på bortaläktaren. Inga plussupportrar.
Idag gjorde Zoran allt rätt. Nyförvärven lovande mer. Karlefjärd var så städgummig som bara Karle kan vara och gjorde därmed sig förtjänt av ett kilo godis.
Serien är lång och i morgon är en annan dag men idag blåste HFF:arna vind i hoppets segel. Hoppet om att HFF spelar i superettan 2015.
///
Ja vi har en fäbless för engelska ord och uttryck i denna land men om det redan finns ett etablerad svenskt uttryck, ska vi inte använda det? Cooling break... snälla. Hört talas om vattenpaus? Att ta paus mitt i halvleken under varma matcher är ingenting som uppfanns under VM. Det har funnits länge. Låter det coolare (förlåt) med cooling break? Eller tror de som bestämmer att publiken inte förstår vad som händer om det inte kallas cooling break?
///
Att landskronafolket buar åt HFF när det blir mer än två passningar i backlinjen kan jag förstå. Det hör till. Men att bua när vi blårandiga sjunger känns fånigt. Särskilt när de buande var ett ganska stort antal men själva inte klarar av att sjunga fler sånger än vad det finns fingrar på ena handen
