En dag jag aldrig kommer att glömma..
En trött småbarnspappa, några trötta ord om antifascism.
Fascism och nazism finns överallt, ifrån norr till söder – öst till väst osv.
Att det inte skulle existera på våra läktare i lilla Huskvarna vore naivt att tro, men ändå blir man chockad när man får det uppstoppat i ansiktet.
Händelserna där på plåtläktaren, hemma mot Gais den 26e har blivit både omtalade och i viss mån förstorade.
Jag vet att många säger att politik och fotboll inte bör blandas ihop, jag håller delvis med – men för mig är antifascismen något jag inte kan lägga ifrån mig när jag går hemifrån, antifascismen ÄR jag – det är vad jag är, vad jag står för.
Att se dessa välväxta och välkammade individer på min läktare provocerade mig gränslöst, det provocerar mig fortfarande.
Jag reagerade instinktivt, kanske ogenomtänkt, kanske dumdristigt.
Jag gick och la mig den kvällen, inte orolig men definitivt inte övertygad om att mitt agerande var det smartaste jag någonsin gjort.
’Fan jag är en gift trött blekfet småbarnsfarsa, det finns andra som kan steppa fram och ta striden.’
När min son väckte mig, tidigt dagen efter, så gick jag igenom mitt twitterflöde – där och då, sömndrucken och jävlig, blev jag övertygad om att mitt agerande var korrekt.
Reaktionerna hade vällt in under natten, så mycket kärlek ifrån hela Sverige. Folk som jag ser upp till, folk som jag beundrar skrev till mig och visade mig sin kärlek.
Det var tokigt och jag får rysningar bara av tanken.
Dagen fortsatte på samma sätt, telefonen plingade flera gånger i minuten och journalister ville tala med mig. Jag gick som i chock.
Jag somnade tidigt den kvällen, att stå på den antifascistiska barrikaden var krävande, men jag somnade lycklig.
Ett av mitt livs stoltaste ögonblick.
Tack för allt stöd jag, ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.
VÅR LÄKTARE - VÅRA REGLER
