En HFF-profil i det tysta har lämnat oss
Stora HFF:are återfinns inte bara på planen eller på diverse positioner kring klubben. BBÄK vill också visa sin respekt för "Cykel-Bosse" och publicerar därför den hyllning som ligger ute på Husqvarna FF:s officiella hemsida samt en personlig tanke från redaktör Lindström
Bo Jonsson har lämnat oss efter en kortare tids sjukdom. Bosse var en välkänd profil för främst våra ungdomar då han de senaste 7-8 åren varit en ständig gäst på Zinkens damm och Vapenvallen och följt våra ungdomslag. Han och hans cykel har varit en ständig närvarande syn för våra spelare och ledare. Han har alltid ömmat för ungdomarna och framför allt de som haft det lite svårare socialt och ekonomiskt. Men han verkade i det tysta och ville inte bli uppmärksammad för det han bidrog med till både dessa ungdomar och föreningen.
Bosse hade själv sin bakgrund i H-Södras bordtennissektion där han genom åren samlat på sig många pokaler. För några år sedan började han att dela ut dessa pokaler i samband med träningarna till de ungdomar som han tyckte gjort sig förtjänta av uppmärksammas genom sitt uppträdande både på och utanför planen. I slutet av träningen fick spelarna sina pokaler under de andra spelarnas jubel. Bosse hjälpte också alltid till med att de bollar som kommunens stängsel inte förhindrade att hamna i ån eller i vegetationen, alltid kom tillbaka till oss. Många tusenlappar har därmed sparats till att inte behöva köpa in nya bollar. Han brukade också ta med sig frukt eller bär som han plockat i sin trädgård, som han bjöd ungdomarna på.
Han hjälpte till att hålla ordning på våra ungdomar på ett positivt sätt och såg till att de fick en fostran som de hade nytta av. Nåde det motståndarlag som vintertid försökte värma upp på gräsplanen bredvid konstgräset, de fick med Bosse att göra. Till en början tyckte nog ungdomarna att Bosse var en lite udda figur, men med åren blev han en populär och respekterad del av vår gemenskap som alla kände.
Vi minns Bosse med värme. En person som gjorde mycket för föreningen i det tysta och utan att förvänta sig ett tack.
Så från föreningens alla ungdomar vill vi ändå framföra vårt:
Tack!
/Husqvarna FF
Första gången jag såg Bosse ja då var han vaktmästare på min högstadieskola. Det är ingen del av personalen man bryr sig mycket om eller ser speciellt mycket av som elev. Ganska snart blev han pensionär och jag fick se allt mer av honom. Antingen i rörelse runt Vapenvallen, Zinken eller Sotarvallen eller ståendes vid någon av dessa planer. Han lär ha bevittnatt säkert hundra av mina träningar, antagligen fler. Han blev nog inte imponerad av min framfart på den gröna gräset. Men det behövdes inte. Det var inte det som var viktigt.
Jag kan inte säga att jag var vän med Bosse. Jag kan heller inte säga att jag växlade många ord med honom. I alla fall inte många av betydelse. Istället var det oftast en hälsning eller ibland en nick. Bekräftelse. Trygghet. HFF fanns där för Bosse och Bosse fanns där för HFF. Man behöver inte altid göra många mål eller spela matcher för att bli legend. Man behöver inte svinga ordförandeklubban under många år eller pumpa in pengar för att bemötas med tacksamhet. Ibland räcker med intresse, närvaro och handlingar som utåt sett kan ses som bagatellartade men som för en klubb eller en individ kan vara guld värda.
Tack Bosse!
Hoppas du fick ta med dig cykeln in i himlen
/Fredric Lindström
