En hyllning till en ikon
All good things comes to an end sjöng Nelly Furtado, nu är det min tur att.. inte sjunga det kanske, men skriva.
Ni vet hur ungar pratar om fotbollspelare idag va?
Nu vet jag förstås inte om de snackar om Zlatan, för sedan han drog till the land of the free har hans stjärna dalat betänkligt bland landets lågstadiekids.
Men de vill vara Messi, de vill vara Neymar, de vill till och med vara Ronaldo trots att han våldtar. De vill säkert vara Mbappé.
Vet ni vem de inte vill vara?
Kristofer Snarberg.
Och vet ni vad?
Det är tamejfan en skandal.
Jag ska väl erkänna, det är lika bra.
Jag har väl inte skrivit spaltmeter av hyllningstexter till Snöret.
Den vana sajtbesökaren vet ju även om att jag inte gjort någon intervju med honom.
Det är faktiskt lite pinsamt.
Få personer förtjänar hyllningarna mer än Kristofer.
Som spelare, som person.
Han anslöt 2013 och har spelat över 130 a-lagsmatcher för HFF. Gjort 3-4 säkert ganska fula mål.
Säkert orsakat något baklängesmål. Men alltid funnits där, centralt - sällan över mittlinjen.
Han har spelat blårandig superettanfotboll.
Han har åkt ur superettan.
Han har spelat blårandig division ett-fotboll.
Han har åkt ur division ett.
Det är så jävla ledsamt att han inte kommer spela division 2-fotboll med oss nästa år.
Inte för att jag inte unnar honom ett gött liv i Spanien.
Det gör jag såklart.
Men jag vill ha Snöret där när domaren blåser igång ännu en deppig säsong.
Som en garant för att vissa saker aldrig förändras.
Men det gör de ju ibland.
Men ingen spelare personifierar Husqvarna FF mer än Kristofer Snarberg.
Och han är för alltid en av oss .
