Folkölsfrukost och byxlöst på läktarplats
Andra hemmamatchen för säsongen, den första undertecknad kunde bevittna på plats. Allt var frid och fröjd. Eller?
Sådärja, så var det dags igen - gamla Henkan ska gå på fotboll!
Jag blev väckt tidigt av min treochetthalvtåring, redan vid sju - men vad gör väl det? Jag var så satans taggad! Solen sken o det stod fotboll på agendan och tusen öl skulle drickas.
Klockan sniiiglade sig fram, vid tio så unnade jag mig en folköl (pga inte alkis!!) när klockan hade slagit elva så hade jag drämt i mig tre såna rackare och stämningen började infinna sig. Drog ner på stan, unnade mig en starkölslunch - matchdag motherfuckers!
Jag blev ganska full tror jag, för när jag tittade på highlightsen ifrån matchen så känns det inte som om det var samma match som jag såg..?
Minns ingenting ifrån första halvlek. Minns att vi pratade om någon mittback som tydligen var långsam? Spelet var nog ganska dåligt har jag för mig. Enligt highlightsen så missade Edin ett friläge, det var ju inte så bra, skärpning!
Andra halvlek var bättre, från båda håll skulle jag nog säga. Det svämmade ju inte över av chanser direkt, har för mig att Höllviken drog ett skott rätt i stolpen ifrån typ fem meter. Det var nog allt.
Plötsligt händer det. Arber kommer rusande ifrån Esplanaden i Huskvarna, ombytt, med en jävla fart! Han rusar över hela planen och fan vet om han inte har en pizzakartong i ena handen och en Cola Zero i andra (jag kan ha sett fel!) och tamejfan hoppsparkar in bollen i mål! Vilken jävla eufori, där och då hade jag ingen aning om vem som hade gjort målet men sket väl i det. Enligt reprisen så var det typ lika snyggt som jag beskriver det, Arber gör bara snygga mål!
Undrar om det inte var dryga kvarten kvar att spela då, kanske tjugo minuter. Hade fruktansvärd ångest och var orolig för att skånetöntarna skulle kvittera i matchen slutskede, Husqvarnas nya grej, att alltid tappa matcherna i slutet. Dålig jäkla vana!
Precis innan HFF tog ledningen så lovade jag att om HFF vinner med 2-0 så skulle jag streaka, ja.. streaka! Ut på plan med dicken i vädret, jag hade SANSLÖS jävla ångest efter första målet. Nästan oroligare för 2-0 än 1-1, tack och lov.. så slapp alla inblandade parter bevittna ett nakendebacle.
Däremot så drog Linkan av mig byxorna ändå minns jag nu, så där stod jag på läktaren med bar undris. Jaja, sånt kan väl hända den bästa antar jag.
Laget höll ut, vi kunde pusta ut. Slutforeceringen uteblev och tre poäng var i påsen. För jävla fint.
Jag har hört rykten om att David Svensson och Karlefjärd var bäst i laget! Jag har för mig att jag tyckte Edin var bra också, Semir var säkert också bra. Han har ju blivit det nu såhär under sitt avslutande år på kontraktet. Lägligt!
Efter matchen så firade vi med segermiddag på Dal Baffo, italienskt käk för arbetarklassen. Det var härligt och lagom sunkigt, en skön kille gick rakt in i en glasvägg och försökte sen ta springnota. Sven-Bertil Taube dök upp, oannonserat, med en väska innehållandes ett maskingevär. Jävligt dramatiska scener.
Nåväl.
Heja Husqvarna!
