Jag stör Bernholtz i familjehänget
Den här gången stör jag mitt i en mysig familjemiddag. Jag ringer Philip Bernholtz, vi pratar om Kina och om tåg som gått.
Stör jag? Inleder jag samtalet med, av gammal vana.
För jag vet att jag alltid stör.
- Nänä, morsan o farsan är här men det är lugnt.
Ah, du visar di gamle storstan?
- Haha lite så kanske? Nää fan de har varit här NÅGRA gånger förut.
Jag inser att Philip trots allt bott i stan från och till i nästan tio år. Jag fortsätter med andra ord leverera bra research.
Vi pratar vidare, det är väder och det är vind. Framförallt fastnar vi kring säsongen 13/14 när vi gick upp till superettan, ja okej.. ”vi” gick inte upp. HFF gick upp. Men ni fattar vad jag menar.
Jag berättar att hela den säsongen var som i ett töcken för mig, man surfade på en våg av vinster och allt gick vår väg.
Philip ger sin bild:
- Ja, det var lite annorlunda för mig. Jag spelade inte så mycket, var skadad från o till hela tiden. Det var tungt. En baksida av låret gick o det tog en jävla tid, sen stukade jag foten rätt svårt mot.. typ Trollhättan?
Jag låtsas att jag minns, men det gör jag såklart inte.
Minns inte ens att Trollhättan lirade i samma serie som HFF det året men han verkar köpa mitt ljug.
Han fortsätter
- Sen när vi gick upp till superettan och säsongen där, fan det var galet ju. Hela den säsongen.
Det gick inte så bra, men vissa matcher alltså. Ja det är sånt man kommer minnas resten av livet.
Jag ber honom nämna några.
- Ja men derbyna mot Södra tex, det var ju sjukt jävla häftigt. Särskilt det första. Premiärmatchen mot Landskrona o matchen därpå, Gais hemma. Det var jävligt coolt alltså!
jag påminner honom om Sirius borta, ett Sirius som inte hade förlorat på typ två säsonger och gått som tåget genom seriesystemet.
Ett sk. poplag där publiken till 90% bestod av hipsterskägg och små små sotarmössor rullade som små kondomer. Han minns såklart vad jag pratar om
- Ja, det var också en match att minnas alltså! Det är såklart tillfälligheter, men då gick allting bra.
Philip noterades för två mål i en match som HFF vann med 2-1 och bröt Sirius galna svit av förlustfria matcher.
En match där kommentatorn Niklas Jarelind minsann basunerat ut att huvudfiguren i matchen, Bernholtz, var PÅ TOK för bra för superettan.
- Ja det fick han ju äta upp efteråt! Skrattar Philip när jag påminner honom
Hur ofta kollar du på sammandragen ifrån just den matchen? Är det bara en gång per dag?
- Haha! Nänä, så ofta är det faktiskt inte men visst är det kul att bli påmind så här. Det är det!
Jag tycker ändå att en gång per dag ändå vore helt okej.
Det får ju inte bli för ofta.
Men det säger jag inte.
Tiga är guld.
Vi släpper det förflutna och jag ber honom ge sin bild av säsongsinledningen. Först har han ingen koll på hur många matcher som spelats så jag tänker att det här kommer ju inte bli någon vidare analys, men han studsar tillbaka kvickt!
- Ja just jävlar, sju matcher är det. Hmmm ja, men nä det har ju varit tufft det har det. Mycket onödiga poängtapp och nu räcker det ju inte med att spela bra och komma undan på det sättet, poängen måste ju ticka in också. Så är det bara.
Din egen säsong då, vad tycker du om den?
- Jag kom ju in sent och var lite matchotränad plus att jag hade mycket på jobbet så i början. Var ju ny där också så at säga. Det blev hackigt!
- Första matcherna innan jag kom in i riktig rytm fick jag köra mycket på känsla och inspiration. Missade ju typ hela förhängen så jag haltade lite där, taktiskt. Men jag tycker jag kommit in i det nu.
Jag återkommer ju ofta till de här frågorna, men det är oundvikligt när man faktiskt bytt tränare efter en lång sejour.
Hur stora är skillnaderna mellan Tagesson (HFF’s förra tränare) och Mak?
- Det är rätt stora skillnader, alltså jag gillade Tagesson som fan men det känns som om Mak har lite nyare idéer. Tagesson var enklare att förstå, rakare men det känns som om Mak har fräschare idéer. Förstår du hur jag menar?
Absolut, Tage var mer old school? Lagerbäck’sk i sitt 4-4-2?
- Ja men typ? Det kan man nog säga.
Får väl nöja mig där, vet att jag inte kommer få några sensationella uttalanden här. Blev ändå nöjd att jag lyckades få honom att kalla Tagesson för en slags Lars Lagerbäck. Jag greppar ju efter små grässtrån här.
Vi babblar på
I morgon möter ni Mjällby borta, vad har du att säga om dem?
- Du, ingen jävla aning faktiskt. Jag kan nog inte nämna en spelare.
Fan har Ekenberg lagt av? Han var ju bara 49 år?!
- Jaja, han är inte kvar.
Men då är det väl tre säkra pinnar? Bara att hämta hem?
- Ja du, det vore på tiden det!
Jag tänker att jag tar det som ett löfte, smäller in tio lax på oddset. Säker tvåa!
Eftersom jag är hopplöst fast i det förgångna så kan jag låta bli, jag frågar om Ängelholm och om hur det var att lira där, när det stormade som värst.
- Alltså det var bra i början, många jävligt bra killar! Vi var i samma ålder och det var ett gött lag. Jag bodde i Ängelholm o vi umgicks hela tiden vid sidan av fotbollen.
- Sen började det ju stöka med pengarna
Ja du var heltidsproffs där?
- Ja, alltså. Det ar ju en grundlön plus en jäkla massa bonusar för allt möjligt. Matchbonusar osv så det kunde ju bli bra. Men det var ju för rörigt, alla hade massa olika bonusar och det blev snack om det. Sen när jag hamnade vid sidan av truppen så blev det tajt. Sen fick vi inga pengar alls iofs.
Innan vi rundar av samtalet så pratar vi lite om hans ambitioner på fotbollsplanen, vart vill han landa med sin fotboll.
- Ja alltså, det riktiga tåget har ju gått. Det kan man ju säga. Jag blir 26 i år, det är klart man ser annorlunda på det nu. Jag ser mer vikten av en helhetslösning, jag vill att allt ska funka vid sidan av. Det är viktigare att trivas i stan man lever i osv.
Ah, så Kina vore inget alternativ för dig?
- Jo jo för helvete! Inget snack!
Vi säger hej då och jag tänker att han är för jävla go ändå, Bernholtz!
Han skulle nog ha det gött i Kina!
