Jag stör en återvändande mittbacksgeneral
Jag o Didde pratar om att spela fotboll med ett ben, att träna varannan vecka och om att sakna ambitioner
Jag får tag på nyförvärvet, återvändaren o tillika den nästan mytomspunna mittbacken ifrån Huskvarnas höjder, Didric Andersson.
Tjena! Vad gör du? Jobbar du?
- Näää, jag ligger o kollar Game of thrones!
Fan, du har sagt upp dig? Blivit heltidsproffs nu i HFF?
- Hahahahaha!
Nähä, det är inte såna siffror vi snackar?
- Nej.. det kan man kanske inte säga, jag har faktiskt semester Tredje veckan, en kvar.
Betald semester, då är man vuxen!
- Lite så är det ju, en milstolpe!
För den som följt HFF ett tag så behöver Andersson ingen större presentation, den smått legendariske mittbackslintotten har tillsammans med Kristofer Snarberg (en annan legend!) utgjort HFF's kanske, genom tiderna, mest stabila mittbackspar.
Han kom till klubben från en annan Huskvarnaklubb, Egnahems BK, redan 2007, då 16 år gammal, året därpå 2008 blev han seniorspelare. Det dröjde sen till 2011 innan Didde på allvar slog sig in i a-laget, väl där - gnuggade han på i det tysta.
Men, säsongen 2013 stod stjärnorna i rät vinkel och ihop med Snarberg, höll de tätt. Den säsongen släppte HFF in 17 mål och gick upp till superettan. Succé!
I Superettan var det ju allmänt deppigt, generellt för HFF men Didde trots skada, något jag återkommer till, var en av få ljuspunkter, något som också gjorde att andra klubbar fick upp ögonen för honom.
Utan att nämna vilken klubb, så var intresset såpass konkret att ett bud hamnade på bordet. Men klubbarna kom inte överens, Didde blev kvar i HFF. Besviken och faktiskt, sorgligt nog uppenbart omotiverad.
Skada sa jag va? Ja just det 2014 och det var vårsäsongens sista match.
- Läkarna sa att jag fick en reva på korsbandet. Men det blev ingen operation.
En REVA?
- Ja de sa det, en reva.
Det låter ju sjukt jävla äckligt, jag kräks nästan av tanken bara. Vadå reva?
- De sa det.
Fyfan
- Ja
Inte nog med det, efter en lång rehabprocess som trots allt resulterade i att Didde kunde spela superettans sista matcher så var oturen framme än en gång under den sista träningen för säsongen.
Den här gången gick korsbandet av.
Kontraktet med HFF gick ut, förlängdes inte. Ridå. Många, inklusive mig själv och kanske även huvudpersonen, trodde nog att karriären var över där.
Men efter att knät läkt för en andra gång så var det dags för comeback, säsongen 17/18, i division 6, i moderklubben Egnahems BK.
Du vågade ändå spela i sexan, där gamla målare och kåkfarare lirar. Det är ju livsfarligt det?
- Ja, det är livsfarligt. Man får se upp!
Men HFF var aktuellt?
- Det var ju prat med HFF redan då. Men det passade helt enkelt inte, för någon av oss. Jag hade inte riktigt tiden eller energin som krävdes för att spela i divsion 1. Med 4-5 träningar i veckan o match.
Inte riktigt lika mycket i sexan?
- Nej det kan man väl säga.
Hur ofta körde ni?
- Det törs jag inte svara på.
Jo!
- Det var ju en gång i veckan, men jag var inte med varje vecka
Aj då..? Men hur är din form, egentligen!
- Jo men den är bra tycker jag, har ändå hållt i gång. Sprungit lite.
Jävlar!
- Haha jag vet, men jag tänker att jag snart är tillbaka fit for fight!
Du ser dig som en potentiell startspelare?
- Ja det tror jag nog, min främsta målsättning är att synas så lite som möjligt!
Det kan iofs bli svårt, med tanke på att du bara har ett ben?
- Hahaha
Vi släpper det, och jag frågar honom om den uteblivna transfern där 2014. Han deppade, jag vill veta hur han känner idag.
- Nä nu är det lugnt, det var längesen.
Du har släppt det?
- Jag har släppt det.
Du är redo för en nytändning under Mak's ledning?
- Ja verkligen. Han är duktig, kommer med mycket nya idéer och är duktig med spelarna. Jag gillar det. Även fast Tagesson (HFF's gamla tränare. Red anm) var bra så blev det lite samma.
Undrar vad han gör nu. Vet du?
- Nä ingen aning.
Han är nog arbetslös o går hemma o deppar
- Haha nää fan vad ledsamt det vore!
Ja lite, men han mår nog bra!
Vi pratar vidare, om lite allt möjligt och plötsligt dyker nyheten om att Edin Hamidovic är klar för GAIS
- Ändå kul för honom! Säger Didde
Vi sitter o letar lite för att hitta detaljer om övergången, sticker han redan nu eller efter säsongen. Didde hittar det
- Här! Från 2018 är han klar.
Hade ändå en tanke om att han ev. skulle förlänga för att sen bli såld nästa år.
- Ja men det är svårt, klubbarna har ju inga pengar att köpa spelare för. Även i superettan.
Men hur ser du på din egen fotboll, hur långt vill du gå?
- Nä alltså, jag trivs bra här i Jönköping nu. Inga ambitoner så! Eller..? Inga ambitioner? Kan man säga så?
Jag saknar ambitioner
- Haha! Nä men inte så! Men jag trivs bra här och har ju min tillvaro ordnad här. Jobb o tjej, sen har jag tänkt lite på det där. Hur kul är det att bara spela fotboll hela dagarna? Att inte ha ett vanligt jobb att gå till? Jag gillar mitt jobb! Sen har vi köpt hus här också!
Köpt hus?! Vart då?
- Det vågar jag inte säga.
Jo!
- Det är inte i Huskvarna
Skärp dig!
- Det är sant.
Får ju påminna mig om att jag bor mitt i Södraland själv och förlåter temporärt Didde för sveket.
Det blev ju precis klart att HFF får möta Öster i Svenska Cupen. Hur ser du på det?
- Jo men det är väl en bra lottning? Vi har en bra chans och de kommer komma med mycket folk. Det är bra.
Mardrömmen är ju att möta ett svinbra lag som inte har några supportrar.
Typ Häcken som vi mötte för två år sen?
- Haha, TYP Häcken.
Jag tackar honom för den här halvtimmen. Han är go Didde, en redig jävel!
