Mak mitt i maten efter en tappad vinst
Störningsjouren är igång igen och den här gången stör jag lite extra mycket. Vi pratar om att prata tvärtomspråk och om att lägga fotbollen på hyllen för gott.
Samtalet inleds, på samma sätt som alltid. I bakgrunden hör jag barn som stojar.
- Jag är hemma idag.
Jaså, du är hemma o vabbar?
- Nej nej, vi ska till sjukhuset nu
Va? Sjukhuset?
- Ja med mitt yngsta barn..
Ungefär här så fick jag ju en liten klump i magen, tänkte att jag som en officiellt störig person har gått lite för långt. Vad ska jag göra nu? Babbla på?
Tystnaden från min sida gör att Mak förstår att han nog ska föra snacket vidare.
- Nej nej inget allvarligt alltså, lite vaccination bara!
Pustar ut.
Just fan, hur gammal är hon nu? För det är en flicka va?
- Ja en flicka, hon är sex månader nu!
Tre flickor, du är en ladies man! Men nu är du väl färdig va? Inte fan blir det ett fjärde?
- Det vet man aldrig!
Iofs, det kanske är dags att lägga fotbollen på hyllan? Skönt att bara avla barn!
Vi skrattar
- Ja just nu.. kanske det vore bättre!
Vi pratar vidare, idag är stämningen god - trots att vi båda tar förluster och ibland även likamatcher hårt.
- Första matchen, förlusten mot Landskrona. Det var tungt, men.. ja det var ändå lättare att säga "Grattis Landskrona, ni var det bättre laget!" och liksom gå vidare. Men de andra matcherna.. nä fyfan.
Ja, jag förstår honom precis. Vi har spenderat timmar åt att prata om- och gräma oss över förlusterna. Vi har analyserat matcher som HFF varit det bättre laget, matcher där de förtjänade åtminstone en poäng, men marginalerna har inte varit på vår sida.
Stolpe ut. Kuken.
Mak pratar på:
- Efter Assyriska.. jag tar ju förluster hårt, men brukar ändå komma upp. Kolla matchen i repris, borsta av mig känslorna. Men efter Assyriska...
- Nä, jag var inte en bra make eller en bra pappa. Jag var fan inte ens bra för mig själv. Efter det har jag sagt till mig själv att jag måste skärpa mig.
Men, berätta lite om matchen mot Kristianstad.
- Ja, sett till nittio minuter så var vi förtjänta att vinna. Vi var det absolut bästa laget i första halvleken o borde kanske gjort ett par mål till där, i andra så börjar vi starkt men backar ändå hem lite. Vi blir fega. Igen.
Ja det känns som om våra samtal angående ditt halvtidssnack och utfallen av dem går på repeat?
- Precis så känns det. Jag säger, fan gubbar skit i att vi leder - gå ut o kör. Pressa och våga. Jag kanske ska prata tvärtomspråk framöver? Så gör de tvärtom? Vad tror du?
Varför inte? Truppen är ju ändå ung och det funkar när jag pratar med Bobo (min femåriga son).
Vi skrattar, igen.
Det här samtalet känns lättare än de två senaste gjort. Kanske har vi lärt oss något? Att fotboll handlar om att förlora ibland.
Men helt ärligt, skulle du kunna tänka dig att gå över till ett mer destruktivt spel? Poängen måste ju in.
- Nej, än en gång. Jag tror på min taktik och killarna tror på den. Destruktivt spel kanske ger oss några poäng kortsiktigt, men jag är här för att bygga ett HFF även för framtiden.
- Man brukar ju säga att en tabell inte ljuger, men ibland gör den nog det.. ändå. Jag tycker vi spelat bättre än tabellen visar.
Mak pratar vidare om att spelarna, de flesta väldigt unga, ändå visar upp en rejäl karaktär och en mental styrka.
- Ja, det är klart det är tråkigt när de känner att de underpresterar och sviker sig själva men vi pratar ofta om att vi måste våga tro på vårt spel och fortsätta jobba på. Såhär är fotbollen, ibland förlorar man. Så kommer det alltid vara, men man kan inte gräva ner sig för det. Det gäller att fortsätta jobba!
Vi pratar vidare, jag frågar honom om han är sugen på att snöra på sig dojorna själv. Han erkänner att han sedan ett par veckor varit med i full träning men att han inte är registrerad som spelare.
- Jag gör det för att bli en bättre tränare och för att jag tycker det är lättare att se linjerna och vad som går fel när vi spelar.
Jag påpekar att det är gott för honom att hålla igång, han är gubbe nu - då duger det inte att sitta hemma o tjocka till sig. Han håller med.
Samtidigt ser jag mig själv i spegeln, jag är trots allt både äldre o fetare än Mak och tränar inte ett smack. Det kanske är dags nu, så jag slipper gömma mig i vassen ännu en sommar.
Är ju inte direkt, sex on legs så att säga.
Det tåls att tänka på.
Nä Mak, nu ska du få åka upp till sjukan o vaccinera lillan!
- Ha det bra Henrik så hörs vi, ta hand om dig o familjen!
