Mak mitt i maten, efter förlusten mot Assyriska BK

Så var det dags igen, veckans minst efterlängtade samtal. Mitt i maten efter en förlust. Vi pratar brutna löften och vikten av att inte fastna i sitt inre mörker.

Samtalet inleds, av gammal vana kanske, på samma sätt som senaste gångerna vi pratat. Dämpat.
Våra bakgrunder är vitt skilda och vi är tillsynes enormt olika, men ändå är vi lika.
- Nu börjar jag åtminstone komma på banan igen. Svarar Mak på frågan om hur läget är.
Han berättar att söndagen var något jävulskt tung.
- Det är en jävla mardröm, det är vad det är. I lördags, det var som att någon drog ett jävla spratt med mig. Förstår du?
Jag förstår.
Vantamörker. 99,965%
- Vi tar ledningen, Edin. Pang. Sen kvitterar de, Sonny Karlsson. Ett konstigt mål, men det är sånt som händer. Säger Mak.

Al-Ammari väljer sen att upprepa Peiman Eliassis grej ifrån förra matchen o pangar in en hörna, rakt i mål. HFF tar ledningen än en gång.
Än en gång tappar de den.
Mak berättar
- 2-2 målet är ett individuellt misstag igen, deras spelare får komma förbi för enkelt och skjuta ifrån ingen vinkel alls.
HFF tar lednignen än en gång, än en gång via Edins lilla guldfot. En ledning som står sig till halvtidsvisslan ljuder. Frid o fröjd.
- Eftersom vi ledde i paus så hade jag ett snack med spelarna, la upp en matchplan inför andra. Men det gick inte så bra.. kan man säga.
Han fortsätter
- Vi blev desperata, började gå emot våra principer. Slå långt. Slå långt på ytor där det inte ens springer en spelare. Det är stressat.
- Deras trejde kvitteringsmål är ju ett offsidemål, så är det bara och deras ledningsmål.. det är en hörna som rinner rakt igenom.. Vafan? Vi har spelat en hel försäsong och det har inte hänt en enda gång?
Nu när det är poäng på spel. Då händer det?
Tror du att framgångerna laget nådde på försäsongen sätter krokben nu? Gick det för bra?
Han smakar på orden, "för bra".
- Nej det tror jag inte. Men vi vågade spela det spelet vi trodde på och ville spela. Vi har inte modet och vi vågar inte hålla bollen.
Det är lite ängsligt nu och jag har sagt till killarna, gör ni bara som vi tränat och bestämt - men ändå förlorar. Så tar jag all skit, jag tar på mig ALLTING. Men du vet.. säger jag kasta höger, och de kastar vänster. Då är det svårt att ta ansvar för det.
Han fortsätter
- Sett till matchbilden både mot Oskarshamn och nu senast mot Assyriska, kanske även mot Landskrona, så ska vi minst ha fyra poäng. Så är det ju bara. Kanske mer! Men det är motvind nu kan man säga, det är stolpe ut och det är ett worst case scenario.
- Det gäller ju för killarna nu, att inte fastna i det här. I en negativ spiral. Säsongen är lång och det är jävligt många matcher kvar.

Jag känner mig lite träffad, måste jag erkänna. Negativ spiral. Hela jag är en vandrande negativ spiral. Jag börjar fan tro att Mak talar i koder till mig men jag vågar inte fråga.

Mak pratar på
- Inför matchen mot Assyriska så tappar vi ju både Marc och Snöret också (ordinarie mittbackspar, red. anm) och det är klart att det blir tufft då. Serien är för jämn och bra, för att det inte ska märkas. Tyvärr.
Jag frågar om målsättningen som han satt inför säsongen, redan kan komma att ändras nu efter den, för att uttrycka det milt, knaggliga starten.
- Jag har inte satt någon målsättning faktiskt, jag har sagt att vi kan gå upp och vi kan åka ur - och allt därimellan.
Ändå rimligt tycker jag, för så är det ju. Antingen så vinner man, eller så kanske man förlorar. Eller så kanske man hamnar någonstans mitt i mellan.
Det är som livet, man föds. Man dör och därimellan gör man lite grejer.
Jag är kanske inte supernöjd med svaret om målsättningen, det kan jag väl erkänna. Men vad ska jag göra? Men nu vet vi, antingen går vi upp. Eller så åker vi ur. Eller så gör vi inte det!
Kanske hör han att jag tycker det är lite för grumligt. Han fortsätter.
- Gör vi bara som vi tränat och bestämt att vi ska spela, så blir det bra. Det är jag stensäker på.

Stensäker.
Bra så.
Är Mackan stensäker är jag också stensäker, det måste jag vara - för jag har valt glädjen.
Vi säger hej då. För den här gången