Mitt första snack med nya tränaren
Vad har Pamela Anderson, Tommy Lee, Wayne Gretzky och Jörgen Larsson gemensamt egentligen? Svaret får ni här
Året var 1999, Pokemon entrade världsscenen för första gången, Pamela Anderson och Tommy Lee skilde sig och Wayne Gretzky tillkännagav att han skulle hänga upp skridskorna på spiken för gott..
Det var också året som Jörgen Larsson skrev på för Husqvarna FF, han lämnade västgötaslätten och Tidaholms GoIF för en okänd summa pengar. Kanske kom betalningen i form av en back blandläsk, kanske var det tre förpackningar Denniskorv. Kanske var det en miljon serbiska dinarer. Vem vet? Det vi vet, är att pengar kommer och pengar går, bara klass är temporärt, och är det något Jörgen Larssons nio år långa sejour som spelare i klubben står för - så är det klass. 229 matcher på kontot och en enda liten snöplig straffmiss på minuskontot. (Nåja, det kanske är något mer, men vem räknar egentligen? Och straffen? Ptja, vi minns knappt vad matchen gällde va?
Multifunktionell lagspelare, supporterfavorit och nybliven A-lagstränare för Husqvarna FF’s seniorer.
Det är söndagkväll när jag når honom.
- Gud, det har gått så fort allting. Jag fick frågan om jag ville ta över i.. vad var det? Måndags? Tisdags? Nää.. onsdags? Nej då hade jag mitt första träningspass. Det måste ha varit i tisdags, och som det ser ut nu för mig så passar det faktiskt perfekt rent tidsmässigt.
Är det en stor omställning?
- Nej det ska jag faktiskt inte säga, har ju jobbat nära Benjamin egentligen hela säsongen och nu på slutet som assisterande tränare, men visst.. man kan investera precis hur mycket tid som helst i det här. Det kan man.
Men det är väl en del känslor investerade i det här också?
- Ja gud ja, klubben har varit en del av mitt liv sedan jag var 20 år och nu är jag 41, så visst betyder det mycket. Man har ju spenderat en hel del timmar på Vapenvallen genom åren
Men frågan kan inte ha kommit som en blixt ifrån klar himmel?
- Hmm, nää, nä det ska jag väl inte säga. Det är ju inte ovanligt att såna här saker händer i såna här skeenden av säsongen. Man vill väcka truppen och komma med en förändring, så lite förberedd var jag nog.
Och hur har första veckan på nya jobbet funkat?
- Allting har gått så fort, men jag satte mig ner med 5-6 spelare och diskuterade lite. Vi ventilerade och bollade lite tankar, hur skulle vi få ut max och hur ville de spela egentligen? Vi har många rutinerade killar, även fast de kanske inte är så gamla, men de har varit med när det blåst lite snålt förut så deras input är superviktig.
Du inledde med en vinst i måstematchen mot topplaget Torns IF på bortaplan
- Ja, det var otroligt skönt att få den starten och den utdelningen. Vi skruvade lite på taktiken och gick över till ett 4-2-3-1 spel med Fägerhag och Malle som sittande och Karle lite högre upp i banan. En spelare som Karlefjärd som i stort sett är äldst i laget med tio år och med tonvis av rutin är enormt viktig i såna här matcher och han visar verkligen vägen igår.
Hur ser du på chanserna att hålla sig kvar i serien?
- Jag försöker inte att fokusera på hur det går för de andra lagen egentligen, jag räknar inte med hjälp av någon annan. Det är ju så enkelt att gör vi vårt jobb så har vi en bra chans att klara oss. Nu är det ju så dumt att alla lagen som haft det lite tufft under säsongen plötsligt börjat plocka poäng, men sånt är livet. Sköter vi vårt så kommer det kunna lösa sig. Så ser jag det.
Jag vet, att det funnits ett missnöje mot Benjamins ledarstil, ett missnöje som inte bara varit knutet till vissa grupperingar utan ett kollektivt missnöje i truppen. Känner du att du kan rensa ut den negativa stämningen?
- Mmm, så har det kanske varit och som jag sa så satt jag mig ner med många spelare och hade rejäla snack. Jag försöker fokusera på nuet och inte se så mycket i backspegeln där. Men det känns som om vi har ett gemensamt mål. Nu är nu!
Tidigare i helgen så gick jag på ganska hårt om att en stor del av spelartruppen presterat en bra bit under sin normala nivå och att jag hoppades att de hade minst ett par växlar till att lägga i.
Jag bad Jörgen berätta hur han såg på det, har spelarna presterat max i år?
- Sånt där är svårt att säga, vi har fått in spelare utifrån och de flesta kommer ifrån lägre divisioner. Det tar tid att acklimatisera sig till tempot och spelet i division 1, för en del ganska lång tid, så jag vill inte svara på det riktigt.
- Men nu är nu?
- Haha ja, jo. Nu är nu.
Nåväl, jag får väl nöja mig med det.
Ifrån det ena till det tredje, Joel Stevens lämnar tydligen HFF.
- Ja så blir det, Joel fick ett erbjudande ifrån sin gamla klubb hemma i Nya Zeeland som skulle spela deras motsvarighet av Champions Leauge.
Han har fått sitta mycket på bänken på slutet och vi ville inte stå i vägen när chansen kom.
Inga hard feelings?
- Absolut inga hard feelings! För en spelare som Joel, som testat lyckan i många olika länder o klubbar så kommer inte såna här grejer som en chock. De vet liksom hur det fungerar.
Men hur är din egen matchform egentligen? Är du redo för ett inhopp?
- Absolut INTE! Har varit med och lirat lite kvadraten på träning och jag är död efteråt. Passningsspelet funkar bra men skulle jag springa runt i mitten o få press på mig. Nej nej, då är det över.
Det har varit en hård sommar?
- Haha ja! Varit en del grillat!
Svårt att hålla i gång i den höga värmen med!
- Haha ja! Vi skyller på det!
Och med det sätter vi punkt för en knapp halvtimmes härligt snack och drygt 5000 tecken (eventuellt härlig?) text
