Öppet brev till Husqvarnas styrelse
Fredagen den 12 september sattes ett lågvattenmärke av Husqvarna FF.
En timme innan matchstart avvisas vi från vårt hem, där vi i ur och skur, i glädje och en jävla massa sorg stått och manat fram vårt blårandiga Husqvarna FF.
Att få en sån käftsmäll av sin klubb, det är inte något som vi tänker vända andra kinden till och ta emot.
Hur ska vi motivera alla pengar, all tid och alla uppoffringar vi lägger ner, när vi behandlas såhär?
Fotbollen är verkligen ingen munter armkroksvals, men när armbågen används för att bjuda upp till dans då kan det fan kvitta!
Egentligen började det tidigare än i fredags, det började redan innan premiären mot Landskrona. Vi fick till oss ett missnöje ifrån styrelsen, vi valde att ignorera deras påtryckningar och händelsen sopades under matten och glömdes bort.
Tills nu.
Gud vet att vi har hög en toleransnivå – gud vet att vi inte kräver tre poäng särskilt ofta. Det enda vi har krävt som motprestation för vårt hundraprocentiga engagemang har varit att spelarna visat hjärta och att styrelsen inte sätter käppar i hjulet för oss.
Spelarna har vårt fulla förtroende, de gör sitt bästa efter sina förutsättningar, självklart hade vi alla önskat oss ett bättre tabelläge men som nykomlingar och med en årsbudget tjugo gånger så liten som Hammarbys så måste man vara realistisk.
Hur ska styrelsen vinna tillbaka vårt förtroende? Oklart.
I skrivandes stund så är det oklart om delar av redaktionen ens kommer sätta sin fot på Vapenvallen i år igen.
Är man ens välkommen? Oklart.
Tillbringar man hellre tid på läktaren än med slipsarna i sponsortältet så ska man hållas kort.
Ni tog den enkla vägen när det blåste snålt. Ni gav oss supportrar kalla handen.
Finns det någon garanti för att det inte kommer hända igen? Givetvis inte.
Delar av det blårandiga hjärtat såldes ut.
Frågan vi vill ha svar på nu är, var det värt det?
- redaktionen.
