Sov gott Issa
Min vän och min sportchef finns inte mer. Jag skriver lite om det.
Sommaren blåste bort i år. Det blev en sån sommar.
Allting var sig likt, men ändå inte.
På Vapenvallen var allt sig likt, HFF harvar på. Men det såg spännande ut. Det tyckte du också.
Den nya gräsmattan blir fin, det är sorgligt att du inte kommer få se HFF spela där.
Det var några veckor sen vi pratade, du var på semester, glad som en speleman.
Du hade fått ställa in din efterlängtade utlandssemester, men du var glad ändå.
Jag hörde inte en uns besvikelse i din röst, ni hade åkte hela gänget till Gotland istället.
Det lät nästan som om du tyckte det var bättre, du berättade om stränderna, om solen och allt ni hade sett.
Där och då trodde jag du var odödlig, inte var väl du sjuk?
Jag hade smsat dig tidigare på morgonen, frågade om vi kunde ringas efter lunch.
Det kunde jag såklart.
Du ringde mig istället, ivrig.
Jag skrev i artikelns rubrik att du hade stört mig den här gången, istället för tvärtom.
Jag visste att du skulle tycka det var roligt.
Det gjorde du såklart.
Du svarade alltid när jag ringde. Oavsett tid på dygnet.
Du hade alltid tid - fast din tid rann ut.
Vi visste ju det.
Jag har tänkt på den dagen, den dagen du inte svarar alls. Ända sen den dagen jag fick reda på att du var sjuk.
Nu är den här.
Det är så lätt att bli egoist i såna här tillfällen, man tror man är ensam i sin sorg, men jag tänker mest på din familj.
På din fru Maria, på mamma Sabah, på pappa Malek. På dina bröder, din syster. På hela din släkt.
Jag tänker på Husqvarna FF. Din andra familj. Klubben du älskade - och klubben som älskade dig, som behövde dig.
Som älskar dig. Som behöver dig.
Jag minns när vi träffades senast, du var full av liv. Pratade med alla, högt.
Kanske pratade du lite för högt om att Edin var på gång till GAIS.
Men det var sån du var.
Sen du blev sjuk, så höll vi sams.
Vet du hur glad jag är för det?
Jag tror du är glad för det också.
Jag kommer minnas varenda kram, varenda sms, varenda samtal.
Med glädje.
Nu finns du inte mer och jag undrar vad jag ska göra nu.
Jag vet inte.
Men jag vet att jag kommer sakna dig så länge jag lever.
Idag skiner solen och det är vindstilla, är det inte typiskt?
Idag skiner solen och livet utan dig börjar.
Sov gott min vän.