Inför Allsvenskan 2011, Del 15: Malmö FF
MALMÖ FF
Grundad: 1910
SM-titlar: 16
Allsvenska säsonger: 75
2010: 1:a
Tränare: Roland Nilsson
E-Zines allsvenska tips 2011:
1.
2. Malmö FF
3. IF Elfsborg
4. IFK Göteborg
5. Örebro SK
6. Kalmar FF
7. BK Häcken
8. Trelleborgs FF
9. AIK
10. Mjällby AIF
11. Djurgårdens IF
12. Halmstads BK
13. IFK Norrköping
14. Syrianska FC
15. GAIS
16. Gefle IF
Vad snackas det om inför säsongen?
Fram till för ett par månader sedan såg det nästan oförskämt bra ut för fjolårets absoluta suveräner. Laget var intakt så när som på en tappad assisterande tränare, och finansiering av kontraktsförlängningar var i princip i hamn. Det var nästan så att det var för bra för att vara sant, vilket det också skulle visa sig vara.
Den stora snackisen, i hela fotbollssverige, under den första delen av försäsongen var naturligtvis det redovisade resultatet som till slut visade 32,8 miljoner i röda siffror. Jag ska dock inte drälla något mer om detta, då syftet med artikeln är att bedöma lagets sportsliga chanser i Allsvenskan anno 2011, och inte att göra någon form av organisationsutvärdering. Däremot ska det sägas att det ekonomiska resultatet naturligtvis i högsta grad går ut över klubbens möjligheter till att förlänga utgående kontrakt, klubbens motståndskraft vid bud på spelare, samt klubbens förmåga att ersätta förlorade spelare. Men rent kortsiktigt påverkar det åtminstone inte den sportsliga slagkraftigheten.
Vad som däremot påverkar laget direkt är naturligtvis ”minikatastrof” nr. 2, som klubben utsattes för under den senare delen av försäsongen. Helt plötsligt, och till de flestas stora överraskning, står klubben inför ett stort dilemma då huvudtränaren Roland Nilsson ryktas ha tackat ja till ett bud från andra sidan sundet. Än så länge finns ingenting helt bekräftat, men allt talar för att Malmö FF kommer att få hitta en ersättare till ”Rolle”, om inte redan nu, så åtminstone lagom till Champions League-kvalet i sommar. Hur påverkar då detta lagets sportsliga prestation? Det är svårt att säga hur spelet på plan rent konkret kommer att påverkas, men klart är i alla fall att den här formen av händelser skapar en del turbulens. Förutom att sitiuationen försvårar kontraktsförlängningar, så skulle en pessimist kunna rabbla upp en hel lista av potentiella negativa följder. Men i slutändan handlar det om hur väl Daniel Andersson & co hanterar situationen. Hur viktig är egentligen Roland Nilsson för laget? För någon som inte är insatt i klubben på något djupare plan så är en sådan fråga givetvis svår att svara på, men jag kan i alla fall säga att mitt intryck av ”Rolle” som tränare inte är direkt fläckfritt. Bitvis märklig coaching (senast i träningsmatchen mot BK Häcken, vad sysslar mannen med?), bitvis oprofessionellt beteende (framförallt vid klubbyten...) och dylikt får mig att tvivla på om det är ”Rolle” som byggt laget, eller om ”laget självt” byggt laget. Vad jag försöker säga är att det mycket väl kan vara så att förlusten av Nilsson faktiskt inte påverkar prestationen märkbart.
Oavsett vad, så är laget fortfarande starkt. Man har seriens förmodligen bästa mittfält där Wilton och Ivo balanserar upp de väldigt offensiva och intressanta yttrarna Hamad, Durmaz och Molins. De tre sistnämnda kommer garanterat att springa åttor runt en och annan försvarare i år. Längst bak hittar vi Johan Dahlin, som även han tillhör den absoluta toppen i Allsvenskan, och framför honom en rutinerad backlinje i Vinzents, Yago, kapten Andersson och Ricardinho. På topp kommer vi förmodligen att för det mesta finna Agon ”Ålen” Mehmeti och snabbe Daniel Larsson.
Utan att gå ut på alltför djupt vatten så kan vi konstatera att centrallinjen, med pjäserna Dahlin, Andersson, Ivo, Wilton och Larsson, är otroligt viktig för att Malmö FFs spel ska klaffa även i år. Skador och avstängningar på någon eller några av dessa under längre perioder kan visa sig bli ödesdigert (som för alla lag), i synnerhet då jag är tveksam till materialet där bakom. Jeffrey Aubynn känns inte som en toppklassig innermittfältare, Pontus Jansson har mycket kvar att bevisa, och framåt är spelare som Dardan Rexhepi och Alex Nilsson väldigt intressanta men likväl oprövade.
Redaktionen tror att turbulensen kring tränare och ekonomi i kombination med europaspel stoppar Malmö FF från att försvara guldet från 2010. Men en andraplats är väl inte fy skam..?
Stjärnor
Johan Dahlin (mv), Daniel Andersson (b), Wilton Figueiredo (mf), Guillermo Molins (mf) m.fl.
HIF-vinkeln
När vi pratar MFF så finns det I det närmaste ett oändligt antal HIF-vinklar. Mötena lagen emellan är fyllda av prestige till den grad att även de flesta (även om de aldrig skulle erkänna det) MFFare håller skånederbyt högre än Sveriges egna minimotsvarighet till ”El Clásico”, dvs. matcherna mot IFK Göteborg.
För HIFs del har senare delen av 2000-talet bjudit på ett antal angenäma derbyn. När Malmö FF vann derbyt i höstas var det för första gången på inte mindre än tre år som man lyckades besegra Helsingborgs IF. Av matcherna däremellan är det i synnerhet två som sticker ut. Jag tänker dels, självklart, på den fantastiska 4-2 segern på Olympia i april 2008, och dels tänker jag på vändningen, även den på hemmaplan, på våren förra året. 4-2-segern behöver knappast någon presentation, men däremot matchen förra året är lite speciell, då jag känner att den på många sätt kan stå som en symbol för det som HIF gjorde så bra förra året.
Efter en hårt dömd straff (sedan när är huvudet hands?) tar Malmö FF ledningen redan i matchminut 4. Jag kommer fortfarande ihåg hur den tomma och frustrerande känslan efter Wiltons ledningsmål, på bråkdelen av en sekund, byts ut mot ren eufori när Ardian Gashi bara fem minuter senare genom en slängnick skickar in kvitteringen bakom Johan Dahlin. Helsingborgs IF tar över taktpinnen och matchens avgörande mål görs redan i den 21:a minuten, då av mittbacken Marcus Nilsson. Bra och övertygande spel, tre poäng mot toppmotstånd, och den första av många vändningar bäddade för en fin säsong 2010.
Jag känner dock att det inte är riktigt rättvist att lämna denna punkt utan att nämna derbyt på Swedbank Stadion förra året, ett mer prestigefyllt möte lagen emellan var det länge sedan man senast skådade. Med handen på hjärtat, och med facit facit i hand, blev den matchen mer eller mindre avgörande för utgången av Allsvenskan 2010.
HIF-bekanta i laget
MFF har Trelleborgs FF, och HIF har Landskrona BoIS, så den formen av utbyte hittar vi i alla fall inte här... Således är det, förutom den under denna punkt självskrivne Roland Nilsson, för tillfället tunt på HIF-bekanta i MFF.
Men letar vi i historien så kan vi dock hitta ett ganska lysande exempel. Den jag tänker på är ingen mindre än Christian Järdler – spelaren som fostrades i HIF och redan tidigt i sin, vid det tillfället, lovande karriär abonnerade på vänsterbacksplatsen i Helsingborgs IF. Kanske gick det lite väl fort för honom, för innan någon visste ordet av så satt samme Järdler, nu laddad med en rejäl protion hybris, på ett plan mot Turkiet och klubben Genclerbirligi. Föga överraskande var proffslivet inte riktigt vad vänsterbacken hade förväntat sig, och efter en kort sejour var han åter påväg hem till Sverige. Men den här gången var det som bekant inte den rödblå tröjan han drog på sig. Att HIF tackat nej till vänsterbackens tjänster är en sak. Bra så. Men att efter övergången till MFF både håna HIF-supportrarna och HIF som klubb var att gå ett antal steg över en redan näst intill passerad gräns.
Den gode Järdler värmer numera bänk i Real Halmstad.
Ökända i sundets pärla
En passande beskrivning här skulle vara ”alla och ingen”. Men med Supercupfinalen i åtanke så skulle det åtminstone inte förvåna mig om vi får se Aubynn, om denne nu får spela, och Gashi ryka ihop ännu en gång.
Min relation till Malmö FF
Min relation till Malmö FF är väl på många sätt lik den många andra Helsingborgare har till Malmölaget. Det är lurigt, för samtidigt som jag på många sätt hatar Malmö FF och gärna hade sett dem i division 7, så vet jag innerst inne att Allsvenskan hade varit så otroligt mycket tråkigare utan de ljusblå i söder.