Intervju: Johan Sandahl om taktiken som ska ta Umeå FC till eliten
Han har experimenterat med trebackslinje och ”inverted wingers”. Han har skolats av Unai Emery och Pelle Olsson. I denna intervju berättar Umeå FC: s tränare och sportchef Johan Sandahl om sina taktiska tankar och hur han vill se sitt Umeå FC spela fotboll i år.
Går det att förklara med siffor hur man spelar (4-4-2, 4-3-3 o.s.v) eller är det bara en lek med siffror?
– Det går att säga då man pratar om utgångspositioner. Med 4-4-2 menar man hur man försvarar sig. Sedan kan man anfalla på olika sätt. Vi anfaller alltid med en ytterback inblandad, två yttermittfältare och en central innermittfältare. Det beskriver lite hur systemet fungerar. Borta mot bättre lag stannar vi ibland med två centrala mittfältare, något vi gjorde när det gick tungt ifjol. Utgångspositionerna säger en del. Men sen kan 4-4-2 se väldigt olika ut.
När du var ny i UFC experimenterade du med en trebackslinje på försäsongen. Var det tänkt att ni skulle spela med tre backar ifjol och varför bytte ni?
– Ja det var tanken. Jag hade gjort det när jag var i Afrika och jag har studerat hur Juventus har jobbat på så vis. Jag provade också tre backar när jag var i Gefle. Just Juventus sätt att spela passar egentligen UFC ganska bra (3-5-2 med löpstarka yttermittfältare, starka anfallare). Men vi visste inte riktigt vilket läge vi var i där och då. Vi hade åkt ur Superettan och tappat i princip en hel trupp. Sen var de lokala nyckelspelarna som var kvar skadade. Vi avbröt idén för att vi insåg att det aldrig kommer nå fram. Så här i efterhand känns det som ett klokt beslut. Kanske borde jag och Danne (Bäckström, dåvarande assisterande tränare) ha tagit beslutet någon vecka tidigare. Istället gick våra oprövade unga 16, 17-åringar ut mot Djurgården och landslagsmän som Erton Fejzullahu. Därefter bytte vi system.
Var det en nyttig erfarenhet?
– Det tycker jag. Hade jag varit ny i år hade vi nog också testat. Vi har bra anfallare och ett lag som skulle kunna spela på det sättet. Vi har ytterbackar som fungerar väldigt bra vilket är en nyckel. Men vi har hittat en annan modell och i år blir det precis som ifjol fyrbackslinje.
Skulle du säga att det är viktigt att kunna vara flexibel och spela med olika taktiker för att ha möjlighet att anpassa sig efter motståndet? Juventus och Antonio Conte jobbar mycket så...
– Nej, egentligen inte. Det blir så stora förändringar. De stora lagen har en fördel här. De har spelarna längre hos sig och kan träna in andra system. Det blir svårt för oss som bor i den här delen av landet. Jag tror mycket på kontinuitet och att spela med samma anfallare.
Vi går igenom hur UFC vill spela…
– Vi spelar 4-4-2 med två centrala anfallare. Det man kallar för en klassisk nummer nio. De flesta spelar med en anfallare eller två där den ena droppar i banan. Vi är ganska unika med att spela som vi gör med anfallarna där två så tydliga ”nior” går framåt. En nackdel med det är possession-biten. Det blir svårare med två anfallare. Det såg man tydligt när Manchester City (4-2-2-2) mötte Barcelona (4-3-3/4-2-3-1) i Champions League.
– När man väl anfaller har man däremot mycket mer folk. De flesta spelar 4-2-3-1 nuförtiden. De anfaller med fyra eller fem man. På sättet vi spelar får vi med ytterligare en. Vi har lite mindre boll jämfört med ett 4-2-3-1-lag men när vi väl anfaller ska vi ha mycket folk. Jag tycker det syntes bra delar av förra säsongen.
Vad ger du för instruktioner till era ytterbackar?
– Vi försöker alltid gå med en ytterback i taget. I varje anfall vill vi försöka ha med en, medan den andra stannar kvar. Det tycker jag publiken ska försöka notera när vi spelar. För att balansera upp detta har vi en innermittfältare som faller lite djupare. Tidigare har det varit Sillah, nu de senaste matcherna Kamara. Vi slår egentligen inte så mycket höjdbollar och inlägg utan försöker hålla oss till hårda inspel efter marken.
Johan forstätter:
– Många som ser UFC upplever att vi är passiva. Egentligen har alla lag utom Barcelona och Dortmund en djup backlinje. Man luras ofta av det när man ser fotboll på TV. Backlinjen ser högre ut än vad den är. När vi tappar boll och ska försvara oss faller vi ner djupt och väntar på att motståndarna ska komma mot oss. Det är just det som många upplever som passivt. De är vana vid att backlinjen står högre upp, likt hur den gjorde i Superettan. Men det skapar väldigt mycket ytor och UFC släppte in mycket mål på det sättet i Superettan. Nu står vi lägre med backlinje och centralt mittfält och släpper sällan i kontringsmål. Problemet med att spela på det sättet är nästa läge. När laget måste upp i banan. Men det får man jobba med.
Fick du jobba mycket med att sätta ett djupare försvarsspel när du kom till klubben?
– Ja. Vi vill spela högt, men är inte nöjd med att hamna för lågt. Men ibland får man acceptera att det blir så.
Har ni någon tanke kring hur uppspelen ska skötas?
– En mittback tar fram bollen och en innermittfältare kommer och möter. Vi sköter många av uppspelen via centralt mittfält. Sedan letar vi ofta trianglar kring ytterback och innermittfältare.
Många hävdar att det inte går att lyckas med två anfallare år 2014. Håller du med?
– Nja, inte riktigt. Det känns som att det klassiska anfallsparet är på väg tillbaka. Det ser man när man tittar på b.la Atlético Madrid och Manchester City som ligger högt upp i sina respektive ligor. Många av de allsvenska topplagen (Malmö, Elfsborg…) använder också två anfallare. Jag skulle säga att det är 50/50.
Hur har du jobbat med anfallare i din tidigare tränarkarriär?
– Egentligen har jag varit mer av en possession-tränare. I Dalkurd spelade jag bara med en anfallare. Samma i Afrika. Men nu har vi så pass bra anfallare så det blir naturligt att jobba med ett anfallspar.
Du har under din tid i UFC skolat om ett par spelare (Linus Christensen bästa exemplet, från innermitt till högerback). Är det något du jobbat mycket med tidigare?
– Varje vecka brukar jag ta spelarnas namn och slänga ut dom huller om buller på en tavla utan att veta var dom är. Det kan vara Danny på en högerbacksposition och Simon som innermittfältare. Då får jag en överblick och kan tänka huruvida deras egenskaper passar där. Det var så jag märkte att Linus Christensen har egenskaper för att bli en bra ytterback. Så jag pratade lite med spelarna och de var positiva till idén. Och hittills har det fungerat väldigt bra också.
Sen så har vi Lamin Modou Sillah som gått från anfallare, via ytter, till innermitt och nu mittback…
– Precis. Sillah kom hit som en anfallare av agenten men vi insåg att han var mer av en ”tia”. Så vi provade honom som mittfältare och han uträttade mer där än som anfallare. Han vill ha mycket boll och försöker komma ner och hämta den. Jag tror att han kände lite stress över att klubben satsat på honom men att han inte riktigt lyckats. Han har varit skadad och inte alltid fått spela mycket. Men det blev bättre med honom på mittfältet. Nu har vi spelat Sillah som mittback. Han är bra med boll och har en stor fördel då han mer eller mindre äter oss till frukost. Han har en magisk fysik. Sen så var det en ganska naturlig lösning då vi inte har så många mittbackar i truppen och behöver fler.
Jag upplever Sillah som en ganska ”oskolad spelare”. Nu ska han ner på en position som kräver extra mycket skolning. Kan han bli en bra mittback?
– Du har en poäng där. Men jag tror definitivt att han kan bli en bra mittback. Han har fått träna mycket mittbacksspel på försäsongen. Det kan vara en bra väg in i laget att han är kapabel att spela på många positioner.
Finns det någon eller några andra spelare som du funderar på att skola om?
– Jag har tänkt en del kring Fredrik Fjällström Winka. Vi har provat och undersökt honom som både ytter och anfallare. Jag tycker det har fungerat väldigt bra, han är klok och riktigt underskattad. Jag har även laborerat en del med Shaze för att se hur man får mest ut av startelvan med honom på planen.
Mot IFK Luleå borta ifjol jobbade ni på ett intressant sätt med yttermittfältare som skar in i banan och agerade som s.k. ”inverted wingers”. Är det något du kommer köra vidare på?
– Absolut. Det är Manuel Pellegrinis grej det där. Han jobbar mycket så med Silva och Nasri varpå Zabaleta och Kolarov kommer på överlappen. Vi har liknande spelartyper. Nu har vi fått in en riktig winger i Jesper Medén som kommer spela på högerkanten. På den andra kanten har vi spelartyper som föredrar att dra sig inåt i banan. Så kommer vi att försöka spela i år.
När en yttermittfältare skär in i banan ställer det stora krav på ytterbackens lungkapacitet. Fixar Stigedahl och Sjöström den krävande rollen?
– Som du säger ställer det stora krav på ytterbacken. Han måste fixa försvarsspelet och samtidigt ha orken att bidra i offensiven. Men båda våra Jens är väldigt duktiga på just detta. Innermittfältaren har också en viktig roll. Någon av de två centrala måste falla djupare och täcka upp den yta som uppstår. Kamara har gjort det bra på försäsongen och jag tror definitivt att det kommer fungera.
UFC har en trupp med stor möjlighet till taktisk flexibilitet. Det måste vara en väldigt rolig trupp att jobba med?
– Absolut. Det här är mitt första andraår i en klubb. Den här truppen har jag fått bygga. Förra året tog klubben in massa spelare snabbt när jag knappt var inne i det här. Sportchefsarbetet måste bedömas utifrån detta år när man haft tid att välja
Med Danny och Simon på topp har ni två klassiska nior. Finns det någon uttalad rollfördelning dem emellan?
– Inte direkt. Båda två ska gå på djupet. Sen är Simon en rörligare spelare som rör sig längre ut i kanalerna medan Danny är mer central.
Hur fungerar det tycker du?
– Väldigt bra. När båda är skadefria klickade det bra. De två tillsammans med Wiberg som går fram med stormsteg har potential. Det känns lovande och vi har gjort mycket mål nu på försäsongen.
Är det en nackdel att spela med två så lika forwardstyper? Skulle du vilja få in någon annan anfallstyp som kan bytas in och bryta mönstret?
– Det skulle jag nog. Men samtidigt har vi Shaze som spelar en cirkusfotboll och är väldigt sevärd. Vill vi spela 4-3-3 fungerar han väldigt bra på en kant. Sen har vi Johan Larsson som kan komma in och löpa. Det går att experimentera med mittfältarna i anfallet.
Vilka är dina taktiska förebilder och influenser?
– José Pekerman är min favorit. Sen är jag också väldigt förtjust i Roy Hodgson. Jag föredrar tränare som är tydliga med vad det gör. Mourinho gillar jag just därför. Unai Emery är en annan favorit. Inte för det rent taktiska utan för att han tog sig tid med mig när jag bodde i Valencia.
Sandahl fortsätter:
– Det ska också sägas att det är skillnad på att titta och titta. Det går inte att koppla något av de bästa lagen till UFC, eller ens ett Allsvenskt lag. Det går inte att säga att man ska spela som Barcelona eller Dortmund.
– Pelle Olsson gillar jag också. Han hade jag när jag var i Gefle. Han är väldigt sammankopplad med både föreningen Gefle IF och staden. En väldigt skicklig tränare som ska bli spännande att följa i Djurgården.
På tal om tydlighet. Om man ska sätta Johan Sandahl i ett fack, vilken tränartyp är du?
– Jag är inte så mycket för possession. Jag vill hellre anfalla snabbt och tydligt med mycket folk.
Hur mycket fasta situationer tränar ni?
– En gång i veckan ungefär.
Ganska basic och grundläggande eller mycket varianter?
– Vi har två, eller tre grejer som vi kör på. Jag är inte så mycket för att lura och köra varianter egentligen. Vi kör det vi kör och gör det bra. Sandvik visste exakt hur vi ville göra, men ändå gjorde vi mål när vi möttes. Det är inte så att jag tänker ut något magiskt. Det är snarare en Danny Persson eller Adam Larsson som är bra på huvudet.
Hur mycket anpassar ni er efter motståndet?
– Ganska lite. Pelle Olsson beskrev sig själv som positionsförsvars-fundamentalist, något jag också skulle vilja kalla mig själv. Vi har inget markeringskrav och följer inte våra spelare. Men det är klart, vi analyserar hur de sköter sina uppspel och arbetar med sina anfallare och anpassar lite därefter.
Skulle du hävda att det är ett svaghetstecken OM Umeå FC, ett förmodat topplag i Norrettan, skulle anpassa sig efter motståndet?
– Nej, vi gör bara det som är bäst för att vinna. Alla kommer anpassa sig efter oss lite. Och vi kommer anpassa oss lite efter våra motståndare. Vi kommer inte byta några positioner för ett motstånd men snarare lite instruktioner.
Var vill du spela Mohamed Kamanor?
– Han kan spela ytterback och yttermittfält på båda kanterna. Han skulle också kunna fungera som en tia. Men först och främst måste han komma i form, han kom just hit. Men jag tror främst han kommer spela som ytter.
Förra året kunde ni komma undan med lite ursäkter. Det var mycket nytt och många unga o.sv. Hur ser du på det?
– Yes. Man kunde inte riktigt ställa kravet att spelare som Fällman, Lidberg och Stigedahl skulle kan ta den här klubben till en topplats. Många av lagen i serien ifjol hade spelare med rutin från Allsvenskan. Vi kom till spel med en rad division två och tre spelare. Vi fick betala ett pris förra året. Folk förväntade sig mer. Vi åkte ur och nu ska vi upp igen, tänkte många. Hade vi haft pengar hade vi kunnat behålla fler spelare och slutat högre uppp. Men fjolåret har stärkt spelarna och grabbarna har mognat otroligt mycket.
Men i år måste man kunna ställa högre krav…
– Det kan man absolut. Men serien är ett riktigt getingbo. Frej är t.ex. ett väldigt bra lag. Jag tycker inte man kan säga att vi är bättre. Men jag tycker inte man kan säga att vi är sämre heller.
Delar av den här intervjun publicerades ursprungligen i den Umeå FC-tidning som gavs ut tillsammans med VK/Folkbladet idag.
Seriepremiären sker på lördag, 15:00, då Dalkurd gästar T3 Arena.
