Reflektioner från Södra
vi fick ett bevis på att det går att göra mål utan Dedè och det är nästan minst lika viktigt som tre poäng när man möter serieledarna
Detta var den första regniga dagen, då menar jag första regniga dagen det skulle spelas fotboll förstås. Jag fick tidigt besluta mig för att ta bilen istället för att cykla till matchen, det skiljer inget i tid. Vid närmare eftertanke går det nog banne mig snabbare att cykla. Men vad gör det? Jag slapp förfrysa fingrar och tår och kunde komma hem hyfsat torr. Med tanke på vädret så antog jag att det skulle bli en svårspelad match. Jag uppmärksammade redan vid matchöppningen att Fabio hade vantar, hur skulle denna brasilianska lirare som är van att spela mer fotboll på sandstränder än på någon arktiskt arena i ett land långt bort i ingenstans klara av den svårbemästrade planen.
Mitt svar skulle komma ungefär 110 minuter senare. Fabio klarade det galant, han klarade det faktiskt så pass bra att han var planens bästa spelare. Nu säger jag ju inte detta bara för att jag har röda ögon. Men det fanns ingen spelare som var över hela planen, som var inblandad i alla anfall och gjorde kvällens vackraste mål. Jag hade gärna sett två matchvinnare denna dag, att Fredrik Pettersson fått göra ett mål på sin chans och att Fabio fått bli den andra. Nu blev det en och en halv matchvinnare för Kalmar mot HBKs två, Fredde gjorde ju ändå ett assist. Men det räckte inte hela vägen. HBK var en klass vassare än oss, men jag är övertygad om att hade vi haft den där lilla flyten som HBK hade (jag tänker på 0-2) så hade Conny Johanssons rensing rakt på Mobaeck gått in och jag hade då varit euroforisk.
Lasse Johansson är ytterligare ett stort glädjeämne, varför har han helt plötsligt blivit så bra? Jag tror hemligheten ligger i just Fabio. Innan var Lasse den som skulle slå alla passningar, hela anfallspelet skulle kretsa kring honom. Nu har han någon annan som fått det uppdraget som playmaker och tillhörande press. Lasse kan jobba lite i skymundan och han verkar trivas bättre i en inte så framträdande roll. Fabio däremot, han verkar älska det. I denna match så var han väldigt bra och skulle han bli bättre än så skulle jag kunna se honom som en av de bästa mittfältarna i allsvenskan. Det känns ändå bättre att förlora med 1-3 framför 0-2, vi fick ett bevis på att det går att göra mål utan Dedè och det är nästan minst lika viktigt som tre poäng när man möter serieledarna.
Nu över till motsatsen, svagheterna eller svagheten om man så vill säga. Högerbacken, det krävs inte någon Alex Ferguson för att upptäcka vart man ska anfalla mot Kalmar. Sharbel Touma hade en tämligen enkel uppgift på sin sida. Vid en närmare efterräkning så har har vi i de fem matcher Kaldner stått för den positionen tagit sju poäng, på de två matcher Tobias Carlsson spelat har vi tagit sex poäng. Visst, det är lite tidigt att bestämma framtida resultat på en sådan kalkyl efter endast sju matcher. Men man kanske kan skönja en viss sårbarhet på just den kanten.
För att jämföra våra vänster och högerbacken så är det två vitt skilda spelare. Den enes svaghet är den andres styrka. Kaldner har ett bra passningsspel men hans defensiva kavaliteter håller inte mot allsvenska spelare som Sharbel Touma eller "Samba-Erik", Erik Johansson som för övrigt gjorde sin enda lyckade match mot just Kalmar och Kaldner. För Eklunds del är det tvärtom, han är bra defensivit och det är inte många som tar sig förbi honom. Tobias Carlsson är en sådan fysisk spelare som kan sätta P för de flesta, även som högerback. Nu är det ingen kris på högerbacken, jag tror även att Nanne ser Tobbe som ordinarie högerback där Kaldner är en fullgod ersättare vid eventuella skador och avstängningar. Men i framtiden, då är det här som vi kommer behöva en ersättare. För Tobbe är ingen utpräglad ytter och ska vi hänga med kommande säsonger så behövs ytterbackar med såväl defensiva som offensiva kvaliteter. Eklund har framtiden för sig, jag tror verkligen han kan utveckla sin offensiv på sikt.
