Krönika: David besegrade Goliath
Det var kanske inte en seger av bibliska proportioner men det var en seger för svensk fotboll och framförallt BK Häcken som ingen kommer att glömma.
Martin Ericsson förlöste det stora antiklimax som alla Häckensupportrar hade hoppats men haft svårt att tro på. Hisingens stolthet gick inte bara vidare, de vann även matchen mot ett av fotbollseuropas finaste och största lag. Det är en bedrift som är svår att värdera på den vanliga poängskalan och spelarna utförde i går en insats med karaktär, hjärta och förnuft som hela fotbollssverige i dag är stolta över.
Segern är en milstolpe för svensk fotboll och BK Häcken. Det innebär inte bara sportslig framgång utan det är också ett kvitto på klubbens utveckling de senaste åren.
Häckens två tidigare Europainviter har berott på Fair Play-konceptet men förra säsongen kom klubben tvåa i allsvenskan och fick därmed en ”riktig” inbjudan till den stora festen. Häcken har i år inte glidit på något bananskal utan verkligheten-2013 har inte tagit hänsyn till något annat än hårt jobb och det var den utgången som spelarna i går levde upp till.
Häcken gjorde vad de är allra bäst på: Att slå underifrån. Det har hela tiden varit föreningens mantra och laget delade ut en käftsmäll som visade att det aldrig går att räkna ut de gul-svarta från Kvillebäcken.
Nu kan klubben sola sig i berömmelsen och supportrarna kan gå med raka ryggar över Göta Älvbron och säga att vi håller på Häcken – det enda laget från Göteborg som representerar Sverige i Europa.
Det återstår fortfarande ett stort steg innan Häcken kan checka in i Europa League och det blir viktigt att snabbt samla tankarna och fokus inför det kommande mötet mot FC Thun. Men i dag och i morgon kan alla människor vars hjärtan slår för Hisingens stolthet känna glädje, lycka och allt det som gör livet värt att leva.
