Krönika: "Vi är inte flest, och laget är långt ifrån bäst "
Joakim Eliasson summerar sina tankar om GAIS och dess supportrar i en krönika som fångar Gaisandet på ett bra sätt.
Jag tittade upp. Ovanför mig hängde en grönsvart supporter i extas över det sena kvitteringsmålet. Vi hade inte vunnit matchen, men vi hade slitits mellan hopp och förtvivlan i 90 minuter uppe på Norrporten Arena. Matchen slutade 4-4, och vi femtiotal Gaisare på plats fann inga ord. Det var nog inte bara jag som ville dra från arenan redan i paus. Men efter ett kraftsamlande i paus, med nyfuktad strupe klev vi in på bortasektionen igen för att sjunga för vår heder och för det lilla hopp som ändå fanns. I andra halvlek trillade målen in, och resten är historia. Efter matchen agerade Oliver Gustafsson klackledare när han drog igång ”Vi kommer älska grönsvart” som fansen följde med på, och som ekade över hela arenan. Det är när man tänker tillbaka på sådana stunder som man förstår varför man älskar GAIS.
Det är något speciellt med oss Gaissupportrar. Vi är inte flest, och laget är långt ifrån bäst. Men vi struntar i det. Det kan något annat lag i Göteborg fortsätta att skryta om, för det är man rätt bra på att göra. Det är något annat. Något mycket finare än så. För några dagar sen befann jag mig tillsammans med några kompisar på Valhalla IP för att bevittna årets första träning. Vi hade sett fram emot detta i flera dagar. Hur ser den nya islänningen ut? Är skägget lika långt som det sägs? Tar Kenneth täten i löptestet i år igen? Frågorna var många, och en hel del svar fick vi faktiskt. Islänningen var kanske bäst på planen, skägget var faktiskt längre än vi trodde och Kenneth tog täten till supportrarnas stora glädje. ”Bra jobbat, Kenneth” ropar en äldre man på första raden.
Den stora anledningen till att jag befann mig på träningspremiären var egentligen för att äntligen få ställa mig i gemenskapen igen. Det sköna tugg som finns på våra läktare är svårslaget. Många följer GAIS just på grund av den sköna gemenskap som finns. Låt oss då hoppas att vi får njuta av fler vinster i år än under förra året. Få oss att tro på lagets kvalitéer, och att vi tillsammans kan ta oss tillbaka dit vi hör hemma. Resan tillbaka börjar söndagen den 6 april på Finnvedsvallen i Värnamo. Jag hoppas att vi ses i gemenskapen.
