Krönika: Vi har råd att inte ha råd - tankar inför ett årsmöte
I veckan small bomben ned, GAIS har ett negativt eget kapital på över 11 miljoner kronor, en summa som måste nollas innan den sista augusti för att undvika tvångsnedflyttning. På måndag är det dags för det ordinarie årsmötet där kaoset skall (bort)förklaras och en del av styrelsen bytas ut. Det är inte bara klubbens fortsatta existens som står på spel utan även klubbens förhållande med dess supportrar.
GAIS har under de senaste 15-20 (så länge som jag har varit med) ständigt kämpat med en dålig ekonomi och allt mellan hinkar och fonder har tagits fram för att låta supportrarna rädda klubben från konkurs. Man kan spekulera kring vad som har gjort att vi ständigt hamnar i ekonomiska svårigheter men det är en analys som jag inte kommer att göra här. Jag kommer istället att rikta fokus på det faktum att, under det senaste året , så har jag som supporter känt mig förd bakom ljuset och ständigt matad med vita lögner. Det är ett förhållande som jag till en viss grad kan acceptera, men nu känner jag att bägaren sakteligen börjar rinna över.
Säsongen 2011 var fantastisk på alla vis, men allt eftersom började det dyka upp indikatorer på att allt inte stod rätt till. Nyckeln här var köpet av Wanderson som legitimerades under banderollen ”Vi har inte råd att inte ha råd”. Detta upprepades gång på gång när kritiska frågor kring affärens ekonomiska konsekvenser ställdes. Kritiken kunde dock lätt svepas undan då de sportsliga framgångarna lämnade oss supportrar i ett euforiskt (och kanske förnekande) tillstånd där mentaliteten snarare var ”släpp ratten och kör” än någon form av försiktighet. Samma sinnestillstånd verkade vara rådande även hos ledningen som talade om etablering i den allsvenska toppen och drömmar om Europaspel och utifrån dessa tankar fattade beslut under hösten och våren som kan komma att bli ödestigna.
Det problem som jag ser kring Wandersongate är inte det faktum att han köptes, jag var minst lika optimistisk som alla andra inför affärens slutförande. Efter att ha gjort en fantastisk vårsäsong så förefall det att Wanderson var värd betydligt mer än det som vi hade investerat i honom. Jag kan inte heller bli särskilt upprörd över den uteblivna affären med HIF där budet sänktes dramatiskt från skåningarnas sida vilket jag förstår upprörde ledningen. Min ilska bottnar inte i felbeslut och bristande kompetens, utan istället i den kommunkationsstrategi som var rådande och som senare kom att lägga grunden till min misstro mot GAIS styrelse.
Problemet som uppstod var att styrelsen någon gång förstod att det började se väldigt mörkt ut men höll givetvis masken initialt för att inte skapa för mycket negativ publicitet, ett beslut som jag förstår och accepterar. Men efter att ha stått på årsmötet 2012 och försökt att täcka upp sina misstag och det ekonomiska debaclet med lögner och distraktioner så började jag bli irriterad. Istället för att spela med öppna kort valde styrelsen att försöka mörka något som redan var publikt och för alla att ta del av. Det förmedlades att Gaisgården hade sålts, vilket det senare uppdagades att den de facto inte hade gjort och inte heller kommer att göras (under medlemsmötet i februari). I medier och på fotbollsforum runt om i hela landet målades bilden av en totalt inkompetent ledning upp och det var många som gjorde sig löjliga över det faktum att GAIS återigen hade trillat ned i skiten. Samtidigt fortsatte förnekelse och bortförklaringarna att dugga tätt och det fanns inga svar på de frågor som ställdes. Allt skulle ”ordna upp sig om ett tag”
.Det var inte bara vi supportrar som fick uppleva ”tystnadens klubb”, även internt inom organisationen samt bland spelartruppen fick styrelsens agerande stora konsekvenser. Utöver tränarkaoset så spädde även de uteblivna bonusarna på spelarnas missnöje vilket i stor grad hade en negativ inverkan på säsongen utfall.
GAIS är inget vinstdrivande företag, inte heller är det en myndighet förlagd med tystnadsplikt. GAIS är en idrottsförening som består och ”ägs” av dess medlemmar. Trots det faktum att det egentligen är vi medlemmar som ska bestämma vad som händer inom föreningen så har detta inte varit någon realitet. Vi är många som har varit alldeles för godtrogna och valt att tro på lögnerna om lösningar som aldrig blir verklighet. Vi har låtit samma personer som kört vår klubb i botten för att sedan försöka vilseleda oss kring detaljerna sitta kvar i styrelsen trots att vi egentligen har förstått att det inte varit hållbart. Att ropa ”Avgå” och ”Skandal” på gais.nu kommer inte att rädda klubben från undergång, så det är dags att vi agerar på riktigt.
En del av styrelsen att försvinna vid det kommande årsmötet och en ny ordförande kommer att väljas. Här har vi makten att som medlemmar begära att saker och ting sköts på ett annat vis. Jag kommer inte kunna acceptera att vi har en styrelse som försöker vilseleda både media, SvFF och oss supportrar - oavsett motiv. Inte heller kommer jag köpa några argument om att de har velat undvika dålig publicitet genom tystnad då detta knappast har genererat några förmildrande omständigheter. Som medlem och dedikerad supporter vill jag ha en styrelse som agerar för klubbens samt supportrarnas bästa och framförallt på ett sätt som inte bekräftar myten om det krisande GAIS.
Jag hoppas verkligen att så många som möjligt kommer till årsmötet på måndag och står upp för sina åsikter. Låt stämningen bli dålig, men sitt inte tyst och acceptera vad som helst. Jag tror inte att jag är den enda som är trött på hur saker och ting har skötts och vill ha till en förändring. På årsmötet kommer vi att få reda på hur illa det egentligen är ställt och hur mycket satsningen mot toppen egentligen har kostat klubben. Även om vi inom ramen för ett årsmöte inte kan förändra allt för mycket så har vi fortfarande makten att visa vårt missnöje. Vi är nog många som hellre ser att GAIS överlever i 100 år till än att satsa allt på ouppnåeliga drömmar. Vi måste ha råd att inte ha råd.
GAIS årsmöte
25/3, 19:00
Folkets Hus, Järntorget
Medlemsskap löser du på gais.se eller på plats.
