Landskrona BoIS – AFC Eskilstuna 1-1: Från skyndsamt springandes till frustrerande fokuslöst
Den första halvleken lovade mycket. Den andra halvleken visade tyvärr hur mycket det fanns kvar att spela för
Inför matchen var det en känsla av att det orangea laget som tagit Väsby Uniteds plats i seriesystemet alltid brukar vara himla besvärligt att ställas mot. Spola fram tjugo minuter in i matchen och matchbilden var tydlig: Ett ofarligt AFC ställdes mot ett för dagen fartfyllt Landskrona. Luckorna i backlinjen hos gästerna var tydliga, och om det inte var de tre terrierna Diawara, Heier eller Jebara som rann igenom bakom det för dagen tröga bortaförsvaret så var det den evigt löpande speedkulan Jesper Strid som gjorde det.
Det var just Strid som fick den första av flera högkalibriga chanser, men avslutet styrdes i stolpen. Matchhjälten Heier hann också emellan med ett friläge som tvingade bortamålisen till en fin benparad. Undertecknad blev nästan orolig över de missade lägena och tanken om att ”jaha, det var en sån dag” flög igenom i huvudet. Men inte för dagens BoIS, dagens BoIS kan göra snygga mål, eller så får de ta den hjälp på traven som en motståndarfot gav efter drygt 26 minuter spelat på IP. En fin hörna av Egnell som åtminstone undertecknad trodde att Diawara stötte in, vilket reprisbilderna visade att den inte gjorde. Egnell siste BoISare på bollen, men likväl ett självmål.
Resterande del av första halvlek fortlöpte några större händelser. Diawara visade vilket fartövertag han hade över bortaförsvaret, men tekniken eller beslutsfattande hängde inte alltid med. Även vår högerkant hade osedvanligt bråttom och rann förbi och igenom ett flertal gånger (har vi haft en snabbare högerkant tidigare?). AFC hade ett par fasta situationer i slutet på halvleken, men inget som oroade.
Om den första halvleken hade visat ett dominant och kontrollerande BoIS, som förvisso lät AFC ha en del boll men ett BoIS som alltjämt hade monopol över chanserna, inleddes den andra halvleken helt annorlunda. AFC tilläts att vara farliga, BoIS var slarviga och utnyttjade inte alls det fartövertag som vi kunde se fanns i den första halvleken. Det var därför inte helt ologiskt att gästerna efter cirka timmen spelad lyckades knåpa in kvitteringen. Efter kvitteringen tyckte jag mig se en omedelbar reaktion. Alltid när BoIS spelar finns en ambition om att styra tempo och ha kontroll, och nu tyckte jag mig se en tempoökning från hemmalaget. De distinkta framspelningar och passningar från den första halvleken var dock som bortblåst, kanske saknades de sista procenten av koncentration som en jakt på kvalplats skulle kunna tänkas ge.
Dzabic, som kommit in för Jebara, var en injektion. Det var också han som kom loss efter cirka 70 minuter och fick iväg ett tungt skott. Tyvärr rakt på och returen från Heier resulterade inte i mer än en benparad från bortamålvakten. BoIS fortsatte att kombinera sig fint. Rapp tog sig hela vägen fram längs vänsterkanten och om det inte var för en bortafot hade Tkacz avslut gett ett mål. Lite senare var det Heier som tog sig fram och förbi centralt, spelade fram Egnell vars inlägg blev bortrensat precis framför Erik Pärssons fötter. Nära och nästan, men inte tillräckligt.
Därefter hände inte mycket. De sista tio minuterna med adderad tillägg bjöd på en ofarlig bortafrispark och mycket frustration. En poäng vardera och nu är det även i teorin klart att BoIS varken åker ur eller upp.
Några tankar
Det här laget och det här spelet lovar så jäkla mycket. Grundspelet sitter fint och när BoIS får till det hänger inte AFC med för fem öre. Det är mänskligt och förståeligt att det sista saknas när vi spelar för ingenting (förutom några hittepåmål). Ändå visas så mycket potential. Jesper Strid, gudarna ska veta att jag svurit över några inlägg under säsongen men jag är inte mindre än att jag kan erkänna att där finns något. Inläggen är bättre, löpningarna smartare och när han får till samspelet med Jebara orkar ingen kant i den här serien hänga med. Camil Jebara sen: vilken talang. Jebara är otroligt fint skolad, det ser man hela tiden, det är dock hans fysik och teknik som får honom att sticka ut. Nästa säsong har Diawara en säsongs skolning i fotbollshuvudet, och hans fysik är inte sämre än Camils.
Rapp: Vilken spelare
Phille: Måste stanna
Superettan 2023: Se upp!
