Måndag Morgon: Om ledarskap
Jag hoppas inte JDT gör sig av med alla obekväma element. Tvärtom tror jag att vi kan bygga en starkare grund på dessa.
Lund. Några av er känner kanske till att jag till vardags arbetar som lärare. Ledarskap är således något som jag brinner för och, tror jag, faktiskt har en hel del kunskap om. Det är därför inte sällan jag ser på MFF:s tränare både ur den taktiska biten och själva ledarskapskapet. Att kunna styra en grupp dit man vill och få de resultat man vill - både taktiskt och som ledare av själva gruppen.
Det finns ofta en hel del saker att säga om det. Hur vissa har tappat gruppen. Hur andra har styrt gruppen med terror och inlåsningar. Andra har kontrollerat gruppen som helhet. Men självfallet finns det ingen som har lyckats vinna hela gruppen. Det finns alltid spelare som hamnar utanför och som inte gillar tränare. Ofta känner ju sig just dessa spelare förfördelade och orättvist behandlade.
Vi har i år haft en del sådana situationer i Malmö. Guillermo Molins pratade om att han var trött på det att inte få chansen. Markus Antonsson pratade om att han gärna ville få chansen och nu senast är det Rasmus Bengtsson som tycker att han är redo. Tidigare har vi även sett exempelvis Romain Gall som inte tycker att han fått chansen. Gemensamt med samtliga är att de efter de pratat i media inte fått en enda minuts speltid.
Jag hoppas att det är en tillfällighet. Jag hoppas att JDT inte kastar en spelare på tippen för att de uttrycker att de vill ha speltid. Om MFF inte klarar av att hantera att bänkspelare uttrycker en vilja att spela så borde de inte få uttala sig i media.
Jag köper att man inte ska gnälla i media. Jag köper det.
Men om vi tittar på situationen med Rasmus Bengtsson tycker jag inte att han krävde speltid eller på andra sätt sågade JDT. Han vill spela och det är väl tämligen uppenbart.
Sen sägs det att Rasmus eventuellt rykt ihop med JDT på träningen tidigare i år. Möjligt. Men det ingår, tycker jag, i ledarskapet att kunna hantera att folk försöker utmana dig. Det ingår därför också i ledarskapet att fortsätta vara den självklare ledaren - utan att det måste innebära att spelare skickas i frysboxen. Det går att hantera på andra sätt. Jag tror till och med att det gör oss starkare. Jag tror det gör oss till Malmö FF och inte Elfsborg. Tar man bort alla starka karaktärer som mopsar sig och har svårt att acceptera andrefiol tror jag snart vi är Elfsborg.
Jag hoppas vi snart får se Rasmus i laget igen. Jag har följt MFF sedan 90-talet och han är den bäste back jag sett. Jag tror verkligen att han gör oss bättre. Jag tror att han och Anel kan vara det bästa mittbacksparet vi sett.
Jag tycker heller inte att Lasse och Franz ska skrotas - De kan få speltid också om vi roterar på ett bra sätt.
Ledarskapet?
Jag hoppas JDT är trygg nog i sitt ledarskap för att hantera att någon försöker utmana honom. I frågan läste jag ett fullständigt underbart citat från Nicklas Bendtners bok. Wenger är helt enkelt en otrolig ledare.
"‘I’m afraid your transfer isn’t going to happen,’ he says. ‘We’ve not been able to buy the striker we wanted. So you’re our back-up. That’s your job for the next year.’
I hang up. I look at my agent, who shrugs his shoulders. Then I call back. And I say a bunch of pretty ugly, disrespectful stuff. Like ‘a*******’ and ‘w*****’.
‘We can’t stand each other any more,’ I say, ending my tirade. ‘It’d be best if we parted ways.’
‘Well, OK — that’s quite possible,’ Wenger replies in his heavy French accent. ‘But it’s not going to happen. See you at training.’ "
----------
Nej. Jag menar inte att JDT ska sågas om det blir så att Rasmus inte får mer speltid, men jag tycker det är tråkigt. En otrolig spelare och en spelare med massivt stort MFF-hjärta.
----------
Ledarskap? Jag är den förste att erkänna att jag tror det finns massor med vägar i ett ledarskap och att många av dem kan vara rätt. Om JDT gör oss till ett mycket bättre lag utan Rasmus så är det såklart rätt väg.
Jag ska heller inte jämföra mitt ledarskap eller min situation med JDTs. Men jag jobbar på högstadium. Där är ständigt elever som tuppar sig och vill vara chefen. För mig är det en naturlig del i det hela. Hur jag klarar av det får väl egentligen andra uttala sig om - men jag tror ingen betvivlar att mitt klassrum är mitt.
----------
Med det sagt.
Hallå där nere.
Vi är Malmö FF.
Hallå?
Hallå?
Ingen?
