-
Matchkrönika: Den schweiziska brottarsegern
Häcken och Peter Gerhardsson blev i går nedbrottade av Urs Fischer och FC Thuns vägvinnande taktik. Nu måste Hisingens stolthet segra med minst 2-0 i Schweiz för att hålla Europadrömmen vid liv.
Sommarluften var tung över Gamla Ullevi när Häcken tog emot FC Thun inför drygt 2500 åskådare. Förväntningarna på laget var höga. Smällen mot Sparta Prag ekar fortfarande ute i Europa och här hemma i Sverige fanns det stora förhoppningar på Häcken som på förhand i jämförelse med Malmö FF, satt bra till i snåriga kvalträdet till Europa League. Peter Gerhardsson valde att göra en förändring från bragden på Ullevi. Simon Gustafsson ersatte Oscar Lewicki.
Urs Fischer och hans manskap anlände till Sverige på onsdagen och tränade under kvällen på matcharenan. Under sin aktiva fotbollskarriär spelade den 47 årige schweizaren mittback och gjorde tillsammans för St. Gallen och FC Zürich över 500 matcher. Fischer, som förespråkar en zonspelsorienterad fotboll, hade gett sina spelare order om att spela tätt, fysiskt och strypa syretillförseln från Häckens kreativa mittfältsorgan.
Peter Gerhardsson sade innan avsparken att laget skulle behöva spela annorlunda jämfört med matchen mot Sparta Prag men att det skulle krävas en liknande topprestation för att besegra schweizarna.
I inledningen syntes det att Fischer inte slarvat med sin scoutingläxa. FC Thun spelade med tyngd, följsamhet och tålamod när Häcken satte igång sina anfall. Första halvtimmen var präglat av ett trögflytande flöde av passningsgegga när hemmalaget skulle transportera boll. Schweizarna satsade på att vinna mittfältet, andra-bollen och den snabba omställningen.
Strategin gav också utdelningen. Efter 33 minuter knoppade Luca Zuffi in bollen bakom Källqvist och målet kändes sådär Europasnopet som det brukar göra när minsta misstag straffar sig. Arkivou säljer sig billigt på vänsterkanten och markeringsarbetet i straffområdet gör Christoffer Källqvist helt chanslös.
Första halvlek är en enda stor missräkning för Häcken och Peter Gerhardsson. Farten, viljan och inspirationen som kännetecknade laget på Ullevi är som bortblåst. Istället ser det håglöst och oinspirerat ut. Om det var en följd av nervositet är svårt att säga, men det är en årets sämsta halvlekar från Hisingens stolthet, och det kändes svårt att förstå att det nästintill var samma spelare, som för en vecka sedan stundtals spelade ut Sparta Prag på Ullevi.
Gerhardsson gör ett byte strax innan halvtid. Nasiru Mohammed ersätts av Carlos Strandberg. Supertalangen från Hisings Backa sägs redan ha ögonen på sig från bland andra PSV Eindhoven.
Andra halvlek är en roligare historia för Häcken. Det är bättre fart och adress på passningarna och Häckenspelarna har äntligen börjat röra sig utan boll. Inbytte Carlos Strandberg, Moestafa El Kabir, Björn Anklev Kari Arkivuo skapar alla riktigt bra chanser. Men mitt i optimismens sekvenser ökar Thun på sin ledning och återigen är det Zuffi som nätar. Häckenförsvaret är oerhört passivt och Zuffi hinner titta på klockan och välja nätmaska innan han behärskat sätter 2-0 i den 63e minuten.
Det snöpliga målet blir dock den tändvätska som laget behövde. Martin Ericsson tar sitt ansvar och skickar in 1-2 innan Häckensupportrarna hinner säga gravöl. Målet är vackert och nu är det fart på de gul-svarta. Strax efter reduceringsmålet serveras det flera högklassiga kvitteringschanser men avsluten är alldeles för tama och med hjälp av smarta brottargrepp reder Thun ut stormen och tar ett steg närmare avancemanget.
Häckenspelarna var trots förlusten positiva och tror ändå på avancemang. Spelarnas optimism är befogad men om det ska bli ett fortsatt spel i Europa då måste klubben bryta sig loss ur schweizarnas parterrläge och sätta den tjeckiska sidan till.
Peter Gerhardsson sade på presskonferensen att laget gjorde en av säsongens sämsta insatser men menar också att allt kan hända över två matcher. Urs Fischer satt med sin tolk vid presspodiet och förklarade nöjt hur laget noggrannt scoutat igenom Häcken och Moestafa El Kabir.
Urs scouting i all ära, men i går krävdes det ingen raketforskning för att förstå hur Häcken skulle spela. Det räckte med hjärta, vilja, karaktär och ett taktiskt ställningstagande som alla spelare och ledare delade. Positivt var att Häcken skapade mängder med chanser men Moestafa El Kabir säger det bäst när han efter matchen förklarar förlusten med att motståndarna sätter sina chanser och Häcken inte gör det.
Om en vecka vet vi om spelarnas optimism bottnar i handling eller om det bara är dumdristig naivitet.
