Matchkrönika: "GAIS utspelade i Värnamo"
Förväntningarna var skyhöga, stämningen på topp och när de 800 tillresta GAIS:arna vecklade ut Superettans hetaste tifo så fanns det inget som kunde stoppa det mentala segertåget med slutstation Allsvenskan.
45 minuter senare stod tåget strandat på Finnvedsvallen.
Exakt vad som hade hänt var det nog ingen som visste. GAIS var så utspelat att Värnamoborna högt utbrast: "Spelar vi såhär bra så blir det ju Allsvenskan nästa år!".
Och då var inte ens Värnamo särskilt bra.
GAIS uppträdde naivt och tog varken kampen i duellerna eller taktiskt. Till och med de patenterande "lycka till-långbollarna" från hösten 2013 lyste med sin frånvaro. Det centrala mittfältet präglades av oklarhet när Drugge vandrade i ingenmansland och Burken spelade i någon form av Pirlo-inspirerad roll där det mesta resulterade i bolltapp. Värnamo fick gång på gång ställa om på ett felbalanserat GAIS och utan Vaiho i målet så hade 1-0 blivit både 2-0 och 3-0 innan första halvlek var över.
I anfallet välkomnades Fredrik Jonsson till Superettan av den rutinerade bjässen Juan Rubledo som skrattandes avvärjde varje försök som den gänglige anfallaren försökte sig på. Inte heller jänkaren Bobby Warshaw lyckade uträtta något konstruktivt och det är nu helt uppenbart att han inte ska spela i anfallet då hans kvalitéer ligger någon helt annanstans på banan.
I halvtid kom den injektion som vi väntat på sedan höstderbyt 2013, Joel Johansson gjorde comeback och tillika GAIS anfallsspel. Det stod snabbt klart att Joel betyder mer än vad en vill tro. Hans otroliga dynamik saknas bland andra spelare i truppen och om han inte skapar chanser åt sig själv med sitt eviga löpande så skapas ytor åt andra.
Joels största styrka är inte hans otroliga snabbhet i djupled, inte heller är det hans riviga teknik eller outtröttliga löpande. Det är hans förmåga att inom tio sekunder delta i uppbyggnadsfas, spelfördelning, isärdragande av backlinje och djupledsspel som sätter myror i huvudet på försvarsspelarna runt om i Superettan. För när Joel spurtar ned i banan för att möta boll sätts en process igång; motståndarnas försvar och mittfält hamnar fel, ytor skapas på både kanterna och centralt. Oavsett om han sen väljer att gå själv eller passa bollen så blir det nästan alltid oroligt i motståndarnas backlinje.
Det blev dock inte Joel som frälste GAIS i matchminut 94. Hjälterollen axlades istället av inhopparen Malkolm Moenza som bröt in från kanten i frustration och sköt in den oerhört viktiga kvitteringen. En aktion som för tankarna till en tidig Mervan Celik och det är inte bara där som jämförelsen stannar. Malkolm har kanske inte samma teknik som Celik hade, men han har exakt samma kämpaglöd, samma riviga vilja och börjar nu även hitta målet med jämnare mellanrum. Förhoppningsvis får Malkolm chansen redan i nästa match, då mot GIF Sundsvall på Gamla Ullevi, en drabbning som mycket väl kan avgöra om GAIS spelar i Allsvenskan eller Superettan 2015.
Efter ett oplanerat stopp på Finnvedsvallen tuffar nu tåget vidare och känslan är att den sena kvitteringen skänkte både kraft och fart till hela laget. Förhoppningsvis innebar det även att några extra marginalare orkar ta sig till Gamla Ullevi på Söndag.
Till sist; Hur skulle ni formera laget på Söndag? Kommentatorsfältet är öppet!
