Hammarby - Varbergs BoIS
1 - 1

Matchrapport Hammarby-Varberg

Fa-an så skönt det kändes att säsongen äntligen drog igång. Efter att ha hängt på låset vid 11.00 för några tandkrämssmakande törstsläckare marscherades det mot Nya Sös för att äntligen få se Skoglunds räder på högerkanten i tävlingssammanhang igen.

Förövrigt: om Södersjukhuset någongång funderar på att rusta upp hoppas jag verkligen att de inte går i Karolinska-fällan. Föreställ er att 30-talisterna (födda på 2030-talet) potentiellt kan födas på Nya Sös. Det är nog ansträngande som det är för hjärnan med Tele2/3 arena.

Elvan
Inga stora överraskningar när elvan släpptes en timme innan avspark. Jag trodde i och för sig att Jonathan Karlsson, som imponerat under försäsongen, skulle få chansen istället för Boudah eller Erabi. Kim å co valde alltså att starta bägge.

Hahn
Skoglund, Eriksson, Vagic, Pinas
Tekie, Karlsson
Boudah, Besara, Abraham
Erabi

Våra grönvitrandiga cupställ mot Varbergs hädiska turkosorangea matchtröjor pepprade med sponsorer.

Första halvlek
Hammarby är dominanta direkt. Varberg kommer inte över egna planhalvan och så fort bollen tappas är den snabbt åter i Bajens ägo. Respektive lags matchplan är i inledningen tydlig. Kim Hellbergs Hammarby känner vi igen - kontroll på bollinnhavet i uppspelsfasen för att växla upp efter genombrott centralt eller på en framrusande ytterback. Varberg försvarar lågt (extremt lågt) med en 4-5-1 uppställning och skulle inte tillåta sig själva att gå in i fällan att pressa högt och bli förbispelade.

Full kontroll på matchen inledningsvis alltså och i den 19e matchminuten fick vi också utdelning på spelövertaget. Karlsson, Tekie och Skoglund skapar överläge ute på högerkanten och kombinerar sig fram när den sistnämnde slår ett precist inlägg mot straffpunkten som mittbacken inte lyckas få iväg. Bollen hamnar till slut hos Abraham som via bredsidan från kort avstånd dunkar in 1-0 via ribban. Skönt. En farhåga inför matchen var annars att det skulle bli svårt att få hål på motståndarna. När första målet kom var känslan att det bara skulle rinna på. Varberg skulle behöva positionera sig höre upp i försvarsspelet vilket skulle öppna upp ytor bakom backlinjen. Jag lutade mig tillbaka i den för dagen vadderade stolen i mitten på läktaren på övre etage, tog en blaskig klunk ur pappmuggen och tillät mig själv att njuta av att säsongen är igång igen. Skoglund var nära att sätta tvåan i mitten av andra halvlek men utövar det saknades stora målchanser. Paus och trygg ledning 1-0.

Andra halvlek
Inledningen av andra halvlek såg i mångt och mycket ut som första. Full kontroll och fina kombinationer mellan mittfält och anfall. Varberg såg fortsatt ointresserade ut av att anfalla och när Erabi prickade stolpen i minut 56’ efter en tilltrasslad situation kändes det som att två-noll-målet låg alldeles runt hörnet.

Det slarvades förvisso en del i passningsspelet men jag var aldrig speciellt orolig. Kvalitetsskillnaden var uppenbar. Men helt plötsligt får Varberg en kontring, får in bollen i straffområdet och petar taffligt in 1-1 bakom Hahn. Vi såg för en stund bekväma ut, jobbade inte hem ordentligt i omställningen och sen var det plötsligt likaläge. En risk med det stora bollinnehavet är just bekvämligheten. Matchen kändes redan vunnen, men enmålsledningar är sköra. Alldeles för sköra.

Avsaknaden av Toure på vänsterkanten blev tydligare och tydligare ju längre matchen fortgick. När anfallsspelet ifjol hackade var det alltid tryggt för Pinas eller Besara att sätta Toure 1 mot 1 i djupled. Paulos är mycket men besitter inte i närheten av Bazoumanas snabbhet och flärd. Det är givetvis omöjligt att ersätta Toure så jämförelser spelarna emellan är egentligen ointressent. Men det är en uppenbar brist i anfallsspelet jämfört med föregående år, vi behöver hitta nya strategier för att bryta mönster.

Efter 1-1-målet och den evigt unga Robin Tranbergs intåg på planen växte Varberg. Trots att BOIS fortsatt var nedtryckta och ställde upp med ett handbollsförsvar runt eget straffområde fick de efter kvitteringen upp självförtroendet och hade några farliga uppstickare med vänsteryttern Isak Bjerkebo alltsomoftast inblandad. Hammarby hade inget riktigt svar. Nä, det var enkelt för Varberg att försvara sig och Hammarby saknade verktyg för att dra isär och bryta mönster. Erabi var ofta ensam och isolerad när han behövda stångas med tre fyrtorn. Akimey (inbytt i 83e), som är en spelare som bryter just mönster, hade ett farligt inspel som gick ut till inspark. Besara ett halvfarligt skott. Utöver det var det inte så mycket mer utan Varberg fick den sista möjligheten och det var inte speciellt långt ifrån att det blev 1-2. Victor Eriksson kunde avvärja. 1-1 inför en buande, besviken publik som fick lämna Globen med ett bittert poängtapp i ryggen.

Vi kommer klara det här
Nåväl, jag är av åsikten att man inte ska dra för stora växlar av insatser under gruppspelet i Svenska Cupen. Snarare tvärtom. Ett halvknackigt spel under försäsongen/innan allsvenskan är att förknippa med en lyckad säsong. Det ska inte se för bra ut för tidigt. Besara ska inte vara dominant i februari. Supportrar ska skrika på nyförvärv. Med nöd och näppe ska man ta sig förbi gruppspelet. Frågetecken som väcks hos tyckare. Hammarby kanske inte är så bra ändå? Det fattas kanske rutin för att verkligen utmana Malmö iår? Förra året var kanske bara flax? Skepsis som börjar gro inom supporterled. Avgå alla. AGERA HJELMBERG. En klasspelare MÅSTE in på minst två positioner, annars riskerar detta att bli en riktig fiaskosäsong. Besara är för gammal, Skoglund för ung och Tekie för mittemellan.

Var inte rädda. Det kommer att bli bra. Detta var den perfekta käftsmällen. Förhoppningsvis åker vi på både en och två till minismällar (preciiiis tillräckligt för att vinna gruppen) innan det är dags för allsvensk premiär. Då är vi redo.