Med drömmen i ena handen och hatet i den andra
Det är över. För i år.
Ännu en säsong är till ända, allt som finns kvar är en tomhet och ett tomrum som motsägelsefullt nog mal i en.
Det är över för i år, nu väntar månader av ingenting - en väntan, en väntan då allting är möjligt. Ingenting är för stort för att drömma om.
Klubben har desto mer att jobba med, tränare ska komma in, spelare ska komma in, spelare ska lämna. Samma visa varje år. Men för oss räcker det att drömma.
Ni känner ju mig vid det här laget, jag är sällan, rent av aldrig, optimistisk.
Den här säsongen har varit okej, kanske bra till och med. Jag har mest plågats, som vanligt.
Jag har våndats, jävlar vad jag har våndats. Jag har svurit och jag har varit säker på att det skulle skita sig.
Jag har ju allt som oftast fel i mina domedagsprofetior. Gudskelov.
Årets trupp är med handen på hjärtat bra, det är en solid, bra trupp om man ser den spelare för spelare.
Det är något annat som skavt i mig, har viljan hos spelarna funnits där? Jag tror inte det. En tränare som inte ville vara där och spelare som väntade på något nytt. Jag är glad att vi tog oss igenom serien med både liv och heder i behåll.
Årets sista match, Norrby hemma, jag blickade ut över den vindpinade planen. Jag såg spelarna, jag såg en öde huvudläktare.
Jag såg spelare som Edin Hamidovic, Arber Hasani, Johan Ibrahim, Erik Hermansson, David Svensson, Anton Henningsson och inte minst Viktor Torstensson.
Jag blev fan nästan rörd, det är fina spelare och bra killar. Killar med framtiden för sig, spelare som både på sikt och även idag kommer göra HFF till en bättre klubb. Stundtals har de redan agerat som färdigutvecklade spelare, spelat med sån mognad och med sån proffesionalism att man häpnar. Stundtals så svajar det lite, ungdomlig lättja och ibland rent slarv. Det är sånt som händer, det kommer hända igen och det ska få hända. Såklart.
Ger vi dem en stabil grund att stå på, rutinerade spelare som backar upp dem när det blåser snålt, så tror jag det kommer bli bra det här.
Åter till matchen, den sista för säsongen. Borås stolhet Norrby på andra sidan.
En betydelselös match, inget av lagen hade egentligen något att spela för - mer än äran.
Pang, 5-1 till Husqvarna. Trots att det var kallt utav bara helvete så njöt jag.
Ni gav mig något att tro på. Tack.
HFF - vi hatar alla!