Malmö tur och retur (II)
"Man har alltid en dröm om att få komma hem igen."
Och efter nioårigt proffsäventyr bar det till sist hem igen för Anders Andersson.
Efter att ha varit skadad en period, och därefter varit borta från spel i en dryg månad förstod Anders att han var tvungen att få mer speltid. EM 2004 stod för dörren. Ett mästerskap som Anders gärna villa få uppleva som spelare.
– Flytten till Belenenses var framförallt med tanke på EM, så jag gick dit och fick spela direkt. Jag kom ju dit som en spelare med viss status, och då får man en annan roll i laget. Det kändes jättebra. Jag blev lagkapten, och också uttagen till EM. Jag tror att om jag inte hade gjort det bytet, så hade jag heller inte fått chansen att spela i EM.
Efter EM blev det ytterligare en tid i Belenenses för Anders, men det mesta tydde ändå på att det portugisiska äventyret började närma sig sitt slut. Det började så smått bli dags att ringa efter flyttbilen igen.
– Vi trivdes jättebra i Portugal. Men man har alltid en dröm om att få komma hem igen, även om det är svårt att veta när det blir av. Men när Malmö kom och erbjöd mig ett kontrakt så var det inte så mycket att tveka över.
Den 33-årige Anders Andersson har ägnat mer än halva sitt liv åt fotbollen. Man kan fråga sig hur det är möjligt att bara fortsätta och fortsätta, dag ut och dag in.
– Att komma till jobbet och trivas så bra… Det är en kanonstämning, och det är folk i en egen ålder. Det är mycket gags och skämt hela tiden. Och jag känner mig rätt ung fortfarande, rent mentalt. Sen är det bara det att kroppen säger ifrån ibland. Som förra säsongen när jag fick en ljumskskada som förföljde mig halva året. Men man får hoppas att folk förstår att man blir lite äldre.
Återkomsten till Malmö FF blev inte riktigt den framgång som många hade hoppats på. Men kanske är det så att kraven på hemvändarna är allt för stora. Eller är det i själva verket rimligt att förvänta sig att hemvändarna från de stora ligorna har en del att leva upp till.
– I och för sig har man alltid något att bevisa i Malmö. Det är alltid rätt så mycket press på spelarna i MFF. När jag kom kände jag ett oerhört stort stöd och också förhoppningar, så det är klart att jag ville visa mitt bästa. Men tyvärr så funkade det inte riktigt i början.
– Det finns det många olika förklaringar till. Jag kom i en period då Malmö var riktigt dåliga egentligen. De var tunga, det var mycket skador, spel i Champions League, och överlag en turbulent period. Dels var inte jag i form eftersom jag inte hade tränat så mycket, och laget var som sagt inte så bra. Och det var en dålig kombination.
Efter att ha varit ute och snurrat i andra ligor under nio års tid så är det klart att det Malmö FF som Anders kom tillbaka till, var ett annat är det han en gång lämnade.
– Den stora skillnaden är väl egentligen allt runtomkring – det stora intresset på stan. När jag flyttade ifrån laget –97 kunde vi ha 5 000 i snitt på våra matcher… Det var nästan lite pinsamt att gå med MFF-tröja på stan. Då var man lite nördig… Men nu är det en mycket större känsla av gemenskap. När laget ramlade ner i ettan var det som om folket i stan slöt upp kring laget igen.
– Jag tycker det är så jäkla kul att vara hemma igen. Jag trivs i Malmö och med allt omkring.
Det återstår ett par år på Anders Anderssons kontrakt och förhoppningsvis får han chansen att den här gången vinna någon ädel medalj tillsammans med Malmö FF. Men en dag tar det ändå slut med fotbollen, och något annat skall ta vid.
– Jag vet inte riktigt vad jag skall göra den dagen det är slut med fotbollen. Det är svårt att säga nu. Jag har två år kvar på kontraktet, men har väl ändå haft lite idéer. Jag har spånat lite tillsammans med några kompisar… Men jag vet faktiskt inte. Annars får man väl gå till AF och kolla läget…
Och någon fortsättning inom fotbollsvärlden lär det inte bli, åtminstone inte till att börja med.
– Jag kan inte se mig själv som tränare nu i alla fall. Men om några år blir det kanske annorlunda. Men det här livet vi lever är fantastiskt skönt och trevligt och roligt, men det tar också mycket tid i anspråk. Till exempel när vi spelar söndagsmatcher: då träffas alla andra och umgås. Då ligger man själv därhemma och laddar inför matchen.
– Det är något jag har saknat mycket. Att kunna ha en fredagskväll… Den där fredagskänslan som infinner sig på fredagseftermiddagen. Och sen går man på after work och har det mysigt. Den känslan har jag nästan aldrig upplevt. Det är något jag kan sakna. Jag får bli en riktig arbetare helt enkelt.
