När jag mötte mörkret
Jag googlar mörker och skriver om att förlora. Samtidigt som jag lyssnar på gubbrock
Efter tredje raka förlusten - tredje raka uddamålsförlusten så känns allting nattsvart, svartare än nattsvart. Finns det något svartare?Ja det gjorde det visst, jag googlade nu - vantasvart, ett mörker som slukar 99,965% av allt ljus. Det är mörkt det.
Igår när jag fick rapport om att Assyriska BK både kvitterat och tagit ledningen med mindre än tio minuter kvar av matchen så fylldes jag av ett mörker.
99,965% av mitt inre ljus slukades, av ett vantamörker. HFF är mitt vantamörker.
Ska inte säga att HFF är mitt livs kärlek o mitt livs ljus kanske. Det vore märkligt, jag har trots allt en son och en flickvän. Tro det eller ej.
Men efter min lilla familj, så är HFF där - på en klart lysande andraplats.
Jag märkte hur jag slöt mig, i mitt mörker, jag stängde ute min son jag stängde ute min flickvän. Varför då? Otroligt orättvist, de har ju inte gjort något? Det är HFF som gjort något, igen. Förlorat, med uddamålet. Igen. Kuken.
Jag är som den bedragna pojkvännen, som gång på gång köper sin älskades löften och tårfyllda skrik om förlåtelse.
Jag vill tro.
Jag lever i självförnekelse.
Jag är som drinkaren, som gång på gång lovar att det blir mitt sista glas. Med skammen och mörkret sitter jag här, igen. Inte bakfull kanske. Men ångesten är densamma.
Jag vill ge upp, jag vill lägga det här bakom mig. Jag måste gå vidare från HFF - för att må bra. Men vad är jag då? Vad finns kvar?
Min tjej vill prata om det, vill att jag ska förklara. Jag kan inte förklara, jag kan inte prata - jag som aldrig håller tyst, har plötsligt slut på ord.
Jag vill vara ensam.
Men det kan jag inte, jag varken kan eller ska vara ensam nu.
Jävla HFF. Kuken.
Men vet ni? Nu har jag skrivit, det känns bra. Bättre. Jag kan fortfarande inte prata om det. Men jag kunde visst skriva.
Jag tar mig igenom det här, såklart.
För det här är en av de finaste grejerna jag har, att få skriva om det jag älskar och att ni läser och ger mig beröm.
Det kanske är värt förlusterna? Ja vi får väl se!
I morgon ska jag ringa Mak o störa honom mitt i maten åtminstone. Ska jag fan göra!
Jag avslutar med några textrader skrivna av Ulf Lundell. Han har också ett mörker, undrar om han gillar HFF?
'Borde hålla mig borta, borde inte alls va här.
Kväll efter kväll efter kväll, men jag har försökt, jag svär.
Att stanna hemma, att åka bort långt härifrån
Men var jag än är, vart jag är åker,
är hon där ändå.
Jag ligger vaken med månen i ögonen,
Hon är som ett gift i mitt blod.
Jag går till min präst, han säger:
Det är djävulens verk'
