Krönika: Dra åt skogen vilken tur vi har
Det är nu vi riktiga stålfantomer till fans kan visa att vi är guld värda för klubben. Vi viker inte bort oss en tum.
Inga pengar, inga målgörare, inga nya kontrakt, ingen riktig plan, halvfärdig läktare, inga norrmän, ingen ny storsponsor, inget flyt, ingenting, no nothing. Vad mer kan egentligen gå fel för oss, vilken mer tyngd kan läggas på våra just nu mer än tyngda, skuldbördade axlar och gamnackar ? Värre än så här kan det väl inte bli? Men så tänkte man i och för sig redan för ett par veckor sedan, så visst kan det bli värre. Glöm inte det, passa på och njut av läget, för det kan bli 25 st sneseglar-resor värre tydligen. Njut du glade ÖSK:are där. Sjung och var glad.
Vadå njut? Vadå var glad? Vari ligger glädjen att varje dag påminnas om ÖSK:s eländen och vedermödor. Hur skall man kunna få en någorlunda lång livslängd om man som just nu, ständigt får en ny käftsmäll fast man redan ligger ner och domaren för länge sedan räknat till 10 och 10 miljoner? Det kan man ju verkligen undra. Men det är nu mina herrar som agnarna sållas från vetet, det är nu när löpelden svider som hårdast på våra vitsvart-håriga ryggar, med ekonomibrännblåsor och interna missnöjen som enda lindrande salva. Det är nu vi riktiga stålfantomer till fans kan visa att vi är guld värda för klubben. Vi viker inte bort oss en tum.
Jag säger så här, fattar ni vilken tur vi har? Jag menar hur svårt är det att vara fan till ett lag där allt snurrar och går hela dagarna. Hur jobbigt är det att hålla på en klubb som typ Arsenal, där segrar nästintill kommer på beställning. Nu är ju Örebro SK tyvärr en extremitet för närvarande åt andra hållet, men vi är på väg mot ljusare tider, fattas bara annat. Så, när vi klarar detta så kan vi se tillbaka på det här med stolthet att vi ändå klarade det, trots totalt omöjliga odds och känsloladdade sinnesmord. När klubben hade sin svartaste och blytungaste period i sin historia, ja då var vi med och lyckades rädda klubben. När vi då sitter där med facit i hand så kan vi slå oss för bröstet och säga: Jag var där, och jag överlevde.
************************
Vad gör vi förresten i andra halvlekarna i år? I inte mindre än i 15 av 18 matcher har vi som sämst legat 1 mål minus inför sista 45, bara för att tappa poäng i 5 matcher och rena förluster i 6. Vi måste löpa lina ut nu, om vi skall få berätta för barnbarnen om det klassiska 2004 året. Ändan in i kakelugnen och bränna av en riktig slutfräs som får oss att bubbla upp på normal mittenmark igen. Det är där vi hör hemma.
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt
