Tankar inför framtiden
Efter en oerhört svag säsongsinledning svarade man för en bra insats mot Helsingborg i cupen och många trodde att BoIS var på bättringsvägen. Väl där kom en käftsmäll - 2-0 mot Degerfors i en match som inte hade ett enda glädjeämne ur randig synpunkt.
BoIS är en klubb på gränsen till kris. Än är säsongen ung - men det är en klyscha man inte kan använda alltför länge till. BoIS befinner sig på 14:e plats i tabellen efter endast fyra poäng på sex matcher. Det är siffror som talar sitt tydliga språk - även om det inte förtäljer allt.
Fotboll handlar om att göra fler mål än motståndarna, allt därimellan är oviktigt om man ska vara lite cynisk. Just den cynismen är något som både spelare och supportrar fått erfara - både av varandra men också genom konkurrenternas elaka tungor. BoIS gjorde 85 bra minuter mot Hammarby men tog noll poäng. Man gjorde en mycket bra insats hemma mot Assyriska men tog noll poäng. BoIS hade en del problem ifjol som gjorde att man inte räckte ända fram. Det ursäktades med att målet varit att bli bättre än föregående säsong, att det var en inkörssäsong för H&H. Man kunde också konstatera att BoIS svaghet fanns i sin ineffektivitet gällande avslut. Man skapade chanser men gjorde inte mål, något som i sin tur leder till att man får svårt att stänga matcher. Ytterbackarna var också ett problem för BoIS, liksom höger anfallsposition. Alla som följde BoIS under Anders Linderoth fick erfara skillnaden mellan Fredrik Olsson på en ytterposition och en Fredrik Olsson som renodlad anfallare. Skillnaden var att ena dagen var Fredrik Olsson inte värd en droppe av de pengarna man uppgetts ha lagt ut för honom, nästa dag var han bland det bästa köp BoIS gjort på mycket länge. Henrik och Hasse har fortfarande inte löst den biten.
Man har heller inte löst hur man skulle ersätta Joakim Persson, en spelare som Henrik Larsson själv beskrivit som "en av Superettans mest passningsskickliga spelare". Numera ÄFF-tränaren Persson ersattes med Fredrik Liverstam - som förvisso varit en av lagets bästa spelare såhär långt - men som inte har den passningsfot som Jocke hade och som inte heller Malmqvist har.
Förändringarna för i år i kort: lagets bästa spelare, Johan Persson, har ersatts av en ännu bättre spelare i Marcus Lantz. Joakim Persson har ersatts av Liverstam som visserligen har en del styrkor som inte Joakim Persson hade, men också en del svagheter som företrädaren hade som styrka. Lagets styrkor har blivit starkare men svagheterna har nästan blivit mer påtagliga. Som jag nämnde är detta allt annat än Liverstams fel, han har gjort mer än vad som förväntades av honom och har som tidigare nämnts varit lagets kanske bästa back såhär långt.
Intrycket man får av Henrik Larsson är att han är beslutsam och principfast. Har han bestämt sig för att en viss spelare ska spela på en viss position, eller att ett spelsystem ska användas om man så möter Barcelona som Karlslund, så står han ofta fast vid det beslutet hur snålt det än blåser. Henrik och Hasse gör det som de tror är bäst för Landskrona BoIS, det behövs knappast nämnas. Men så som laget sett ut och spelat hittills är inte vad som är bäst för Landskrona BoIS. Någonting måste hända.
Att Henrik skulle släppa på principen att han är tränare och inte spelare är ett exempel. Kanske skulle det hjälpa Landskrona BoIS, kanske inte. Kanske skulle Hasse Eklund hjälpa Landskrona BoIS genom att snöra på sig skorna, kanske inte (troligtvis det sistnämnda). Men någonting måste hända. Samtliga spelare och tränare måste rannsaka sig själva inför matchen imorgon. Om var och en gör allt för att vinna matchen imorgon kommer ni vinna matchen imorgon, tveklöst. Då kommer också supportrarna stå bakom er.
