Spelaren som inte gjort någon glad

Spelaren som inte gjort någon glad

Den ena och den andra misslyckade anfallaren har spelat för GAIS genom åren. Peter Ijeh var en chansning som dessutom var billig att lösa. Men han har inte gjort någon glad under 2012.

Det var en kall och mörk december dag när min telefon ringde. I andra änden av luren berättade en god vän att GAIS gjort klart med Peter Ijeh. När han berättade den här nyheten fnissade han samtidigt så jag tog påstendet med en nypa salt. Ska jag vara ärlig trodde jag att han skojade med mig och kunde inte på allvar tro att GAIS gjort klart med honom. Vid den här tiden var man fortfarande lycklig över 2011 års framgångar. Jag såg fram emot att GAIS skulle kunna knyta till sig allt bättre spelare med tanke på hur laget hade imponerat under säsongen. Visserligen var ekonomin kanske inte den bästa, men hoppet låg till att det skulle lösa sig på det ena eller andra sättet. Till slut gick det upp för mig att Ijeh nyheten faktiskt var sann och jag lät det sjunka in ett tag. Peter Ijeh var ett namn som fick mig att tänka på massor med mål och dessutom en viss skandal där Mats Persson var inblandad. Jag visste att han gått som tåget i IFK Göteborg, Malmö FF och i Viking. Han hade även lyckats få upp Syrianska till Allsvenskan på senare tid. När jag hade funderat över hans minst sagt imponerade meritlista började jag titta till hans senaste säsong i Syrianska och även hans ålder. Det blev 19 framträdanden för Syrianska under 2011 och fem mål. Ett måttligt resultat för en forward men sett till hans roll och ålder kanske inte oväntat eller underkänt. Kontraktet med GAIS var prestationsbaserat på ett år med möjlighet till ett års förlängning. Jag drog slutsatsen att han skulle användas som reserv och inget mer. Han skulle möjligtvis kunna slängas in i slutet av vissa matcher för att GAIS skulle få en huvudstark spelare med sinne för mål. Allt för att ändra en matchbild eller fastspika ett resultat.




Den första tiden i GAIS visade han tecken på att vara några kilon för tung och tog synnerligen lång tid på sig att komma i någorlunda form inför säsongen. Varningsklockorna ringde redan där och då men hoppet låg i att Ijeh endast skulle vara en komplementspelare. Hela försäsongen gick jag (och jag antar att jag inte var ensam) och väntade på att GAIS skulle förstärka med en forward som faktiskt skulle orka 90 minuter och kunna fylla den rollen på ett fulldugligt sätt. Admir Aganovic var en spelare som imponerade direkt under sitt provspel men värvades inte. Marcus Pode var också en spelare det ryktades om men även det tåget skulle gå. När transferfönstret stängde fanns bara Peter Ijeh som renodlad forward i truppen. Visserligen fanns även Joakim Edström men då han ännu inte debuterat i Allsvenskan, var åtminstone jag osäker på hans status. Jag trodde där och då att Axén skulle anpassa Mervan Celik till forwardsrollen. I det läget fanns åtminstone hyfsat många yttermittfältare att tillgå. Den rollen är inte Celik ovan i heller, han testades en del som forward under 2010 i GAIS. Även om inte det blev någon större succé det året, så gick det bra mycket bättre för Celik i U-21 landslaget under 2011. Där har han agerat främsta spjutspets flera gånger med gott resultat. Så blev det dock inte. Istället var det Bassombeng som inledningsvis agerade forward i början av säsongen. Det var till synes inte helt negativt, då han fyllt den rollen bra föregående säsong.

Det blir ju aldrig som man tänkt sig. Bassombeng skadade sig tidigt och var borta en längre tid. Målen framåt uteblev och Linus Tornblad fick allt mer chansen där framme. För en så ung och oerfaren spelare har han absolut gjort det bra och är en stor talang. Men likt Bassombeng och alla de andra som testades där framme är han inte heller en renodlad forward. Tornblad är mest naturlig i en yttermittfältsposition. Peter Ijeh fick med tiden allt mer speltid men det är tydligt att han inte har fysiken för 90 minuters spel. Två mål har han hittills fått in på 17 framträdanden, varav de flesta inhopp. Under Jan Mak fick Peter Ijeh trots att han underpresterat, chansen från start gång på gång. Peter Ijeh är dock inte ensam av att ha underprestrerat. Hela laget har varit totalt under isen på alla plan och han har inte fått mycket hjälp där framme. För övrigt känns Peter Ijeh som en spelare som inte fungerar i GAIS spelsystem. Jag tror han skulle funka bra i ett rakt 4-4-2 med två anfallare. För två år sedan. Bäst före datumet har passerat sedan länge.

Jag kan inte tänka mig att han från början skulle vara den enda anfallare som GAIS hade tänkt få in under transferfönstret heller. Vad som sedan hände kan man fråga sig. Att GAIS var tvungna att koka soppa på en spik med den begränsade ekonomin var föga förvånande. Problemet var bara att man valde totalt fel ingredienser. Soppan var till slut oätlig och inte nog med det, den åkte i golvet och hela innehållet rann ut. En riktig anfallare i åldern 25-30 hade kunnat göra underverk i GAIS och ökat chanserna till att klubben skulle klarat sig kvar. Ekonomin var till slut det problem som satte alla käppar i hjulet och nu är GAIS på väg ner i Superettan.





För övrigt så är jag inte imponerad av är Peter Ijehs inställning. Han är i stort sett alltid först av planen och tackar aldrig fansen. På planen ser han mest trött och oinspirerad ut. Det är rätt tydligt att han inte bryr sig om GAIS för fem öre. Han kommer spela det här året, tjäna lite pengar och sedan lägga skorna på hyllan. För en förlängning av hans kontrakt blir det inte. Att tänka att sådan spelare dessutom får mer pengar av GAIS om han mot all förmodan skulle göra mål, får mig att må illa.

Nu väntar Superettan och Peter Ijeh är en spelare som vi fans kommer glömma. När vi väl backar bandet och tittar tillbaka, kommer vi bara skaka på huvudet.

Robin MöllerTwitter: @wish13372012-10-04 17:00:00
Author

Fler artiklar om GAIS