Reserapport: Degerfors borta
Efter regn kommer solsken sägs det. På Stora Valla var det precis tvärtom. Regnet föll och likaså GAIS. Igen!
Det var enbart glada miner när folk samlades för att bege sig till den lilla bruksorten Degerfors. Ingen visste direkt vad man skulle förvänta sig. Får vi se ett hungrigare GAIS? Björn Andersson på topp? Kjell-effekten kanske? Det enda vi egentligen visste var att vi supportrar kommer står bakom laget oavsett tabelläge och division.
Vår buss rullade ut från Shell Centralstationen vid halv elva-tiden, med stort hopp om förbättrat spel. Musiken drog igång och det dröjde inte många minuter innan första personen ropade efter Oasis. Med detta hopplösa tabelläge är det en fröjd att skåda alla underbara människor som ändå håller humöret uppe inför varje match.
Dagen till ära hade jag tagit med mig två flaskor skumpa för att fira Askebrands avgång. Den första flaskan avnjöts på en bensinstation någonstans mellan Vårgårda och Skara. Den andra flaskan tänkte jag spara till segerfesten på hemresan.
Omringad av skog åkte vi vidare, och det kändes verkligen som att vi skulle få åka tillbaka med en seger. Feststämningen höjdes ju närmre Degerfors vi kom. Minibussar anslöt på vägarna och i huvudet fanns bara tre poäng och segersång.
Vi gjorde en liten avstickare till en badstrand norr om Degerfors. Det var faktiskt ett fåtal personer som vågade sig i vattnet (jag var inte en av dem). De flesta var nog rätt smarta som skippade badandet och höll sig på torra land.
Taggade till max var det så dags att åka den sista biten fram till arenan. Stämningen på Stora Valla var magisk. Spelet såg dessutom bättre ut än på länge. När domaren blåste av matchen fanns det därför ingen energi kvar. Jag såg folk gråta. Det var en kärlek till spelarna som det var längesen jag såg. Översjö var framme vid klacken och kramades om av supportrar. Man såg sorgen i hans ögon, och han fick ett par uppmuntrande ord från läktaren: ”Det var mycket bättre idag”, ”Kom igen nu GAIS vi ska vända det här”. Man blir stolt över att ha ett grönsvart hjärta när man ser den passionen. Dock ställer jag mig undrande till om det verkligen var så smart av Översjö att gå ut på krogen senare på kvällen (rykte som florerar på diverse forum).
Det var helt enkelt bara att sätta sig på bussen igen med ytterligare en förlust. Vad gjorde jag med den andra flaskan undrar ni? Bussen hade inte ens börjat rulla från Stora Valla innan den öppnades. Man fick helt enkelt dränka sina sorger även den här hemresan. Man börjar bli van helt enkelt.
Nu måste vi få in en tränare som kan fixa resultat. Jag struntar faktiskt i hur spelet ser ut, bara vi vinner fotbollsmatcher. Det måste vända snart. Jag har inte råd att dränka mina sorger längre…
