LSK-blogg: Sagolaget 3.0?
En poängmässigt svag start på årets Superettan för LSK har fått många att peka på fjolårets säsong då en poäng på de tre första matcherna slutligen kom att resultera i en succéartad femteplats. Men trots motgångar både på och utanför plan spirar optimismen. Det påminner om min flickvän som sedan den första riktigt soliga dagen i februari lät hävda att våren äntligen var här - och jag älskar det! I varje LSK:are, för att inte säga fotbollssupporter, finns en obotlig romantiker. Tillåt mig därför att dagen till ära hälla ännumer bränsle på elden!
Året var 2007, och efter att under en längre tid ha haft avgörandet i egna händer var det inte längre någon skräll när det i slutet av säsongen stod klart att Ljungskile återigen skulle få spela allsvenskt. Den gången bestod segerkonceptet av ett spelsystemsbyte från 4-4-2 till 4-3-3 och dåvarande tränaren och LSK-profilen David Wilson's fingertoppskänsla (vid ett tillfälle valde han att starta med två backar på topp). Men det här känner de flesta av er säkert redan till - och kommer antagligen heller aldrig glömma! Vad jag istället vill påminna er om är hur det såg ut i början av säsongen.
Knappast optimalt då heller! På de sju inledande omgångarna lyckades Sagolaget 2.0 inte med att skrapa ihop mer än två vinster. Redan innan seriepremiären hade man fått en långtidsskada på försvarskuggen Robert Johansson vilket säkert satte sina spår. Men skadeproblemen i truppen slutade inte där. Målvakten Nicklas Svensson kom att missa nio matcher, mittfältskämpen Anders Augustsson drabbades av hjärtmuskelinflamation, Mathias Gravem skadade knäet och målkungen Andreas Kristoffersson slet av både menisk och korsband. Trots dessa motgångar radade LSK upp segrarna under säsongens andra hälft, resten är historia.
Mycket har förändrats sedan dess, men en sak förblir oförändrad: ingenting är omöjligt!