Slaget är förlorat men kriget har bara börjat
Inledningen av Superettan har varit tuff för GAIS men det återstår hela tjugosex matcher.
Den plågsamma förlusten mot Östersund gör mig orolig.
Varför fick GAIS inte till ett fungerande anfallsspel?
Varför lyckas GAIS inte hota mer på fasta situationer?
Var är kämparglöden och grintan?
***
Den första halvleken var en av de sämre GAIS gjort i år. I den andra blir det bättre men varför var det inte bra från minut ett?
Jag tycker mig även se att det gick lite väl långsamt när GAIS väl gick framåt. Dessutom slogs väldigt många längre bollar som inte gav några som helst resultat. Det ska sägas att GAIS var nära ett kvitteringsmål flera gånger men chanserna är alldeles för få sett över nittio minuter.
***
Domarens insatser är knappast det som avgör matchen. Tyvärr är dessutom straffen helt korrekt dömd.
***
Personligen hade jag föredragit en annan uppställning på mittfältet från start. Den ojämna balansen på innermittfältet blev extremt påtaglig enligt mig. Här saknar jag Richard Spong. Med hans defensiva egenskaper skulle han göra laget gott. Även en grinta-spelare såsom Hampus Andersson bör vara med i startelvan. Enligt mig har han varit kanske den mest jämna spelaren hittills.
***
Måste vara något slags rekord med tre röda kort på fyra matcher? Samtliga försvarsspelare dessutom. Blir svårt att spela in en backlinje på det här sättet.
***
Jag uppmanar er att läsa Gårdakvarnens artikel efter händelserna på Sektion 23 i fredags. Kasta inte in grejer. Basta.
***
Härnäst väntar en batalj mot den lokala rivalen Örgryte IS. Revanschlustan är påtaglig. Bajonetten på. Jag vill se ett GAIS som vågar ta kampen och inte viker ner sig närkampsmässigt som sist. Ett resultat mot Örgryte är ofantligt viktigt för moralen i alla grönsvarta läger.
***
Fokusera inte på tabellen. Det vi supportrar bör fokusera på är att knyta näven och kämpa vidare.
Vi har förlorat ett slag men kriget om Superettan har bara börjat.
