Krönika – Avancemang och United-taktik
I 90:e minuten dunkar Andreas Utterhall in 2-0 målet och saken är klar – Umeå FC spelar i Superettan 2006! Ett i synnerhet elakt kvalspöke är besegrat och umeborna kan på nytt se fram emot högtidsstunder på den numera konstgräsförsedda arenan Gammliavallen.
Samtidigt så kommer verkligheten ikapp mig. Avancemang till Superettan kommer knappast att innebära den kamp om seriesegern som man börjat vänja sig vid. Heta derbyn mot Robertsfors ersätts av hatmatcher mot Ljungskile SK. Förvånansvärt svåra hemmamatcher mot lag som Piteå och Kiruna ersätts av klassiska lag som IFK Norrköping och Åtvidaberg. Vad innebär nu detta för UFC:s spel?
Det är lika bra att vara realistisk, något skönspel är förmodligen inte att vänta. Här gäller det att bygga en stabil grund att stå på, kanske lite inspirerat av Manchester United i Champions League under 90-talet, 1-0 segrar på hemmaplan följt av 0-0 matcher i svåra bortamatcher. Försvaret är enligt mig lagets tveklösa stöttepelare, 17 insläppta mål på 22 seriematcher får man se som godkänt även om det såklart är en bit ifrån AIK:s 15 insläppta mål på 26 matcher i Allsvenskan -98. Enköping lyckades inte få hål på Umeå FC i kvalmatcherna, mycket tack vare målvakten Petter Augustsson. ”Plogen” var mycket bra under hela säsongen, speciellt i kvalmatcherna, men även i träningsmatchen mot det engelska division 1-laget Plymouth Argyle, som för övrigt stoltserade med stjärnor som Taribo West och Bojan ”Mycket snack och lite verkstad” Djordjic. Målvakten är ju halva laget som klyschan säger, och därför var det väldigt viktigt att ”Plogen” skrev på ett långtidskontrakt med UFC idag.
Det viktigaste i nuläget är att behålla huvuddelen av spelarna från förra säsongen och kanske spetsa truppen med en försvarare och två anfallare. Men, det gäller att värva smart. Ingen kan ju ha missat att UFC har dragits med stora ekonomiska problem under lång tid, och en starkt bidragande faktor till detta har berott på tveksamma nyförvärv och panikvärvningar från Jugoslavien. Vem minns inte målvakten Sasa Dokevic som blev ett stort namn under de månader han var i Umeå, inte bara p.g.a. killens bedrövliga målvaktsspel, utan även för att han inte tvekade att tända en cigarett i halvtidsvilan. Man kunde utan problem ha lånat en målvakt från en division 3-klubb i närområdet, men valde i stället att chansa och värva en relativt okänd spelare på gamla meriter. Övriga namn som har figurerat i UFC-tröjan är Darko Nestrovic och Zeljko Brcic, inga spelare som rosade marknaden men kostade mycket pengar för en redan hårt ansträngd ekonomi.
Nu har styrelsen med Jan Nilsäter i spetsen gjort ett mycket bra jobb och fått ordning på ekonomin efter många svåra år, och nu gäller det att spelarna visar samma positiva inställning om UFC ska bli ett stabilt lag i Superettan i framtiden. Det gäller att grisa sig genom svåra matcher på bortaplan och ställa till med ett helvete för sörlänningarna som gästar Gammliavallen. Kan Boden krossa AIK med 5-1 så kan UFC ta Landskrona eller GIF Sundsvall med samma siffror, tveklöst. Allt är möjligt med konstgräs, snömatcher och en hungrig Martin Karlberg på topp!
Krönikörens åsikter behöver inte nödvändigtvis stämma in med de åsikter som redaktionen på UFC Svenskafans.com har!
