Kalles Kolumn: Norska kvalitetskalsonger som bär upp kostymen
Med tio matcher kvar av säsongen har Umeå FC börjat passa in i Superettankostymen allt bättre. Detta med stor hjälp av det norska par kvalitetskalsonger som Karl Morten Eek förtjänstfullt får associeras med.
Rutinerade anfallsrävar med landslagsmeriter, talanger från Sierra Leone och lån från Kalmar FF. Nyförvärven inför Superettansäsongen lät väldigt spännande. Och förhoppningarna steg skyhögt för varje ”han är Afrikas främsta talang” eller ”han är klubbens bästa spelare” diverse agenter och tränare spottade ur sig. En värvning som knappast skapade några stora rubriker eller pampiga presskonferenser var det första nyförvärvet av dem alla.
Fotbollslag byggs bakifrån. En stabil grund är viktigare än en frejdig offensiv för att kunna lyckas. Ja, såvida man inte utgår ifrån Zdenek Zemanska principer, men det är en annan femma. Därför var värvningen av Karl Morten Eek, 23, rätt logisk. Det var en spelare med rutin från högre divisioner i en krävande position som mittback.
Men många var det som tvivlade. ”Vi har ju redan Marko och Jensa i mittförsvaret!”. Och försäsongen gav än mer belägg för ifrågasättandet. Eek såg aningen nonchalant ut och gjorde inget större väsen av sig. Men när premiären närmade sig var det solklart för tränarduon: Eek skulle starta. Han startade mot Falkenberg. Mot Hammarby. Mot Degerfors. Och så har det fortsatt. Sedan första dagen i klubben har Eek slagit sig in på allvar och knappast gjort någon besviken. Med sitt lugna trygga spel och förmåga att alltid vara i vägen med en lång tå har han snabbt blivit en favorit bland Umeå-publiken. Och förtroendet hos tränarna råder det inget tvivel om. Trots att Eek är så pass ny i laget fick han bära kaptensbindeln när ordinarie kaptensduon Sjöström-Lundström saknades. Även personen Karl Morten Eek imponerar. Han har en oerhört professionell aura över sig och en slags Solskjaersk ödmjukhet och framtoning i sitt sätt att vara.
För att passa och känna sig bekväm i en kostym gäller det att det första plagget, kalsongerna, gör sitt jobb och sitter stabilt som de ska. I sin mittbacksposition har Karl Morten blivit just den stabilitet UFC sökte efter. Ett par kalsonger som ger stadga till övriga delar och skyddar de mest ädla regionerna. Ett par kalsonger som varken har något dyrt märke eller sticker ut med skrikande färger. Ett par kalsonger man kan lita på och som gjort att UFC blivit allt mer bekväma i sin Superettankostym.
När UFC mötte Landskrona på T3 Arena gjorde Eek sitt första hemmamål för UFC efter att ha skarvat in Danny Persons Delap-inkast. Men när Eek inte långt därefter tappade boll som sista man och orsakade ett baklängesmål sprack plötsligt kalsongerna. Supportrarna blev oroliga: ”om till och med Karl Morten gör misstag, ja då kan det bli tufft det här…” skrockade folk. Men med hjälp av sin serbiska mittbackspartner lyckades han sy ihop hålet och lägga den grund som sedan gav 2-1 och tre sköna poäng.
Trots Eeks angenäma säsong har UFC släppt in flest mål av alla lag i årets Superetta. Vad beror det på? Målvaktspositionen har varit osäker. Kontinuitet har varit svårt att få. Och med risk för att låta klyschaktig så har orutinen vid flera tillfällen faktiskt satt käppar i hjulen. Men det finns inga ursäkter. Allt måste fungera nu.
En tredjedel återstår av Superettan och UFC: s form blir allt bättre. Man ser ut att ha anpassat sig bättre till serien man inledningsvis hade rätt stora bekymmer med. UFC har helt enkelt växt in i Superettankostymen. Och detta med hjälp av ett par norska kvalitetskalsonger som lagt en stabil grund och burit laget när det blåst som kallast. Kollapsar kalsongerna, kapitulerar kostymen. Om så är fallet blir det Vikingavallen och Akalla istället för Söderstadion och Örjans Vall nästa år. Tio matcher återstår. Ska det bära eller brista?
