Kalles Kolumn: Visionen om lokal anknytning, en möjlighet eller börda?
Umeå FC är en förening som siktar högt. Laget har tagit steget till Superettan och siktar på att först etablera sig där innan siktet sedan läggs mot Allsvenskan. Detta skall göras med en trupp innehållande 75 % lokala spelare. Många menar att det i kontrakteringen av nya spelare prioriterats fel där kvantitet gått före kvalitet. Är det verkligen möjligt att lyckas med en sådan trupp? Och hur ska dessa utlovade ”spetsförvärv” få plats?
Jag har alltid varit en beundrare av lag som använder sig av lokala spelare. Det Celtic-lag bestående av endast Glasgow-baserade spelare, som besegrade Inter i Europacupfinalen 1967 är närmast legendförklarade av mig. ”The Lisbon Lions” var inte favoriter mot ett Inter bestående av dåtida superstjärnor såsom Giacinto Facchetti och Sandro Mazzola. Icke heller att förglömma demontränaren Helenio Herrera vars fotbollsrevolution man kan diskutera i timtals. Hemligheten bakom Celtics triumf var inget annat än ett fantastiskt lagarbete kryddat med stor kärlek till klubben. Detta gjordes möjligt genom den lokala anknytningen.
När Umeå FC kickar igång Superettan-säsongen 2012 finns det en målsättning att truppen skall innehålla lokala spelare till 75 %. I dagens trupp finns bland de lokala mer kvantitet än kvalitet. Samtidigt är återväxten inte särskilt bra och det finns nog ingen spelare till vardags i Umeå som skulle kunna gå in i A-laget. Det skulle vara om vi fick se sensationella comebacker från Lustig, Dahlberg eller Myrestam vilket dock är lika troligt som att Torres skulle vinna skytteligan.
I tider där vi kan se lag spela helt utan spelare från samma land som klubben får UFC: s satsning ses som relativt unik.
Även fast det är i Sverige.
Även fast det är Superettan.
Men frågan är om det är en börda för Umeå FC: s framtid?
En av de största anledningarna till visionen om den lokala förankringen är att det ”lockar publik med lokala spelare”. Då ställer jag frågan, vad vill Umeå-publiken helst se: En spelare fostrad i säg IFK Umeå som tagit sig till UFC eller en utländsk spelare som håller högre klass än den lokala spelaren? Vi minns alla den extrema hysterin kring Martas tid i Umeå IK. Folk vallfärdade mot Gammliavallen för att bländas av den briljanta brasilianskan.
Umeå FC: s trupp består i skrivande stund av 25 spelare. I dagens trupp är 6st ej lokala, (Sudar, Mihajlovic, Eek, Löfgren, Jasim, Böni. Räknar Sennström som lokal med dennes förflutna i Ersboda trots att han är född i Luleå). Detta ger en procentuell summa på 24 %, alltså håller visionen med 75 % lokalt. Sedan så finns det ett par spelare i truppen som troligtvis kommer att lånas ut. Minus dessa troliga utlåningar har vi en ännu mindre spelartrupp med än mindre lokal anknytning. Om dessutom de tre Sierra Leonierna och Ian Hogg skriver på kommer den lokala andelen att minska ytterligare.
Det finns givetvis positiva effekter med 75 % -visionen. Umeå FC har som bekant startat ungdomsakademier under 2012 och för dessa ungdomar som tagit plats där är det en indikation på att A-laget kanske inte är allt för långt borta. Det kommer således också vara lättare att kunna slussa in dem i A-laget så småningom. Det finns en tydlig röd tråd mellan A-laget och ungdomslagen helt enkelt. När Montpellier förlorade flera av sina tongivande spelare till de afrikanska mästerskapen förra månaden höjdes röster för att klubben var tvungen att värva ersättare. Men tack vare det fina ungdomsarbetet klubben lagt mycket resurser på senare år valde tränaren att plocka in spelare underifrån. Resultatet: Sju segrar på sju matcher och noll insläppta mål. Detta bevisar bara på vilken effekt en tydlig ungdomssatsning kan innebära.
För att summera så gillar jag skarpt visionen med lokal förankring. Men i Umeå FC: s fall så kan det bli svårt att kunna undvika nedflyttning i Superettan om denna vision skall fullföljas. Samtidigt utlovas spetsförvärv som inte lär finnas inom Umeås gränser. Kan då dessa spetsförvärv få plats i truppen om visionen skall hållas? Frågan är hur villiga Umeå FC är att släppa lite på sin vision för att klara kontraktet? Till vilket pris är man beredd att stå fast vid sin vision?