Zenit - RB Leipzig1 - 1
UFC 0-1 Ljungskile- Historien upprepade sig
Tårarna från 1996 hade torkat, men dessvärre lämnade dagens match en stor portion av bitterhet och frustration efter sig. En Kenny Pavey-kanon från 30 meter säkrade segern för Umeås stora antagonist Ljungskile SK.
Det var en strålande dag i Umeå där solen sken och vi hade flera plusgrader. Förutsättningarna var med andra ord optimala för en god fotbollsmatch. Som vanligt låg det en doft av nyfikenhet bland supportrarna på att få se UFC spela igen. Men de 3 325 på plats fick fler frågor än svar efter dagens match.
Första halvlek:
Publiken klappade igång UFC och när domaren blåste igång matchen såg man tydligt intentioner på att man ville framåt. Chennoufi och Kadhim fick tidigt in i matchen mycket boll på sina kanter och utmanade motståndarnas ytterbackar. Erik Lundström fick ett par avslut men utan att riktigt oroa gästernas målvakt. Lundström som idag förövrigt låg i en högre utgångsposition än tidigare under säsongen. Hampus Bohman, Kalmarlånet som debuterade från start, visade prov på en fin vänsterfot och många UFC-hörnor oroade Sandberg i gästernas mål.
Ljungskile visade också att man hade offensiva intentioner och satte en relativt hög press. Betydligt mycket högre än vad Hammarby gjorde senaste hemmamatchen. Gästerna skulle således få möjligheter av sitt presspel då UFC slog bort allt för många passningar. Joakim Runemo hade sina lägen och kvicke amerikanen med det förträffliga efternamnet Steffen Vroom likaså.
Denne Wroom skulle få den kanske allra bästa chansen när han ur misstänkt offsideposition kom alldeles ren mot Sudar i hemmamålet. Men den bosniska målvakten kom ut bra och räddade bollen på rena hockeyviset då den tog i huvudet. Det borde ha varit 0-1 där!
Känslan in i fikarummet i halvtid var att gästernas tyngd var en stor fördel då de alldeles för lätt kunde bita sig kvar på offensiv planhalva. För UFC: s del såg anfallsspelet lite för uddlöst ut med en isolerad Wallerstedt på topp. Bland oss hemmasupportrar sågs en förändring som ytterst nödvändig. Kanske saknades Danny Persson lite väl mycket i den första halvleken.
Andra halvlek:
Ett allt bättre UFC gick ut i den andra halvleken. Hemmalaget, främst genom kapten-Lundström, fick lite lägen men lyckades inte förvalta dem. Jonas Wallerstedt fick ett kalasläge när han i favoritposition kunde nicka in bollen, men kanske var det den kala kaluffsen som gjorde att han inte riktigt nådde dit och fick den träff som önskades.
Istället kunde Ljungskile ta över allt mer. Runemo visade prov på att han är en mycket duktig spelare och en klar stjärna i detta Ljungskile. Även Pavey var mycket aktiv på sin högerkant. Hopp tändes när hemmasönerna Danny Persson och Simon Mårtensson tog av sig överdragskläderna och fick hoppa in i matchen med en halvtimme kvar.
0-1: I den 64: e minuten fick så denne Kenny Pavey, exil AIK: aren, spräcka nollan. Från 30 meter lossade han stora kanonen och bollen seglade förbi Sudar i målet. Känslan var att Vladimir stod felplacerad då ett skott från 30 meter aldrig skall få gå i mål!
Bland hemmapubliken hördes en djup suck, ”inte nu igen”, tänkte nog många. Reaktionerna på gästernas ledningsmål gick att känna igen med Bajen-matchen. UFC såg uddlösa ut och lyckades inte etablera något tryck framåt. Denna forcering på Chelsea-manér jag så gärna skulle vilja se uteblev. Istället kändes det frustrerande att se Umeå jaga för en kvittering.
Med cirka fem minuter kvar av ordinarie matchtid föste Mårtensson elegant bollen till en djupledslöpande Fredrik Wennebro. Mottagningen var bra och Fredde blev alldeles ren framför målet. Men på något vis hamnade bollen långt utanför målet. Vissa spelare ropade på straff men att ta ett sådant domslut i det skedet av matchen vore dumt då situationen såg väldigt tveksam ut.
En sista chans skulle hemmalaget få med en hörna. Vladimir Sudar kom rusande i full fart för att hjälpa till och nådde så när bollen som hamnade i Sandbergs famn. Detta skulle bli det sista som hände då domaren blåste av just efteråt.
Besvikna UFC-spelare låg förtvivlade i gräset och bevittnade glada Ljungskile-spelare som sträckte nävarna i luften efter säsongens första trepoängare.
Sagt efter matchen:
Erik Lundström:
”Det var fruktansvärt dåligt. Det var inte en eller två som var dåliga utan hela laget. En kollektiv kollaps.”
”Vi fick inte igång vårat spel idag och rör oss inte som vi ska. Nä det var inte mycket rätt idag.”
Tränarduon Stuart Gibson och Örjan Andersson:
”Vi kände inte igen våra spelare i dag”
Sammanfattning:
Det var väldigt besvikna tongångar bland hemmalaget efter matchen. Förlust, överlag rätt dåligt spel, och dessutom mot Ljungskile. Detta Ljungskile som plågat så många UFC: are förut gjorde det alltså igen. Det svider helt klart. Matchen igenom var Ljungskile det klart bästa laget. Deras rutin från Superettan vägde tung och segern kändes rättvis. Dock kunde det lika gärna blivit oavgjort då UFC hade lägen att göra mål. Och det är just förluster som denna och som mot Hammarby som svider extra. De hedersamma förlusterna. I övrigt var det rätt dåliga insatser spelarmässigt då få, om ens någon, kom upp i normal standard. Men som jag sa efter Hammarby hemma så är det bara att "bryta ihop och komma igen". Härnäst väntar en exotisk bortaresa till Trelleborg.
Bäst i hemmalaget:
+++ Karl Morten Eek
++ Fredrik Wennebro
+ Vladimir Sudar
Matchfakta:
Umeå FC-Ljungskile 0-1 (0-0)
Mål:
0-1, Pavey, 64´
7/17 Skott
6/11 Skott på mål
11/ 7 Hörnor
15/13 Frisparkar
1/ 3 Offside
Byten UFC:
59: In: Danny Persson. Ut: Jonas Wallerstedt
59: In: Simon Mårtensson. Ut: Seif Kadhim
83: In: Hampus Wallgren. Ut: Joel Burström
Varningar UFC:
Erik Lundström
Joel Burström
Marko Mihajlovic
Publik: 3 225