Kalles Kolumn: Umeå FC borde ta efter Iksu Innebandy
UFC går på söndag in i en ny tideräkning. Det är dags att sätta en ny standard och börja bygga upp en vinnarmentalitet. Till det finns få bättre förebilder än Iksus Innebandylag som på lördag spelar SM-final.
Umeå den här tiden på året. Jackorna blir tunnare. Mössa blir till keps. Snön smälter och grus, gräs och konstgräs börjar titta fram. En optimism och allt gladare tillvaro råder. Det är klassiska vårtecken. Men frågan är inte om det mest klassiska tecknet av dem alla är att Iksus innebandydamer spelar SM-final.
Det är skillnad på lag och LAG. Över en lång säsong så måste man kunna prestera som just ett LAG för att nå resultat. Iksu är definitionen av ett LAG när det fungerar som bäst. Framförallt finns det en tydlighet som genomsyrar hela föreningen. Alla nya spelare som ansluter till klubben vet vad som gäller. Och trots att spelare byts ut fortsätter klubben att vinna.
Sett till status i dess respektive idrottsvärld går det inte att helt och hållet jämföra Iksu och Umeå FC . Men den största gemensamma nämnaren – lagidrott, med allt vad det innebär – gör att de båda lagen går att ställas emot varandra för att en krönika ska kännas tillräckligt relevant.
Fotbollsklubbars influenser brukar stavas Barcelona eller Milan. Tränare som på presskonferenser säger att »vi vill försöka ha ett passningsspel som påminner om Barcelonas« är numera nästan lika givet som Kalle Anka på julafton. Och visst kan man försöka eftersträva Barcelonas tiki-taka och Milans catenaccio-försvar. Men. Det finns ett närmare och bättre alternativ i Umeå.
Det räcker med att UFC-spelarna efter ett gympass kilar iväg de få metrarna som skiljer det gym UFC använder och till Iksus hemmaarena – allt i multikomplexet tillika Europas största träningsanläggning som stavas just Iksu.
Jag förundras över hur Manchester United, i generation efter generation, avgör matcher sent och vinner bucklor. Jag fascineras över den nästintill galna vinnarkultur som präglar Bayern München. Och jag hyser stor respekt och vördnad över Iksus framgångsvåg. Det sitter liksom i väggarna. Det finns i klubbens DNA. Och det finns ingenting som pekar på att Iksu kommer sluta vinna. Vinst eller förlust i finalen på lördag kvittar engentligen. Iksu är och förblir med en campione-stämpel över sig.
Det går att applicera många klyschor på Iksu Innebandy. Men den mest relevanta i sammanhanget är »bäst när det gäller«. Iksu kan åka till en tuff bortamatch i Mora med kniven mot strupen och göra det med ett lugn. Lyckas Sandahl injicera en dos av den tryggheten och tilltron i sitt lag har UFC mycket vunnet. Det är ett svårt uppdrag. Men det är något att eftersträva.
Johan Sandahl startar på söndag en ny tideräkning i Umeå FC: s historia. Vi går in i en Sandahlsk era. Det är en coach utifrån vars röst aldrig tidigare ekat över T3 Arena. Det är med nya spelare. Och det är med en ny typ av spel. Det genuina som är Umeå FC måste leva vidare. Det ska fortsätta bankas i väggen i omklädningsrummet efter seger. Och det ska fortsättas att bjuda på tårta efter första A-lagsmålet. Men det är dags att sätta en ny standard. Det är dags att börja bygga upp något som kan ta UFC framåt. Och där finns det få bättre förebilder än Iksu Innebandy.
I helgen spelar ett färdigt bygge som bara är en ynka seger ifrån yttersta perfektion. Samma helg tar ett annat bygge sitt första och största spadtag mot något större. Den andra parten borde blicka mot den första för att arbetet ska lyckas så bra som möjligt.
11:45 på lördag spelar Iksu SM-final mot Rönnby.
16:00 på söndag spelar Umeå FC seriepremiär i Division 1 Norra mot IK Frej.
