Umeå FC: s transferfönster – så var det
Transferfönstret har stängt och det är dags att blicka tillbaka på Umeå FC: s Silly Season.
Så var det stängt. Det berömda transferfönstret. Umeå FC påbörjade sin mercato (som klingar så mycket bättre än Silly Season) aningen stukat. Klubben hade just trillat ur Superettan och det handlade snarare om vilka som skulle lämna, snarare än vilka som skulle ansluta.
Efter många spekulationer så slutade båda tränarna. Stuart Gibson meddelades först och många trodde att Örjan Andersson skulle fortsätta ensam – men så blev inte fallet och UFC stod utan huvudtränare.
Från precis ingenstans landade så en småländsk kille med förflutet i Liberia och Colombia i Umeå. Johan Sandahl, ny huvudtränare. Ackompanjeras gör han av tidigare ungdomstränaren Daniel Bäckström. Några veckor senare meddelades också att Sandahl ska kombinera tränarjobbet med att vara sportchef. En inte helt enkel uppgift.
Låt oss kika på vilka som har försvunnit: Adam Chennoufi till GIF Sundsvall, Ali Jasim till Trelleborg, Karl Morten Eek till Ranheim sticker ut bland de tidigare kontrakterade spelarna. Att de tre Sierra Leonierna, precis som inlånade Nicklas Maripuu, Hampus Bohman och Brian Wake sedermera skulle återvända till sina respektive klubbar var föga oväntat. Desto mer oväntat var Joel Burström - som undertecknad såg som en potentiell genombrottsman i Div.1 – som valde att lämna klubben.
Med de spelarna borta fanns det således en hel del platser att fylla. Till den första träningsveckan inne i lilla sjumanna-hallen på Nolia bjöds flertalet lokala spelare in för att medverka. Många av dem skrev sedermera på kontrakt.
Från Mariehem anslöt Kim Lundmark och Fredrik Fjällström-Winka. Två av MSK: s allra bästa spelare som båda var tongivande i Division 2. Rent historiskt brukar värvningar från Div.2 till UFC ofta misslyckas. Förhoppningsvis kan Kim och Fredrik motbevisa historian.
Från Teg hämtades en nygammal försvarare, Fredrik Isaksson in och i Skellefteå imponerade FF: s mittback, Olov Bergqvist tillräckligt mycket för ett kontrakt.
Sirius forna mittback/ytterback Dillan Ismail indikerade tidigt att UFC var ett alternativ då han skulle studera på universitetet i Umeå. Flytten till Umeå ledde till ett provspel och provspelet ledde till ett kontrakt.
Adam Larsson, son till Mjällby-profilen Hasse Larsson, var efter en vistelse på Island sugen på ett nytt äventyr. Det äventyret blev Umeå FC och ännu en mittback var signad.
Linus Christensen hade tidigare provspelat med Giffarna. Men istället för spel i Sundsvall blev det Umeå för den forna Värmdö-spelaren.
Med Jonathan Johanssons övergång till blivande seriekonkurrenterna Selånger och tredjekeepern Mattias Bergströms avsked fanns en lucka bakom Sudar. Från Konyaspor i Stockholmstrakten värvades Jorge Arancibia Fuentes.
Två yngre lokala spelare hämtades också in. Täfteå-produkten, Mattias Lidberg, 17, kontrakterades – och målade dessutom i hemmadebuten mot Åtvidaberg. Och efter en fin säsong för Umedalen i Division 2 hämtades Jens Stigedahl.
Den ungdomssatsning som startade under fjolåret fick sina första spelare att ta steget upp i A-laget. Axel Fällman och Jonathan Wiberg hade båda fått känna på lite Superettanspel under fjolåret – men kommer alltså hädanefter tillhöra A-truppen permanent.
Under förra veckan landade ytterligare två offensiva pjäser. Amerikan-liberianen Anthony Allison, närmast från Härnösands FF och Lamin Sillah från Gambia.
Och just när denna text var så gott som redo att publiceras anslöt en 15: e och sista spelare – försvarsspelaren Besnik Curri.
15 spelare alltså. Inte undra på att det varit full fart. Kvar från fjolårstruppen finns 10 spelare vilket ger en trupp på 25 man (långtidsskadade Jens Sjöström d.ä. inkluderat). Det har varit otroligt många spelare i omlopp. Jag måste motvilligt erkänna att det stundtals har varit svårt att hålla koll på alla.
Hur ska man då analysera detta?
Jag är glad att UFC lyckades kontraktera de tongivande lokala Division 2-spelarna. Om inte UFC anses vara det naturliga valet att vandra för en Div.2-spelare är mycket förlorat. Nu får Kim, Jens, Fredrik x2, och Olov goda möjligheter att utvecklas på en högre nivå.
Jag är besviken över hur saker och ting blev med Mohamed Kamanor. Förmodligen är det bara Mohamed man ska klandra. När han anlände såg jag en potentiell framtida ”player of the year” i Division 1. Första träningsmatch gav fog för förväntningarna. Men därefter visade det sig att Kamanor var en bra bit ifrån matchform (vad gjorde han nere i Sierra Leone egentligen?) och Mohamed fick bittert sätta sig på ett plan hem. Otroligt synd – men ett relevant beslut.
Bitarna börjar mer och mer sättas på plats. Sudar är given förstamålvakt. Mittbackspar ser mer och mer ut att bli Adam Larsson och Marko Mihajlovic. Dillan Ismail verkar ha spelat in sig som högerback (Fredrik Isaksson finns som backup) och vänsterbacksplatsen har allt som oftast tillhört Hampus Wallgren (där knackar Stigedahl och Sjöström d.y på dörren).
Fredrik Wennebro är så självskriven man kan bli på innermittfältet. Tills Erik Lundström har återhämtat sig ackompanjerar Linus Christensen. Fredrik Fjällström-Winka har på försäsongen spelats i en offensiv position framför de båda. På flankena är Johan Larsson given när han är tillbaka. Dessutom finns numera Anthony Allison som rimligtvis är en startman på högermittfältet. Joker-varning över Axel Fällman som spelat mycket på kanten och gjort det riktigt bra.
Av anfallarna finns det många att välja bland. Danny Persson och Simon Mårtensson från fjolåret. Därtill nya trion Kim Lundmark, Jonathan Wiberg och Lamin Sillah.
Efter ett kortare experiment skrotade Sandahl den 3-5-2-uppställning som troligtvis var tanken att spela med i serien. Vad som gäller nu är aningen oklart. Även om det är lite luddigt att sätta siffror på system nuförtiden lär premiärelvan likna ett 4-2-3-1. Gissningsvis övergår systemet, i takt med att Danny och Simon återvänder från sina skador, till ett mer renodlat 4-4-2.
Jag tänker varken såga eller tokhylla Sandahls arbete på mercaton. Det har jag inte belägg för att göra. Än. Att avgöra vilken kvalitet ex. Linus Christensen håller i serien är svårt – även om träningsmatcherna har varit positiva från Linus sida ska man inte dra allt för många slutsatser. Det är först när serien börjar man kan göra det.
Men av det jag sett hittills får jag lov att säga att jag är belåten med mycket.
Förutsättningarna i Umeå är som bekant inte dom bästa för att bedriva elitverksamhet. Men med den bakgrunden och de rådande förutsättningarna ser mercaton på papperet och i praktiken – baserat på de träningsmatcher jag hittills kunnat se – helt klart godkänd ut.
Genom att kontraktera Wiberg och Fällman (och ta upp Bäckström som assisterande tränare) sänder man dessutom ut signaler till övriga ungdomsspelare att det är ett fullt möjligt steg att ta. Något som förhoppningsvis kan fungera som en bra sporre.
Viktigast just nu är emellertid att den skadade kvartetten som var med ifjol kommer tillbaka så snabbt som möjligt. Erik Lundström har varit långtidsskadad, men att hoppas på en storstilad comeback och spel á la hösten 2011 är aningen naivt. Danny Persson och dennes ljumskar verkar allt bättre och är enligt VK/Folkbladet den från kvartetten som är närmast comeback. Johan Larsson och Simon Mårtensson, övriga två som gärna får komma tillbaka så fort som möjligt.
Den 14 april premiärspelar UFC borta mot IK Frej. Veckan därpå spelas hemmapremiären mot Valsta Syrianska. Mycket kommer vara olikt från ifjol. Men det är fortfarande vårt kära Umeå FC, hur många okända ansikten som än finns i startelvan.
Syftet med artikeln var i första hand att knyta ihop säcken. Förhoppningsvis har jag också givit lite tankar inför säsongen. Jag ser gärna att ni spinner vidare på mercaton och diskuterar vidare i forumet.
Forza UFC!
