Västerbottniska perspektiv: Del 3, Örjan Andersson om att besegra och träna UFC
Som tränare för Ersboda var han med och tog upp klubben till division 1 och besegrade UFC i en minnesvärd sommarmatch. Därefter blev han tränare för just Umeå FC parallellt som han jobbar med fotbollsgymnasiet i Umeå. Jag fick mig ett samtal med Örjan Andersson där vi pratade om hur det ser ut ”bakom” UFC i fotbollsumeå, vad som utmärker unga talanger och varför fotbollen i Norrland är så underlägsen.
Beskriv kortfattat din fotbollsbakgrund.
– Jag är fotbollsuppfostrad Gimonäsare, där jag spelade hela min ungdomsfotboll. När jag blev senior spelade jag 2 år i IFK Umeå, innan det åter blev GCK. Där spelade jag ca 10 år, där toppen var 1996, då vi spelade i näst högsta serien (div 1 norra.) 1995 började jag, parallellt med mitt eget spelande, även som tränare i Sävar IK:s damer, där var jag tränare 95-98(div. 4-2). 1997 började jag även som spelande tränare för Sävars herrar, mellan 97-00 (div. 5-3). 2001- 2010 tränade jag Ersboda SK (div. 4-1) och 2011-2012 Umeå FC (div. 1-SE)
Du hade flera fina och lyckosamma år i Ersboda. Hur ser du tillbaka på den tiden?
– Som en stor familj, vi var tre ledare, jag, Lasse Holmlund och Olle Sturesson som var med alla åren. Sedan hade vi bara fantastiska ledare och människor med oss i olika perioder. En stor del i vår framgång var att vi trivdes så fantastiskt bra ihop. Vi fick jobba med ambitiösa unga spelare som ville ha roligt och träna seriöst. Det gav resultat.
Under säsongen i division 1 år 2008 med Ersboda lyckades ni besegra UFC en gång. Kunde du känna att ni på allvar kunde hota UFC om rollen som Umeås bästa fotbollsklubb eller fanns det tydligt inpräntat någonstans att UFC alltid kommer vara nummer ett i Umeå?
– Då kände vi nog det, åtminstone på planen. Jag tror, så här i efterhand att det var tur för alla parter, att ESK åkte ur div 1. Många unga ambitiösa spelare fanns hos ESK och fler hade nog kommit om vi hade hållit oss kvar. Det hade nog kunnat innebära problem för UFC. Jag tror synen på UFC som nummer ett i Umeå har kommit längre idag, än då.
Hur har det varit att fostra och forma talanger såsom Erik Lundström och Adam Chennoufi i Ersboda för att sedan träna vidare med dem i UFC?
– Det är naturligtvis en stor förmån att få träna spelare som Erik och Adam. De har både talangen och ambitionen att bli elitspelare, båda kommer säkert att spela i allsvenskan.
Hur tycker du att det ser ut idag i fotbollsumeå bakom Umeå FC? Någon klubb som sticker ut i dess sätt att arbeta eller överlag känns extra intressant?
– Det finns många bra och duktiga klubbar som gör ett jättejobb för fotbollsumeå och i längden för Umeå FC. Det kommer fram talanger från många olika klubbar allt från Täfteå (div 4) till MSK i (div 2).
Vad tror du UFC: s ungdomssatsning på sikt kommer att innebära för först och främst Umeå FC men även för övriga klubbar i staden?
– Det har varit en mycket lyckad start på projektet. Jag tror det är viktigt att de bästa ungdomarna får spela/träna med/mot varandra. Om UFC ska kunna hålla sin målsättning, att 75% av A-lagstruppen ska vara från närområdet, tror jag det är den bästa lösningen. Det kommer förhoppningsvis också innebära att övriga klubbar kring Umeå kommer att få bra spelare.
Du måste ha sett många unga talanger genom åren. Vilket tycker du är det tydligaste karaktärsdraget som utmärker en ung och lovande talang?
– Ambitiös!
UFC har en vision om att ha en trupp innehållande 75 % lokala spelare. Tror du det är en hållbar målsättning om klubben samtidigt vill etablera sig i eliten?
– Jag tror det är svårt, men inte omöjligt. Jag tror dock att de andra 25 % måste vara riktigt bra spelare, som håller bra på elitnivå. Det svåra är att hitta dessa spelare och få de att flytta till Umeå.
Om du kortfattat ska blicka tillbaka på Superettansäsongen med UFC. Vilken ser du som den största anledningen till att det gick som det gick?
– Vi fick inte med oss poäng i matcher där vi hade bra chans att ta poäng. Vi fick med oss för få poäng på våren.
Var ser du UFC om tio år?
– I Superettan, med 75 % lokala spelare.
Vilken är den bästa fotbollsspelaren du som tränare fått arbeta med respektive mött i någon match?
– Svårt att sätta spelare från olika lag mot varandra, men Fredrik Wennebro, Erik Lundström och Adam Chennoufi tillhör definitivt de bästa.
Hur tror du det kommer sig att Sundsvall och Gefle kan ha etablerade lag i eliten men inte Umeå?
– Ekonomi…
Om vi ser till Norrlandsfotbollen ur ett landslagsperspektiv. Varför tror du norrlänningarna är i en så tydlig minoritet?
– Det är lättare att synas i storstäderna än i Norrland. Det finns fler licensierade fotbollsspelare i Skåne än från norr om Stockholm och norrut. Det finns fler bra spelare söderut helt enkelt.
Skillnaden mellan herrar och damer är stor i Norrland. Fler damklubbar finns etablerade och i damlandslaget finns alltid flera norrländska inslag. Varför tror du det ser ut så?
– Jag tror att konkurrensen är mycket mindre på dam- än på herrsidan.
Hur ser du på din egen tränarframtid?
– Oviss.
Detta var den tredje intervjun i min artikelserie "Västerbottniska perspektiv", mer info här.
