Västerbottniska perspektiv: Del 6, Carl-Evert Lindelöf om engagemang
Han har sett det mesta, engagerat sig överallt och fortsätter att göra det. Jag slog mig ned med Carl-Evert Lindelöf, en hjälte i det tysta och fick hans syn på fotbollen i Umeå.
Umeås fotbollsklubbar badar inte precis i stora pengar. Därför är ideella krafter livsnödvändigt för många föreningar. En av alla dessa eldsjälar heter Carl-Evert Lindelöf. Jag bestämde mig för att höra hans historia och begav mig till Bofinksvägen på Mariehem.
Du kan väl börja med att berätta om de projekt du är involverad i.
– Jag har Mariehem, Inter och United samt några utbildningar.
United och Inter?
– Ja vi kallar lagen så. MSK Inter är en förening för ensamkommande invandrare och MSK United för utvecklingsnedsatta.
Vad är syftet och målsättningen i dessa föreningar?
– Det är att ge ungdomarna en bra ingång till det svenska samhället. Vi vill stärka självkänslan och låta dem umgås och träffa nya vänner. Nyckelord vi jobbar med är respekt och hänsyn. Vi försöker också skapa ledare i dem själva. En del har gått och blivit domare, några har blivit tränare och några har hållit i en fotbollsskola.
Är det mer social verksamhet än en fotbollsklubb?
– Deltagarna är ofta mer resultatorienterade än jag. Det är lekfullt, men inte utan kvalitet. Många kommer från traumatiska barndomsminnen. Att samlas såhär stärker oerhört och bildar en fantastisk enhet. Jag brukar säga att kan man samarbeta kan man spela fotboll. Ofta när vi tränar frågar de vad ställningen är. Sådant är ganska oväsentligt i detta sammanhang. Det är viktigare att de tar hänsyn till varandra och samarbetar.
Tar det mycket på krafterna att arbeta med föreningar som dessa?
– Visst blir det för mycket ibland. Det kräver oerhört mycket tid och kontakter. Men å andra sidan är det väldigt spännande, det är därför jag håller på. Det är svårt att sluta med detta. Det är så många att ta hand om. En svaghet jag har är att jag har svårt att säga nej.
”Calle” spinner vidare:
Det här kan jag berätta för dig, Karl: Jag ställde upp som handledare för några invandrare när det skulle ta körkort. Man måste ju hjälpa till! Vi var ut och körde en regnig kväll när vi stannade och jag skulle gå upp för en trappa. Då halkade jag till och ramlade på huvudet. En följd utav att jag bara ville hjälpa.
Vad är det som gläder dig mest i arbetet, vad får du tillbaka så att säga?
– Det lilla beröm jag får betyder mycket för mig. Jag ser små glädjeämnen som framsteg hos ungdomarna. Det kan vara folk som lär sig ta hänsyn till varandra. Eller börjar samarbeta bättre. Sådant gläder mig mest i arbetet.
Hur ser du på fotbollsklimatet i Umeå generellt sett just nu?
– Ganska gott. Lite självupptaget här och var. Men det är bättre nu, alla strävar mot samma mål.
Detta ”samma mål” är alltså Umeå FC. Hur är ditt förhållande till klubben?
– Jag brukar vara där och kolla. Sättet de spelade på ifjol och att de använde sig av unga lokala spelare gläder mig ofantligt. Det är berömligt. De kunde lika gärna ha hållit sig kvar i Superettan.
Vad anser du om ungdomssatsningen i UFC och vad tror du det får för effekter för stadens övriga klubbar?
– Först och främst så bidrar det bättrade klimatet i stadsklubbarna för att det överhuvudtaget ska fungera. Alla vill ha ett elitlag, så enkelt är det. Jag var med i Gimonäs styrelse 1987 och ville gå ihop med UFC. Men de övriga ville inte det och jag blev lite ovän med de övriga i styrelsen. Klubbarna måste idag hjälpa till, vara positiva och inte avundsjuka när de släpper spelare till UFC (nämner David Myrestam och Mikael Dahlberg som egna exempel). Föreningarna måste se till individen och Umeåfotbollens bästa. Men den största frågan är som jag ser det vad som händer med spelarna som inte går vidare till ett A-lag. Vänder dom tillbaka till moderklubbarna och höjer standarden eller tappar dom motivationen och lägger av? Vi får helt enkelt vänta på svaret här.
Varför tror du Gefle och Sundsvall kan ha etablerade lag i eliten men inte Umeå?
– Det har mycket med ekonomi och sponsorer att göra. I Umeå finns dessutom Björklöven som är en konkurrensfaktor. Samma finns inte riktigt i Sundsvall. Sedan har Umeå inte någon riktig fotbollstradition. Klart vi har supportrar när det går bra. Men i motvind är det få som står där. Tillskillnad från Björklöven. Den geografiska avlägsenheten kan också spela in och bilda någon slags psykologisk spärr i vissa avseenden.
Var ser du UFC om tio år?
– Med utvecklingen som sker borde vi kunna vara ett stabilt Superettanlag. Minst ett topplag i division 1. Det är svårare nu än det har varit tidigare. Men med rätt inställning, ledning och förhållande till övriga Umeåklubbar kan det gå att etablera sig i Superettan.
Innan vi skiljs åt diskuterar vi lite skämtsamt om han inte borde starta ännu ett projekt. ”Ja, varför inte”, svarar Calle. ”Ett gym skulle jag vilja starta. Eller ett spa, det känns populärt just nu.” Senare på kvällen ringer Calle och pratar vidare i en kvart. Dagen efter skickar han ett mejl med mer information om föreningarna. Det är en man som bryr sig. En man som engagerar sig var han än kommer. Carl-Evert Lindelöf, en riktig hjälte i det tysta.
Det här var den 6: e intervjun i min artikelserie "Västerbottniska perspektiv", mer info här.
